M-kullen blir 2 år

En bild på mamma Märta och de små tjockisarna i M-kullen när de var så små, så små ❤ 

Nu duggar födelsedagarna tätt här 🙂  Imorgon är det tid för M-kullen att fylla 2 år ❤  Stort grattis Maxon, Morra, Mira, Melker och Milton!

Ywonne, Yatzys men även Maxons matte har skickat en härlig rapport över Maxons liv och ett stort grattis till allihopa. massor av tack Ywonne!

Hejsan!
Här kommer nästa födelsedagshälsning  från flocken i Norrköping. Den här inte helt skarpa bilden togs nu på förmiddagen. Att försöka få till en bra bild på denna mycket livfullla jycke är inte det lättaste.

Nu på onsdag – den 23 oktober – är det två år sedan denna Märtason föddes, som en av fem i M-kullen – grattis till alla kullsyskon!. Vi hade tänkt att han skulle heta Yuzzy, men efter vårt besök, när kullen var fem veckor gammal, bestämde vi oss i bilen hem för att Max-on(maximalt på) nog skulle vara ett mer passande namn.

Vi hade helt rätt. Det är så stor skillnad mellan honom och hans nu 7-åriga morbror Yatzy(halvbror till Maxons mamma Märta) som tänkas kan. Med Maxon är det full fart, han är entusiastisk precis hela tiden, ivrig, lekfull och väldigt kelig. Att få sitta stilla i knäet hos husse eller matte och bara gulla, det är något han vill göra varje dag. Sen hoppar han ner och far iväg igen, mot nya äventyr. Maten slukar han på nolltid, tveklöst.

Den bästa födelsedagspresenten – vid sidan om rostbiffen –  har han ändå givit sig själv. För en vecka sedan började han hoppa upp i soffor och sängar, det som dittills varit Yatzys ohotade revir. Maxon blev nog lika förvånad som vi, att det gick att studsa så lätt
.

Hans ivriga karaktär har ju tyvärr också gjort att han har på tok för lätt att varva upp sig och att skälla på omgivningen. Vi har löst det på lite olika sätt; folk har han gudskelov förstått att han inte behöver varna oss för, liksom att gäster är välkomna utan att mötas av ett skällande, och när vi går med dem kopplade går vi för det mesta med var sin hund åt var sitt håll. På så sätt behöver inte Maxon känna ansvaret för hela flocken så tyngande.

Vi konsulterade ju vår kloka uppfödare på senaste kennelträffen och har också lytt hennes råd att vid hundmöten lugnt och stadigt ta ett fast grepp om Maxons huvud, skapa ögonkontakt och tala med stadig, trygg stämma – och framförallt inte varva upp oss själva med ett ”ooouu, här kommer det en hund, jäklar, bäst jag tar ett stadigt tag i kopplet och markerar hårt”. Och han har faktiskt lugnat ner sig, han behöver inte skälla på precis varenda hund, och inte lika länge och ihärdigt. Vi är ju bortskämda med Yatzy som aldrig skäller, utan på sin höjd morrar åt vissa jyckar, fast ganska diskret.

Nu är Maxon och Yatzy ute på sin dagliga eftermiddagsrunda med sin husse. De ger sig i väg ut i naturen, så att hundarna kan springa lösa. Maxon är superduktig på att komma på inkallning och bra på att hålla koll på var husse befinner sig, men ibland är han så exalterad att han far iväg som en kanonkula – tur att det finns visselpipor.

Att som vi ha lyckan att ha inte bara en, utan två hundar från Amorras, är inte bara dubbelt så roligt, utan många gånger fler. Det är så roligt att se deras samspel, att märka hur olika karaktärer de har och hur mycket glädje de skänker varandra och oss – fantastiskt!

Glada hälsningar från flocken Sahlberg

Annonser

Hälsning från Tage

Det har kommit en hälsning till, till D kullen, från Tage – Amorras Don Demian – och hans matte Anna. Tack Anna för hälsningen och den härliga beskrivningen av Tages födelsedag ❤

Hej Bisse,
här kommer hälsningar från en pigg Tage på semester i Skåne. På sin födelsedag fick han äran att spatsera runt i Malmö med sin kära lillmatte Thea, vad kunde vara bättre, han glömde helt bort sin egen matte. Tage och Thea gick sina egna vägar och var bägge mycket nöjda med sin utflykt när de långt om länge kom tillbaka hem!
På tåget ner från Stockholm delade vi kupé med ett helt gäng tanter som var på väg till Köpenhamn för ställa ut sina tjusiga katter, sex stycken sammanlagt, tanterna var mycket imponerade av Tage som lyckades charma samtliga och sno åt sej åtskilliga  klappar, han klarade galant att dela kupé med de tjusiga kattorna som låg och vräkte sej på både bord och säten (bokstavligt talat), men halsen blev stundtals lång som en giraffs för att han skulle  se riktigt ordentligt. Han fick massvis av beröm av de kattgalna men snälla damerna
Många hälsningar från matte Anna och en glatt ylande Tage från Malmö.

Grattis Dkullen som fyllde 7 år i går

Igår fyllde D kullen 7 år, tänk så tiden går.  Alla kullsyskonen får ett stort grattis från gammelmatte, de har också fått en hälsning från Ywonne, Yatzys matte: Så här skriver hon
Hejsan!

Här kommer en hälsning från en 7-åring.  På fredag fyller vår Yatzy – Amorras Dingo – sju år och vill sända ett grattis till sina kullsyskon i D-flocken.

Bilden är precis nytagen och visar en lathund som slappar i soffan efter att ha varit ute med husse och sin systerson Maxon på en runda i skogen, där han ägnar större delen av tiden med att sniffa, lukta, nosa för att sedan omsorgsfullt lyfta på ena bakbenet och stänka över ett par droppar, ett mönster som upprepas sisådär var tionde-femtonde meter.

Han är nöjd med sitt hundliv, även om den intensiva Maxon ibland går på hans nerver till den grad att han tvingas ryta ifrån – vilket är precis den reaktion som Maxon vill ha. ”Jaja, jaga mig!” och så rusas det fram och tillbaka till dess att alla mattor har knökats ihop av deras framfart. Och nej, suck, de rättar aldrig till mattorna efter sig.

Sin födelsedag tänker Yatzy fira traditionsenligt – med rostbiff.

Alla andra dagar äter han sitt torrfoder med kokt skinka som topping, men är det födelsedag så är det.

Och tänk sån tur han ändå har. Hans lillebror/systerson Maxon(från M-kullen)fyller 2 år mindre än en vecka senare.  Och han firar på precis samma  sätt – med rostbiff.

Och de delar broderligt på livets goda.  Så rostbiff blir det. Två gånger om.

Jag som matte till två fantastiska jyckar som berikar våra liv riktar ett stort TACK till dig, Bisse, som har fött upp dem och givit dem bästa tänkbara start i deras hundliv.

Glada hälsningar från Ywonne i Norrköping

Tack Ywonne för det fina brevet 🙂  Det är så fint att dessa två hundar får bo hos er och ha ett sånt härligt hundliv ❤

Den här fia gossen, Amorras Eminenta Elias, alias Figo, är här hemma just nu. En härlig kille mjuk och följsam. Och full av glädje – glädje som smittar ❤

Hedda Figo och Kajsa har fått syn på nåt 🙂

Kajsa och Figo busar 😀

Höstaktiviteter

Hösten är här på riktigt och vi har haft en vecka med minusgrader. Men nu är det varmare igen. Och älgjakten har börjat så då är det dags att sätta på flocken sina gula fina västar så ingen kan ta dem för harar.

Höst kan vara så mycket. Men än har de riktiga höststormarna i alla fall inte kommit så vi kan njuta av sköna skogspromenader. Lilla My som ju börjar bli till åren, fyller 11 år nästa gång får ha rött täcke på sig istället för gul väst så hon inte fryser.

Idag på promenaden luktade det väldigt gott tyckte flocken och sniffade runt ordentligt. Plötsligt såg jag inte Hedda. Oj, bara hon inte satt efter något, var första tanken som kom för mig. Hon har visserligen aldrig stuckit förut, förutan efter en fågel. Men man vet ju aldrig. Jag ropade en gång och två gånger. Då stod hon plötsligt vid mina fötter. Så skönt med hundar som inte försvinner mer än någon minut  🙂

Vi har också haft besök av de här fina hundarna Ianira och Libereco. Två läshundar. Deras läshundskompisar Bonnie och Kid var också med, men de fastnade inte på bilden. Mattarna Yvonne och Sussie visade upp deras konster för en speciallärarstudent som var på besök för att intervjua dem inför ett skolarbete. Så roligt att se dom arbeta.  När man är läshundsförare gäller det att vara kreativ och hitta på roliga konster med hudnarna. Kiden kunde låtsas kräkas i en hink och Libereco hoppade glatt i badbaljan nr matte frågade om han var smutsig. ja, massor av roliga tricks kunde de 🙂 som rom roar barn som först läser för dem.

Plura har fått sitt första diplom i Nose Work 2

Nu var det ett tag sedan jag skrev här på bloggen, min telefon har nämligen gått sönder, eller rättare sagt telefonledningen slets ner av en skogsarbetare för ett tag sedan. Det gör att jag inte heller har internet, eftersom jag har det på sk Adsl, som går genom telefonen. Så nu kommer mina inlägg vara mycket sporadiska ett tag, telia har lovat att den ska vara lagad i början på november – ja, de tar tid på sig…. och vi får väl se om de kan hålla det löftet.

Men även om jag inte uppdaterar här, så händer det även en del saker, precis som vanligt. Igår tävlade Plura tillsammans med sin duktiga matte Petra i Nos Work. De har nu kommit upp i nästa klass med en ny doft, lagerblad. Och så bra gick det att de fick sitt första diplom. Hejja Petra, så himla duktig du är med Plura!
Perra och Morris har även dom varit ute på tävlingsplanen i agility igen. Nu har dom flyttat upp i klass2, som så klart är mycket svårare med mycket hårdare konkurrens, men de lyckades ändå ta en fjärde och en femte placering. Massor av grattis duktiga Perra!

Morra har också gjort sin mentalbeskrivning. Fina tjejen var så duktig och cool. Ja, hon är verkligen en riktigt cool tjej ❤  Hon fick 4a på kontakt med främmande person, som ju visar att hon är en social och trevlig hund. Och på rädslor fick hon övervägande 1or. Spökena var hon mycket nyfiken på, vem skulle inte vara det…, men hon visade inget agg eller hot och när jag släppte hennes koppel sprang hon fram och hälsade på båda spökena. Så där blev nyfikenheten en 5a och rädsla 1a.
Däremot var hon inte leksugen alls. Och det kan många små hundar tycka är jobbigt på ett MH eftersom de har lika stora leksaker som stora schäfrar, så de kan knappt få in dem i munnen. Så på gripande blev det 1 or. Och när vi kom till skottet blev det tyvärr  en 5a där då hon inte ville leka alls. Men svansen var i topp och godis ville hon gärna ha, så varken jag eller Riga Maria som var med, upplevde henne som berörd. Nej hon var lika cool där som i övrigt, och var inte alls berörd över själva MHt heller. Och skönt är ju det.

Fantastiska valpköpare!

Tänk så fantastiska valpköpare jag har 😀
I helgen som gått att de verkligen visat att vackra hundar också kan prestera.
Morris med duktiga husse Perra tävlade i agility och vann!! Med det fick han ytterligare en pinne, nu har han 5 i agilityn. Helt fantastiskt 😀

Nicke med duktiga matte Anna fortsätter att skörda framgångar i utställningsringen (jodå när han får åldern inne kommer även han att visa framfötterna i agility, men än är han är han bara en junior ❤ ) I helgen var de i Ronneby där han blev Bäst I Rasen-junior. Så himla kul 😀

Så kom det ut en nykomling på tävlingsbanorna – Folke med matte Marie ❤  De debuterade i agility och fick två nollade lopp och fjärdeplacering i båda. Oj så bra jobbat 😀
Ja vad säger man?! Jag är så himla lycklig över hur ni kämpar med era hundar Perra, Anna och Marie Vilket underbart liv ni ger dom ❤

DvärgschnauzerCupen

I helgen var det ännu en utställning. Fast inte vilken som helst, utan DvärgschnauzerCupen – en utställning men också tävlingar i lydnad, rallylydnad och agility. Så det blev en riktig fest.  Det var ett härligt gäng  var ett härligt gäng Amorrashundar som åkte dit 😀
Utanför hotellet där vi bodde, då tävlingarna höll på både lördag och söndag
Det började med utställningar, valpar. Lilla O tyckte det var jättespännande att komma in på planen, hon kom ihåg hur det var sist, så mycket godis och lek hon fick då. Så hon travade glatt in. Och den mycket trevliga domaren, hälsade så fint på henne. Så nästa gång i ringen kommer hon säkert trava in lika glatt 😀

Det var bara två valpar i hennes klass och domaren tyckte bäst om Lilla O, så hon vann och fick komma vidare till finalen. I finalen var det många många fler valpar, alla väldigt fina. Hela ringen var full av dem. Och vi fick springa många gånger medan domaren placerade oss fram och tillbaka innan hon till sist bestämde sig för ett resultat. Och tänk 😀  Lilla O blev Best In Showvalp 2a 😀

Efter valparna var det de vuxna hundarna. Nu var det Morras och Lavas tur att springa i ringen. Båda var duktiga och sprang så fint. Morra fick ett hederspris, vilket betydde att även hon skulle ut i finalringen. Lava fick en mycket fin kritik, men inget hederspris den här gången (förra året var det hon som fick springa där).
Även i de vuxna hundarnas finalring var det massor av vackra dvärgschnauzrar. både svart/silver, svarta, peppar/salt och vita.


Morra i finalringen
Domaren hade ett svårt arbete med att plocka ut de hudar som skulle placeras och till sist valde hon några andra hundar än Morra. Men himla roligt var det att hon kom så långt som till finalringen 😀  Stort grattis RigaMaria som sprang med henne 😀
Stort grattis även till Ann-Catrin som sprang så fint med Lava

Domaren går igenom Lava
På söndagen var det dags både för utställning och de arbetande hundarna.
Lilla O fick börja precis som dagen innan – och precis som dagen innan tyckte denna domare mycket om henne och hon blev Bäst I Rasen-valp 4-6 månader.
Sen var det dags för lydnaden

Av Amorrashundarna var det Folke och matte Marie som startade först. Å så fint det gick! Hela 167 poäng fick dom och klart godkänd runda 😀  Massor av grattis 😀

Så var det dags för Jojje och Riga Maria. Även de presterade mycket bra på lydnadsplanen. Tyvärr har jag inte klart för mig hur många poäng dom fått, men fint såg det ut 😀 Stort grattis 😀

Sen blev det Fix tur med matte Katarina som också gjorde en snygg runda – hon deltog även i rallylydnad och agility vilket kvalificerade henne till att få delat i BIW – Bäst In Work där hon kom på delad 4e plats – stort grattis 😀
När det var dags för rallylydnad deltog jag med Hedda. Jag vet inte heller hur det gick för oss, eftersom det drog in ett åskoväder med massor av regn strax efter och vi beslöt att packa ihop tältet och åka hem istället för att vänta på finalerna. Men Hedda och jag hade i alla fall kul på banan och det kändes fint ❤

Lilla O sprang aldrig i finalen på söndagen, eftersom jag inte ville ta in henne på en slät plan med åska, det kändes för farligt för en liten valp. Och det verkade som de flesta fattade samma beslut som oss, att åka hem lite tidigare. Men vad gör det. Lo hade i alla fall väldigt roligt på utställningen – och det tror jag alla hundarna som deltog hade.
Så nu längtar vi till nästa år, för att se om vi kan hålla ställningarna då 😀