Stormar och uteblivna promenader

Oj vad det har blåst här hemma de senaste dagarna! ja, det har faktiskt varit riktig dramatik då ett träd blåste ner – men sån tur hade jag att det hamnade 1 cm ifrån min bil.
Men med tanken att träden rasade i skogen, så har det ju inte varit någon direkt bra idé att ge sig ut på skogspromenader.
Att det blåser så här mycket här är ganska nytt. bara för ett antal år sedan blåste det nästan aldrig. Nu har det också börjat blåsa flera dagar is träck och idag är tredje dagen vi inte har kunnat ta oss ut. Och det märks på flocken.
Som tur var finns ju hela trädgården där de kan leka, och där leks hej vilt nu. Men de får naturligtvis inte samma stimulans som att gå ut ett par timmar i skogen och nosa och röra på sig.
Men vädrets makter rår jag ju inte för, så det är väl bara att ta det lugnt och invänta bättre väder. Under tiden så har jag ju i alla fall mer tid över för att träna in lite rallylydnadsmoment på dem 🙂 Och det tycker de ju är kul.

Livet lever på

Nu är vi i mitten av det gråa november och molnen ligger så tätt att det lilla internet som lyckas ta sig igenom molnen inte räcker till för att ladda upp bilder här.
Men det innebär inte att inte livet går vidare, trots coronan och tjocka moln. Även om vi inte längre kan ha så mycket kontakter med yttervärlden, är vi ändå lyckligt lottade. Jag och flocken kan leva på vårt liv med långa promenader och mysiga stunder här inomhus.
Och på andra sidan trädgårdsstaketet jobbar bävrarna med sitt samlande av mat inför vintern, trots Kajsas och Lilla O:s försök att skrämma bort dem. Det verkar som de fattat att det är ett ordentligt staket mellan. Ja igår tog de till och med ett litet träd som stod bara någon decimeter från staketet. Oj så arg Kajsa var!

Mössen däremot verkar ha mer respekt för hundarna. Ruffa och Hedda patrullerar runt och nosar in väggarna vid åtta-tiden på kvällarna, vilket är den tid mössen brukade försöka ta sig in. Om de märker minsta lilla musdoft, får de full fart och markerar stället, så nåde den mus som ändå tar sig in. Den har inte många sekunder kvar att leva.

Men alla vilda djur vill vi inte ska hålla sig ifrån oss. (Bävrarna är jag själv väldigt förtjust i, så jag är i hemlighet glad för att de inte bryr sig så mycket om Kajsa och Lilla O, fast det säger jag inte till dom 🙂 ) Fåglarna och ekorren har börjat få solrosfrön i fågelautomaten igen. Alltid så spännande att se vilka fåglar som kommer till oss i vinter. Och dem har flocken ingenting emot. De märker väl att jag matar dem och gläds åt deras återkomst.


Vi spanar och nosar

Nu börjar det bli otäckt ute i samhället med all den coronasmitta som är i omlopp. Därför har jag avbokat det allra mesta. Istället får jag och flocken njuta av de grå novemberdagarna här hemma. Här är det Kajsa som spanar ut över en av våra sjöar.

Det finns mycket spännande att nosa efter. Mössen inomhus börjar ta slut men ute går det fint att hitta sorkar 😀
Och är det inte sorkar som går att nosa efter så är det något annat…
Och när man nosat färdigt måste man ju till matte och berätta vad som hänt och fråga om jag också har hittat nåt spännande. Här är det Hedda som undrar ❤

Mus i leksakslådan!

Igår kväll hade en dum liten mus fått för sig att undersöka flockens leksakslåda. Det skulle den inte ha gjort! Nu tog inte bara Ruffa och Hedda på sig söknosarna, utan även Kajsa. det här gick deras ära för när.
Jag tänkte i min enfald att det där sköter flocken fint och lämnade dem för att själv gå upp och ttta på nyheterna på teve. Det skulle jag inte gjort!
När jag kom ner igen, var rummet genomsökt till oigenkänlighet. Blomkrukor låg sönderslagna på golvet, möbler var flyttade, mattan låg i en hög…. Ja, det var inte riktigt läge för att ta en bild. Städning måste genomföras omedelbart. Och det verkade som flocken förstod det också. De hängde lite med huvudena och såg mycket generade ut, ja först då gick det nog upp för dem att de varit alldeles för ivriga i sin jakt på inkräktaren. Jag behövde inte visa mitt missnöje med dem alls. Det räckte med de känslor jag vibrerade ut.
Men det verkade trots allt som om de hittat marodören, för ingen mus hade fastnat i musfällan nästa morgon.


Så vi kunde i lugn och ro ge oss ut på morgonpromenad.

Gott och blandat från veckan

Nu när det är lite lugnare här hemma har vi passat på att går ut långa promenader på dagarna. Så skönt att bara kunna vandra på utan att ha vara tvungen att snart gå hem för att sätta sig att jobba. jag är visserligen en arbetsnarkoman, men när det gäller att vara ute i naturen med hundarna så smäller det betydligt högre.
De senaste dagarna har det regnat ganska mycket här så min sjö nedanför mig har fyllts upp så mycket att bryggan hamnat i vattnet, så nu får flocken hålla tillgodo att nosa omkring i den nuvarande stranden. Och det har de inte så mycket emot,

Vad som också är spännande tycker flocken, är att bävrarna har haft en lång höst på sig att samla mat inför vintern, så de har hunnit arbeta massor i backen ner till sjön.
Det är inte bara bävrarna som hunnit skaffa mycket mat så att de kommer kunna överleva vintern på ett fint sätt, även skogsmössen har haft det så bra att de nu är många och några av dem har försökt att flytta in i vårt hus. Men det sätter Hedda och Ruffa stopp för. Vid åtta tiden varje kväll verkar det som de är på väg in, för då gnäller Hedda och Ruffa och vill ut och jaga bort dem från altanen.
Medan Hedda och Ruffa jagar möss, rusar Kajsa och Lo ner i trädgården för att skälla på bävrarna som också verkar vara som mest arbetsamma mellan åtta och tio på kvällen.
Ja, är det verkligen en massa arbetande djur just nu 🙂
Häromdagen besökte vi Bränntjärnstorpet i Finnskogen, där Dan Anderssons farmor bodde. Men bruket i närheten försökte vräka henne då de inte ville ha en fattig änka på sina marker. Men hon var visserligen fattig, fast inte dum. Så när hon till slut förstod att hon inte skulle få rätt i domstolen, tog hon och flyttade sin lilla grå stuga 40 meter så den hamnade i en annan domsaga. Och så tog den rättstvisten slut och hon fick ha sin stuga ifred.
I Finnskogen hittade vi också lite björnbajs, som Hedda sniffade ordentligt på. Kan ju vara bra att veta vad som finns i närheten, sa hon och höll sig sedan nära.
Vi har också haft besök av den här söta isländska fårhunden. Och flocken fick lära sig att det finns hundar som inte ser ut som dom. Lite konstigt var det allt i början, men snart lekte både Kajsa och Lo med den och ahde så kul, så vi hoppas hin snart kommer tillbaka för en liten lekstund ❤

Rolig träningsdag – och min bok är äntligen klar!

Häromdagen kom AnnCatrin och Peter förbi Fagersta på en liten semesterrunda. De passade på att hyra hallen och bjuda in de Amorrashundar som ville. Kajsa fick träna lite agility. Det tycker hon är roligt. Men allra roligast tycker hon det är när hon efter hindren hon tagit, får leka med sin leksak ❤ Då kan jag lyfta henne i den utan att hon släpper 😀


Lilla O fick träna lite utställning – det var ju länge sen vi var på en utställning. Men hon hade inte glömt ❤
AnnCatrin och Peter med Märta och PerLa är färdiga för agilitybanan

Ävn Zorro kom med matte Cammen. Ja, så kul det var!
Tack snälla AnnCatrin och Peter för den trevliga träningen!

Ja, nu börjar det vanliga livet återkomma. Äntligen börjar min bok bli klar. Det är en bok om Bergslagen, om kvinnor och män som levt och verkat här under många hundra år. Men också lite om själva järnhanteringen och hur den har påverkat Sverige. Utan järnet i Bergslagen skulle vi aldrig haft det välstånd vi har i Sverige idag.
Nu är den insänd till tryckeriet och ska komma ut första advent, om allt går som det ska. Så härligt 😀 Här nedan är omslaget. Förlaget är Ekomuseum Bergslagen och den fina formgivningen har Jenny Findahl gjort 🙂

Duktiga hundar

I helgen tävlade både Göte – Amorras Ooops Oliver – och Folke – Amorras Kluriga Karlsson – med matte Marie i nosework för första gången. Och tänk! Göte gick och vann hela tävlingen, som var ett Klubbmästerskap! Så nu kan han tituleras sig Klubbmästare i Nosework ❤
Folke gjorde även han bra ifrån sig, det blev bara en enda liten miss. Men konkurrensen var hård med 14 duktiga ekipage, så han hamnade utanför pallplatserna.
Massor av gratis duktiga Marie som tränat hundarna så fint!!!

Men det var inte det enda som hände under helgen. Även Nicke med matte Anna skördade framgångar. De var på Svenska Hundklubbens utställning där Nicke på lördagen blev BIR fick Cert och slutade som Bäst I Gruppen 2a. Och även på söndagen blev han BIR med Cert men vann hela gruppen och blev BIG1a
Stort grattis duktiga matte Anna som sköter Nicke så fint !!!!

Rapport från Maxon 3 år gammal


Tänk, idag för 3 år sedan var det Märta – Amorras Gudomliga Garbo- som låg i valplådan uppe i mitt sovrum och födde fram fem söta små valpar: Morra, Maxon, Mira, Milton och Melker. Stort grattis på er födelsedag ❤

Och jag har fått en så fin rapport även denna födelsedag från Maxons matte (och Yatzys) Tusen tack för den Ywonne!

Hejsan!
På fredag är det M-dag. Det var den 23 oktober 2017 som Märta fick 5 fina valpar. Vi fick lyckan att få Märtason Max. 
Vi hade tänkt att han skulle heta Yuzzy, men efter att ha träffat valpkullen – finns det något härligare än efter att ha väntat och längtat få åka och träffa alla valparna och deras fina mamma? – så bytte vi namn till Maxon, som i ”max on” = maximalt på, ett namn som har visat sig stämma på pricken. För detta är en ivrig jycke, full fart framåt och superalert.
Han äter med glupande aptit, han hoppar av entusiasm så fort vi ska gå ut och han älskar att ränna iväg i hundra knyck längs skogsstigar. Samtidigt är han oerhört varsk, inget går honom förbi, jätteduktig på inkallning, känslig för hårda ord, mycket angelägen om att ”bli sams” och en riktig kelgroda. 
När han kom hem till oss var han en ängslig liten valp som satt som klistrad i mattes knä hela första dagen. Att låta honom sova ensam i den till synes gigantiska canvasburen som stod vid min sängkant kändes orimligt. Han fick komma upp i sängen, där han snabbt somnade på en huvudkudde för att sedan sova hela natten. Det blev aldrig något nattspring med kissnödig hund och redan efter en vecka visade han tydligt att han skulle med ut I skogen på den tidiga morgonrundan som hans 5 år äldre morbror och husse tar varje dag. Maxon blev rumsren rekordsnabbt och numera sover han varje natt i sängen. Men inte i vår säng utan för sig själv i ett helt annat rum. Lite komiskt. 
Han samsas bra med Yatzy, trots att det är två okastrerade hannar. Det kör ihop sig ibland;
t ex om vem som äger rätt att ligga i soffan, men vi följer Bisses kloka råd och blandar oss aldrig i. Och det är härligt att ha två hundar, med helt olika temperament. Att se dem springa fritt och jaga varandra, det är omöjligt att tröttna på. I slutet av september deltog Maxon i MH i Fagersta och visade framtassarna. Han var jätteduktig och förvånade och gladde oss med sina insatser. 
Maxon firar sin födelsedag hela veckan. I söndags blev Yatzy 8 år och det firades med rostbiff. Nu delar de båda hundarna på resten av skivorna i förpackningen, en halv skiva var till kvällsmålet. 
”Vad skulle vi göra utan dig?” sade husse till Maxon tidigare I dag, när Maxon kom fram för att bli klappad på. En sak är säker, vi skulle leva ett mycket tråkigare liv. En liten hund men en stor glädje. Och tänk då att vi har dubbelt upp. 
Den glada dubbelmatten i Peking

liv

Bilden är på fina Maxon ❤

Ja Ywonne, samma fråga ställer jag mig lite titt som tätt, vad skulle jag göra utan Maxons släktingar här hemma – min flock. De kan verkligen konsten att berika våra liv ❤

Rapport från Tage och från Amorina och Ella

Så roligt ! Då jag är så dålig på att uppdatera här så har jag nu också fått en fin rapport från Tages matte Anna. Tage var en av dem som fyllde 8 år häromdagen ❤
Tusen tack Anna!
Så här skriver hon:

Hej kära Bisse!                                          
Här kommer en hälsning från min älskade Tage som precis som Yatzy nyligen fyllt åtta år!  Jag har nog aldrig tidigare i mitt liv haft en hund som är så mycket min kompis och följeslagare som Tage, vi gör allt tillsammans i vått och torrt❤️!         
En rolig sak är att vi skrattar tillsammans också, när jag skrattar åt honom viftar han på svansen, ju mer jag skrattar åt honom ju mer viftar han, så sticker han iväg och hittar på något bus,  kul tycker jag😀!                                       
På hans födelsedag åkte vi till landet, vi gick tidigt på söndags morgonen i mörkret ner till tvärbanan för att åka innan folk strömmar till, i Stockholm måste man hela tiden vara på sin vakt !    Nån som är på tå i mörkret det är Tage, han spejar åt höger och vänster och morrar åt minsta prassel i buskarna, så jag kan känna mej helt trygg!
Det bästa Tage vet är när vi gör utflykter tillsammans, så att åka till landet det var den bästa födelsedags presenten han kunde få.
Nu kommer han och puffar uppfordrande på mej, han tycker det är dags för promenad så jag får avsluta med att säga att både Tage och jag saknar våra utflykter till Fagersta, hoppas att vi snart kan återuppta dom, yl och kram från oss, Anna och Tage

Så härligt att höra att ni har så fint tillsammans, du Anna och Tage ❤ Vi saknar er också, så vi hoppas att den här coronan snart ska vara över oh att vi kan övergå till lite mer vanligt liv.

Jag har också fått en rapport från Amorina och Ellas matte Anna. De var här för ett tag sedan då jag klippte sötnosarna 🙂 Tusen tack Anna!

Hej Bisse !
Tack för den fina klippningen ! Vi har så fina hundar nu !
Per, min bror, har varit här hemma en vecka. Vilken glädje, vilka långpromenader ! Så fort Per rörde en socka, bröt stora jublet ut. För att de skulle komma ut snabbt nog, hjälpte Ella till med att försöka sätta på Rina halsbandet. Hon tar halsbandet i munnen och snurrar runt, runt Rinas hals. 
Bästa hälsningar från Anna, Rina, Ella och Monika.
Jag kan precis se framför mig hur Ella försöker få på Amorina halsbandet 😀

Här nedan ser ni flocken när vi var på morgonpromenad igår.

Grattis Ruffas och Nymans D-kull

Jag är verkligen dålig på att uppdatera den här bloggen nu, men än är min bok inte färdig och den tar all min tid – förutom den tid som mina egna hundar tar.
Men när jag får en så trevlig rapport från Ytazys matte Ywonne med anledning av att han fyller 8 år, så måste jag ju ta mig lite tid 🙂 Tusen tack Ywonne!
Stort grattis alla ni fina D-valpar, Yatzy, Tage, Bosse, Rufus, Alba och så älskade lilla Janne i sin hundhimmel ❤

Så här skriver Ywonne:

Hejsan! 
Här kommer en grattishälsning till alla i D-kullen som blir 8 år I morgon, söndag. Yatzy var den minsta av Ruffas 7 valpar i den kullen och han fick namnet Herr Virvel, eftersom han i likhet med sin morfar Rufus, har en rejäl virvel i nacken, ett säkert kännetecken. 
Hans kennelnamn är Amorras Dingo, men han är långt ifrån en vildhund, snarare en lathund av bilden att döma. Han vilar gärna på fårskinnen i soffan, där det numera också finns en kudde med motiv av Yoda, en salt-och-peppar schnauzer, som var Yatzys företrädare. Jag har broderat kudden efter en förlaga i form av ett fotografi.
När Yatzy inte ligger i soffan sitter han gärna i fönstret bakom och spejar ut över gatan, folk som går förbi på trottoaren brukar haja till när de ser en levande hund sitta som en stenstod och betrakta dem genom fönsterrutan.
Han är en lugn och stabil jycke, som sällan eller aldrig skäller på djur eller människor,  en hund som utan problem går i koppel men helst springer lös. Nåja, springer och springer. Han försjunken gärna, ofta och länge i fläckar, som vi antar luktar extremt spännande. Han hittar typ 75 sådana på en genomsnittlig 20-minuters  promenad.  
När man kallar in honom kommer han i princip aldrig direkt, utan tar god tid på sig, stannar gärna vid någon ny fläck han precis upptäcker.Han är förtjusande i all sin egensinnighet och en daglig källa till glädje. Hans 8-årsdag firas som brukligt med rostbiff, favoriten framför alla andra favoriter. Givetvis kommer han att dela broderligt med Maxon, som är hans systerson.Slyngeln Maxon kommer att bjuda igen redan på fredag, då det är hans tur att firas. Som en av 5 i M-kullen blev han Märtason Max .Den 23 oktober är det 3 år sedan han föddes. Men det är en helt annan historia….
Dubbelmatten i Peking
Jag måste då också passa på att gratulera Nicke – amorras Nicke Nyfiken – med matte Anna som i helgen debuterade på officiell agility och gjorde flera fina lopp. Bland annat placerade de sig som 4a av 21 hundar i ett av dom. Stort grattis duktiga matte Anna! Bilden är en gammal då han tävlade i blåbärslass och vann ❤


För utom att jag själv sitter och skriver den mesta tiden på dagarna, så tar jag och hundarna i alla fall en del sköna promenader nu i hösten. Nu har också älgjakten börjat och flocken har fått på sig sina gula västar, så ingen jägare ser fel och tror att de är älgar om vi råkar komma för nära på våra promenader 😀