Musfångare

Medan vädret här hemma har svårt för att bestämma sig om det är höst eller vinter så har mössen bestämt sig för att det nog är skönare att bo inne i ett hus än utanför. Och i min lilla soldatstuga  är det inte så svårt för mössen att leta sig in.
Vad de inte har räknat med att jag har en väldigt uppmärksam flock, som när de ligger  hoprullade i hundbädden ser ack så sömniga och ointresserade ut.
Men aj den mus som vågar sig smyga in.
Om musen är så oförsiktig så att den skulle våga sig ut och tassa på golvet, lever den knappt en sekund till innan Ruffa i första hand, men sen även Hedda och Kajsa är där och spärrar alla vägar så den snart ligger i någons mage.
De lite mer försiktiga mössen håller sig i en låda, lyckligt ovetande om att det är lika farligt det. För flocken är lika snabb på att höra dem i lådan. Så markerar de tydligt:
– Matte, matte, ropar de medan de hoppar upp mot lådan och nosar. Här inne är en mus!
Och då tar jag och sätter dit en musfälla. Och i samma ögonblick som musfällan slår igen så är flocken där igen.
– Matte, matte. Vi har fångat en mus i fällan! Kom!
Och så kan jag snabbt befria musfällan från den döda musen och förpassa den ut i skogen till någon hungrig uggla som kommer förbi i kväll.
Bra teamwork har gjort att mössens intrång här hemma har minimerats. I år verkar det vara ett musår. Så flocken får jobba lite mer än vanligt. Men trots allt är det betydligt mer musfritt här hemma nu med schnauzerflocken än det var på den tiden jag hade katter. Katterna kom inte i närheten av den vaksamhet som Ruffa har inpräntat i sina ättlingar ska gälla 😀  ❤

Lilla My sjuk

Lilla My, den tokigaste och roligaste i flocken, börjar komma upp i åren. Snart är hon 11 år. Något som inte har märkts något av. Men plötsligt började hon dricka mer än hon brukar och betedde sig också konstigt.  Som om hon plötsligt blev rädd för något, fast det inte fanns något att vara rädd för. Dessutom fick hon hotspot på kinden och i ljumskvecket.
Så klart jag blev väldigt orolig! Och jag fick snabbt tid på Strömsholm för undersökning. Hon fick komma till en specialist som gick igenom henne totalt och tog alla blodprover, urinprover och ultraljud. Ibland brukar jag tycka att de gärna vill göra för mycket vid undersökningar, när det bara är något enkelt som hunden drabbats av. Men nu var hennes symptom lite diffusa så det känns verkligen tryggt att hon nu är totalt genomgången, lilla busälsklingen ❤
Lilla My själv tyckte det var väldigt trevligt att få så mycket uppmärksamhet – är det något hon gillar så är det ju uppmärksamhet, ha ha. Veterinären kliade henne lite bakom örat och Lilla My satte ut tungspetsen och pussade henne på näsan. Så stod hon blickstilla medan veterinären lyssnade på hjärtat kollade igenom pälsen, så la hon henne på rygg och kollade huden och hotspoten hon hade. Ååååå, sa Lilla My klia mig på magen, det älskar jag….
När allt var klart hade veterinären några olika teorier varav ett var urinvägsinfektion. Å så jag önskade och hoppades att det skulle vara urinvägsinfektion. Och se. När alla prover var analyserade och klara så visade det sig att det var urinvägsinfektion hon hade. Så himla skönt besked! Tror sällan jag blivit så glad över ett besked på urinvägsinfektion tidigare.  ❤  😀
Så nu kan jag fortsätta att hoppas på många härliga och äventyrliga år till med Lilla My, flockens drottning ❤

Rolig träning

Nu har det börjat töa igen, men än finns snön kvar och flocken kan busa i det vita.

Häromdagen var jag och tränade Hedda och Lo i brukshundsklubbens stora inomhushall. Första gången för Lo. Hedda, som verkligen älskar att träna, måste ha viskat till Lo att nu kommer något som är jätteroligt. För Lo kastade sig ur bilen och drog tillsammans med Hedda in mot hallen. Och väl inne så gick svansen i pur glädje, trots att där var flera hundar som skällde riktigt ordentligt och länge, något som Lo inte alls tycker om. Men här, med Hedda vid sin sida, hade hon ingen tanke på det.
Hedda fick gå en fortsättningsbana och en nybörjarbana i rallylydnad. Trots att det nu var ett tag sena vi tränade på allvar så var det som om hon aldrig gjort något annat. Oj så kul, sa hon och gick vid min sida och tittade upp hela tiden för att inte missa en enda signal.

Lo fick ännu inte börja gå en bana. Istället satte jag mig ner och började lära henne att följa handen. Det tog inte någon lång stund för henne att förstå vad jag ville av henne. Trots att jag hade godiset i den andra handen, så var hon snabb på att sätta fram nosen till den godisfria handen. Och när jag rörde armen hit och dit följde hon glad efter.
När all träning var slut och vi plockade ihop alla skyltar tillsammans med det trevliga träningsgänget där, fick Hedda och Lo springa lösa vid min sida. Även det var jättekul! Jag såg till att banka lite extra på plåtskyltarna för att det skulle låta lite för att vänja Lo vid såna ljud. Inga problem. Alltid så härligt att se hur valpar beter i träningssituationer. Lo kommer bli underbar att jobba med. Det märktes direkt ❤

Lo älskar snö

Jag har varit i Åre på författarbesök en vecka och under tiden hann den förra snön smälta här hemma, men när vi vaknade på morgonen idag så var naturen åter täckt med vit vacker snö och flocken skuttade överlyckliga ut.

Lo är nog den som har allra roligast i snön och skuttar iväg till de djupaste drivorna så snön yr.

Ja ibland kan det vara svårt att ta sig upp igen.

Men skam den som ger sig. Uppe!  Och så bär det iväg igen 🙂

Annars brukar Kajsa och Lo nästan jämnt vara nära varandra, 😀  Som man kan se på dom här bilderna som jag tog igår.

Det snöar

Så har det plötsligt blivit vinter. Det har snöat rikligt och snön ligger kvar på backen. Lo har ju aldrig sett snö förut, så det var en spännande upplevelse för henne. Oj så roligt hon tycker att det är. Hon vill mest vara ute hela tiden. När hon kommer in är hon som en liten snögubbe. Men roligt har hon haft.
Kajsa ställer gärna upp på hennes leklust. Så de rusar runt i trädgården och busar i snön.

Hedda, Ruffa och Lilla My tar det mer med värdighet. Promenerar ut och gör vad de ska. Hedda står gärna nära altanen och viftar på svansen och är med i Los lekar i anden.

Men kul har de allihopa.

Skogspromenad

Idag fick jag äntligen med mig kameran när vi tog en skogspromenad.

Nu börjar vintern förbereda sig för att ta över skogen och lite längre upp i skogen låg marken vit av frost.

Lilla O gillar verkligen våra promenader. Nu är hon säker på tassen och klarar även skogspromenader utan stig.

Och hon håller fin utsikt på vart vi ska .

Men Lilla O är ju fortfarande så liten, tycker Kajsa, så bäst att hålla ett vakande öga på henne.

Men oj! Vad har hänt med sjön?! undrade Lilla O. Vattnet var ju alldeles hårt och kallt!


Nej du matte, dags för lite godis! sa Lilla O och i brist på stubbar går det väl lika bra så här? ❤

Fina Nicke

Det har varit en hektisk vecka. Men nu är det några lugna dagar igen.
Medan jag höll en kurs i rallylydnad på vår Brukshundsklubb i helgen så åkte matte Anna iväg till Växjö och ställde ut Nicke (Heddas och Qastons son)  Det var väldigt hård konkurrens där, med de bästa dvärgschnauzrarna anmälda – hela 43 stycken. Så vi tog det lugnt med förväntningarna. Men se! Duktiga Anna med fina Nicke gick och vann sin unghundsklass med Excellent och Ck, vilket betydde att han fick vara med i tävlingen om Bästa Hanhund. Där kom han 5a, men att få vara en av de endast 5 hanarna som fick Ck var en bedrift. Massor av grattis Anna!

Här hemma håller jag så sakteliga på att träna in Hedda (Nickes mamma)  i Fortsättningsklassen i rallylydnad. Oj så roligt hon tycker det är! Hon älskar verkligen att jobba. När jag släpper ut henne själv i trädgården förstår hon precis vad som ska hända. Och drar som ett skott till ladan där jag har ett träningsrum på andra våningen. Och så står hon och hoppar framför dörren innan jag hinner dit och öppnar för henne. Då rusar hon in och uppför trappan och så fort jag kommer ikapp henne däruppe placerar hon sig i ”fotpostition”
– Nu matte, säger hon. Så börjar vi. Skynda dig!
Idag kände vi på skyltarna Gå ett steg åt höger och gå ett steg åt vänster. det tog någon minut innan hon förstod hur hon skulle göra för att följa mig väl, men snart hade polletten trillat ner. Så då tog vi och övade lite backande och lite snurr och annat som hon tycker är så roligt ❤
Kan man annat än älska den hunden!