Gry på dag 21

Vädret fortsätter att leka jojjo med oss. Idag är det plus 3 grader och vi försökte oss på att pulsa runt i skogen i den blöta halvmetertjocka snön på morgonpromenaden. När vi väl kom ut på vägen så var den ren glansis. Ja, det är inte så lätt att ge hundarna den motion som de behöver just nu. Så skönt då att trädgården finns där de kan rusa och busa och springa av sig överskottsenergin.
Vädret gör också så att den lilla mobiltäckning jag har här hemma, inte orkar sig igenom de tunga grå molnen, vilket gör att jag inte kan ladda upp några bilder.  Men de kommer senare.
Gry är idag på dygn 21, det innebär att om hon har små foster i magen så börjar de nu fästa i livmodern. Och ett tecken på att så håller på att ske är att tikar mår illa de här dagarna. Gry kräktes lite igår, så nu håller jag tummarna hårt att det beror på detta. Och helt otroligt är det inte, då hon även har blivit väldigt kelig och också ganska bekväm av sig. Ligger gärna hoprullad och sover den mesta delen av dagen. Tecken som kan tyda på dräktighet. Fast helt säker kan man ännu inte vara. Jag kommer ju så väl ihåg Hedda för ett par år sedan som lurade mig totalt genom att ha alla dessa tecken, men sedan visade sig bara varit skendräktig.

Och lite lugnare har det blivit här hemma. Lale har åkt hem till sin matte Katarina. Å så lycklig hon blev. Så klart över att matte kom, men även av att få träffa ”brorsorna” Fix (Nilssons son) och Ezz (en parson russel) . Kajsa saknar henne, men Hedda tröstar och ställer upp på Kajsas alla lekinviter.

Annonser

Sova tillsammans

Vädret leker lite med oss – i går minus 19 grader idag plus 2 grader. Men all snö är fortfarande kvar och kall och då är det så roligt att leka i den att när man kommer in är det skönt att kura ihop sig tillsammans i en något för liten korg. Vad spelar det för roll att alla andra korgar är lediga. Det är ju ihop man vill ligga ❤
Från vänster högst upp Gry, Lilla My, nedre raden Kajsa, Lale och Hedda

Snögångar och snölekar

Nu har det kommit ännu mera snö och flocken rusar runt i gångarna som jag skottat åt dom.

Fast Ruffa ville springa ut i det djupa också, fast hon ångrade sig snart och vände.

Söta Gry håller sig ordentligt i gångarna. Hon vill också ha ett täcke på sig, eftersom jag  just har klippt henne.  Tidigare hade hon sträv fin päls, men matte har nu flyttat till en annan stad och hon trimmar inte gärna själv. Därför blir det enklare för henne att ha Gry klippt. Men lite kallare blir det ju med klippt päls.

Även Lale och Kajsa håller sig i gångarna, även om Kajsa gärna låter sig knuffas in i snömassorna ibland 🙂

Lilla My hjälper gärna till att knuffa lite på Kajsa å hon blir riktigt snöig 🙂

Måste ju lägga ut en bild på den söta Blåmesen också som besöker oss varje dag för att äta lite solrosfrön ❤

Snö, snö, snö….

Jag brukar alltid ha en trimkurs för alla valpar och deras mattar och hussar när valparna är mellan 3 och 4 månader. Men ibland är det ju så att man glömmer en del och kanske behöver lite mer träning. Ja, så funderade RigaMaria och jag. Så nu har vi bestämt ett datum och tänker hålla en trimkurs, inte bara för Amorras hundar, utan för de som vill och känner att de behöver en kurs. Är du intresserad så hör av dig!

Här hemma är det annars lugnt just nu. Fast i morse fick vi ta promenaden pulsande i snö, då plogbilen säkert har massor av andra viktigare och större vägar att ploga än vår lilla. Eftersom jag har både Gry och Lale här så är flocken lite för stor för att kunna gå ut med dem i koppel, allihopa på en gång (att spåra upp stigar i skogen är snön lite för djup för nu, så det är koppelpromenader på vägen som gäller, tills det börjar töa igen). Och sån tur hade Gry och Lilla My, så när det blev dags för dom hade en bil åkt och gjort fina spår där de kunde trippa. Härligt, sa Gry, som blivit en liten prinsessa just nu och inte vill rusa runt i den djupa snön och busa. Nej, nu går hon så damigt, fint på vägen. Lilla My försöker göra likadant. Men då och då tappar hon fokus och far runt och rullar sig och exploderar av livslycka ❤

Gry är parad med Brillo

Även om telefonen och internet här hemma är trasigt, så händer det saker.  Gry började löpa och vi åkte ner till Växjö för att träffa hennes blivande, för att se om tycke uppstod.
Den tilltänkta hanen är en import från Tyskland, men på hans pappas sida finns min gamla Rufus, lite längre bak. Det var det jag föll för från början. Att få in Rufus i stamtavlan igen utan att det skulle bli för hög inavel. Och med 1,2% inavel känns det som det skulle kunna bli en helt okej kombination.
Och när jag sedan fick träffa Brillo – som han kallas – blev jag än mer förtjust. Ja, jag blev riktigt förälskad i honom. Han är liten, bara 33 cm, kompakt och fyrkantig, precis som en dvärgschnauzer ska vara. Och fina vinklar både fram och bak. Ja, snygg är han (även om bilden här ovan inte gör honom helt rättvisa, när han springer fritt så har han en härlig attityd och utstrålning.) Och framförallt är han oerhört trevlig. Glad hela tiden med en svans som ständigt viftar. Kommunikativ och kommer fram och pratar (med hela sitt kroppsspråk), social och kan gå lös överallt. Väldigt lyhörd. Ja, ni märker att jag helt och hållet föll för honom 🙂

När vi sedan presenterade Gry för honom uppstod genast tycke. Och se, det blev en fin parning. Så nu hoppas, hoppas jag att det kommer att födas valpar här hemma. Än vet jag ju inte. Det har bara gått drygt en vecka sedan hon parades. Men Gry har i alla fall blivit keligare än vanligt, så helt omöjligt är det inte.
Ni får gärna hjälpa mig att hålla tummarna för att allt kommer att gå bra!

Ännu inget Internet här hemma

Nu har jag fått besked av telefonbolaget att jag inte kommer att få min fasta telefon och mitt bredband lagat förrän tidigast 27 februari. Så innan dess kommer jag tyvärr bara kunna uppdatera bloggen sporadiskt.

Men idag går det bra, då vi är på utflykt och tagit en underbar promenad vid havet, tillsammans med min syster och hennes taxar.

Solen gick just upp vid horisonten och ett tut lager snö hade lagt sig vi stranden. Härligt tyckte både Kajsa och vi andra.

Fast det där med att gå med fem lyckliga schnauzrar i koppel kan ju också vara lite knepigt ibland, när man ska hålla reda på alla koppel 😀

Nicke BIRvalp på My Dog i Göteborg

Fina Nicke ( Heddas och Qastons valp) på utställning med matte Anna

Så har äntligen vardagen infunnit sig efter alla helger. Bloggen har blivit lite eftersatt den sista veckan – men inte så mycket beroende på att jag varit slö, utan i stormen som drabbade Sverige, efter nyår, föll träden som tändstickor i vår skog och tog med sig både el och telefon och internet. Elen kom tillbaka ganska snart, men vi är fortfarande utan fast telefon och internet. Så det blir lite besvärligt att uppdatera bloggen.
Nu är jag emellertid på utflykt och stött på ett nät som jag kommer in på och jag kan göra en liten snabb uppdatering.
Först och främst måste jag ju gratulera Nicke och hans matte Anna, som har varit på hundutställning – My Dog i Göteborg – där han för första gången hade åldern inne för att ställas på en officiell utställning (även om själva valpklassen alltid är inofficiell). Där smällde han till och blev Bäst I Rasen-valp båda dagarna. Stort grattis Anna!

Här hemma har det varit lugnt, och vi har hunnit med att vara lite sociala. En kväll tog flocken och jag och hälsade på söta Lale och Fix hos matte Katarina i deras sommarstuga. Lale är verkligen en bedårande hund. Och att vara på landet var hennes melodi. Hon kunde stöka runt i trädgården hur länge som helst, precis som hennes halvsyster Kajsa.
Det blev en mycket trevlig kväll. Och flocken njöt av att få vara med allihopa.

Vi har också hunnit med att träna lite grand, fast nog borde vi ha hunnit med mera. Några gånger har vädret satt käppar i hjulet för att vi ska ha kunnat ge oss ut på vägen och åka iväg till Fagersta Brukshundklubb och deras inomhushall. Men ett par gånger har vi i alla fall kört lite rallylydnad och agility. Hedda är som alltid underbar att träna med. Jag hade hoppats att kunna börja tävla lite med henne, men typiskt nog dröjer det flera månader innan det finns några rallylydnadstävlingar i närheten, så det få vi vänta med. Men träna på kan vi ju göra ändå.
Kajsa går från klarhet till klarhet i agilityn. Men än är hon ju nybörjare, så vi tar det lugnt och försöker träna in grundmomenten ordentligt, så dom verkligen sitter.