Kajsa och Morra väntar förhoppningsvis valpar

Nu har det varit en spännande tid. Morra började löpa och just då skulle hon vara här, så hon drog igång Kajsa. Det blev snabba ryck att organisera allt. Och så till sist ge oss av söderut för att träffa de tilltänkta hanarna och se om tikarna kände för att flirta lite med dom.
RigaMaria var med på resan, så vi tog det lugnt och såg till att ha det trevlig under tiden. Första stoppet var hos min syster i Åhus där vi sov över och gick en härlig promenad bland sanddynorna vid havet. Sen var det dags att låta Morra träffa hanen, Bob, ett par mil därifrån.

Bob är en härlig hane som har min gamla Rufus i stamtavlan, vilket har fått mig att kolla in honom lite närmare. Han är lika social och trevlig som Rufus var och under nyårsraketerna, berättade matte Camilla, låg han, precis som Rufus, hoprullad och sov och märkte ingenting.  Ja, han är en underbar familjehund som tycker om barn och älskar att bada i havet och gosa. RigaMaria blev så kär i honom att hon ville ta med honom hem ❤  Och tänk det blev en fin parning, så himla roligt!

Kajsa hade ännu inte riktigt kommit upp i höglöp, men gulliga Jasmine lät oss få låna hennes lägenhet i Växjö medan vi väntade. För i Växjö fanns Kajsas tilltänkta partner – Brillo, som jag ju parat med en gång förut, som resulterade i min älskade Lilla O.

Brillo har en svans som ständigt viftar, kan gå på två ben och älskar sina leksaker. Något som Lilla O ärvt. Hon har ju ett fantastiskt föremålsintresse och aporterar självmant, precis som hennes brorsa Göte.

Det blev några roliga dagar då vi hann umgås med Chottis, Brillos ägare, gå på miljötränande promenader med hundarna, där mina skogshundar fick möta massor av hundar både tysta och skällande och stillastående och springande och cyklister och barnvagnar och folk med stavar och sopbilar…ja, name it. Så himla skönt det känns då, när de klarade av allt med bravur. De ångade på som om de vore riktiga stadshundar ❤
Och till sist var det dags för Kajsa att träffa Brillo. Även de fann varandra direkt. Så nu är både Morra och Kajsa parade. Så himla spännande.
I mitten/slutet av mars beräknas valparna komma, om allt går som jag hoppas. Håll gärna lite tummar ❤

Äntligen sol

Vädret fortsätter att vara ombytligt, men även om det har varit det ända sedan november med ömsom snö och ömsom tö är det inte ofta vi sett solen. Men idag gjorde vi det! En tunn ishinna låg på sjön och flocken rusade runt lika lyckliga över solen som jag var. Så härligt att se att de trots lite yraimössan, ändå förstod att isen skulle man inte gå ut på. Till och med Lo aktade sig.

Härliga Morra är här och hälsar på. Hon finner sig så fint i i flocken. Som om hon alltid varit en del av den ❤ Och springer lika fint lös som resten av hundarna.

Lilla O på äventyr i storstaden

Nicke, som ju är utställningsvan vid det här laget tog allt med ro. Men inne i ringen visade han sin härliga attityd – vilket också stod i kritiken på lördagen ”Härligt temperament”

Julhelgen har vi avslutat i Göteborg på den stora Internationella utställningen My Dog. Liv och rörelse, massor av folk och liv och rörelse. Jag ställde Lilla O och så fick Hedda och Kajsa följa med som sällskapsdamer medan Ruffa och lilla My fick vara hos deras älskade Kerstin. Tack Kerstin för att du alltid ställer upp ❤
Jag var väldigt nyfiken på hur Lilla O skulle reagera. Hon har ju bara ställts ett fåtal gånger förut och aldrig varit iväg på en sådan här stor tillställning. Skulle hon tycka det vara kul? Eller skulle hon tycka att det var skrämmande?
Så härligt det då var att se hur självklart och coolt hon tog allt. Första gången när hon skulle in i hissen på hotellet tvärstannade hon och sa – Ska vi verkligen in där? Då behövde jag bara säga – Javisst ska vi det! Och så trippade hon raskt in. Och det gjorde hon sen alla gången. Och världsvant trippade hon gatorna fram. Men när vi kom till parken en bit från hotellet för att rasta henne och de andra två, fick hon syn på ett gäng kaniner. Då blev det fart på henne. För kaniner har vi ju inte i skogen. Sniff, sniff, sniff sa hon och kom strax på att det där med kaninpluttar är väldigt gott 😀  Så sen gick hon med nosen i backen och letade kaninpluttar. Säkert hennes bästa minne från resan.
Inne på utställningen tog hon också allt med ro, även om hon tyckt att det var nog lite väl länge hon fick stå och vänta på trimbordet innan det blev hennes tur i ringen. För det var tråkigt!
Innan henne var det Nickes tur. För Nicke var också där med matte Anna. Han har ju ställt många gånger tidigare, så han visste hur allt var och rullade ihop sig i vagnen och sov under den värsta väntetiden. Men väl inne i ringen blev det fart på honom. Han gick i Unghundsklassen som var en stor klass med många fina hanar i.
Domaren var väldigt trevlig mot hundarna, men mycket sträng i bedömningen och fick man Excellent för honom fick man vara väldigt nöjd. Det var inte många Ck han delade ut. Och inte heller Nicke fick något Ck, men Excellent fick han och blev 3a i sin klass. Så roligt! Grattis matte Anna!

Så blev det äntligen dags för Lilla O att för första gången springa in i ringen som junior. Oj så kul hon tyckte det var 😀

– Tjoooohooo ropade hon. Nu ska här busas. Hopp, skutt!! Hopp, skutt! Oj, här luktar det gott! Å en godisbit, bara till mig. Tjooohooo vad kul! Hopp skutt! Hopp skutt! Upp på bordet? Javisst! Ser att det vankas godis där! Å, en snäll farbror. Men… vad konstigt. Inget godis av honom???…Men… han kliade ju mig och pillade på mig… Det var ju jätteskönt ju!
Håhå, nu får jag springa lite till. Kul!!!! Sniff, sniff, hopp skutt! Ja oj vad roligt hon hade lilla bustjejen.
Trots denna uppvisning i total glädje och bus, som måste ha gjort det lite svårt för honom att se hennes steg och hur hon förde sig :D, tyckte domaren om henne och hon fick ett Excellent hon också och kom 4a i sin klass. Det är vi nöjda med. Men allra mest nöjd är jag för att hon tog för sig och hade så roligt i ringen. För en hund som är glad visar sig ju alltid från sin bästa sida. Så det här ska nog bli bra vad det lider

Anna lyckades fånga Lilla O i ett ögonblick inne i ringen då hon faktiskt gick precis som hon skulle 😀

Men nu är vi hemma igen och flocken är samlad och allt precis som vanligt

 

 

Gott Nytt År

Oj så tiden går, och fortsätter den i samma fart så dröjer det inte länge innan sommaren är här igen. Den senaste tiden har det ju regnat och snöat om vartannat mest varje dag, så i år blir det en Nyårshälsning utan synliga flockmedlemmar på. Men jag försäkrar att dom stod alldeles i närheten i somras när jag tog bilden. Precis som dom alltid är  i min närhet 😀
(Just nu ligger de alla knappt en meter i från mig och tuggar på några tuggben, efter att ha varit ute och lekt en bra stund i trädgården ❤ )

Året som gått, har trots den myckna nederbörden varit ett fint år för mig och flocken. Duktiga hundar har lyckats kapa åt sig bra placeringar och några cert på hundutställningar och pinnar på agilitybanor. Och Hedda fick sitt första rallylydnadsdiplom.
Gry fick i våras en kull valpar som jag är mycket nöjd med. Ja så nöjd att Lilla O fick stanna kvar här hemma, det går ju inte att skiljas från henne ❤
Och själv har jag, förutom all glädje som flocken och valparna ger  mig, också fått fortsätta att skriva ännu ett år. Vad kan man mer önska ❤
Jo så klart: Att alla ni som läser min blogg också ska få ha det så bra som ni bara kan!!! GOTT NYTT ÅR!!!!

God Fortsättning!

Hoppas att ni alla haft en fin jul! Vi har varit borta över själva juldagarna och firat med sonen och hans familj. Gått långa promenader och Lo och Kajsa fick också lära sig vad en häst var, då vi följde med när Agnes var ute och red. Hm, sa Lo när hon såg den stora hästen klampa runt på stallgolvet.  Hm, hmpf, sa Kajsa. Det där var en stor rackare!
Men sen upptäckte de att även hästen gick i koppel och då blev det lugnt och både Kajsa och Lo kunde koncentrera sig på alla andra spännande dofter som dikena var fulla med.

När vi så kom hem igen igår hade det dalat ner lite snö här hemma  så att vi fick lite vit julstämning. Tjooohooo ropade Lo och tog ett skutt som nästan var en liten flygtur.

Musfångaren Ruffa

När vädret hållit på att vela fram och tillbaka om det ska bli snö eller tö, har mössen bestämt sig för att det är för vått att bo ute och letat sig in i mitt kök. Men tji fick dom! Ruffa är en fantastisk råttfångare och springer de inte någonstans där hon kan få tag i dom, så markerar hon den låda som musen finns i, så det bara är för mig att sätta in en musfälla. Ja så effektiv är hon att det nu verkar som att inte den minsta lilla mus vågar sig in 😀

Och då kan man ju  hålla på med pälsvård istället, säger Hedda och pysslar lite med Kajsa ❤

Helig morgonpromenad

Vädret fortsätter att vackla mellan om det ska bli vinter eller fortsätta att vara höst. Ena dagen är det så mycket snö att vi får plöja oss fram på promenaderna och andra gånger så smälter den nästan bort. Så himla skönt att ha en pigg hundflock vid den här tiden på året. De vet att när jag reser mig från frukostbordet, då är det en lång skön morgonpromenad som gäller. Och den börjar med en kapplöpning då jag ger klartecken åt dem att de får springa ut från trädgården.  Oj så de springer. Kajsa först. Hon är kapplöpningshunden i sällskapet. Men de andra är inte långt efter. Jo Lilla My, hon följer med mig. Det har hon alltid gjort. Bäst att ha koll på godiset som kommer lite då och då under promenaden.

Men snart är Kajsa och Lo tillbaka. De vet ju att det kan vankas godis (godiset är vanlig hundmat, eftersom jag är ganska frikostig på våra promenader. Då kan jag minska den vanliga maten med det de får ute)
Sen när de kommer hem rullar de ihop sig med varandra och sover flera timmar, medan jag kan sätta mig och skriva i lugn och ro.
Om det inte varit för flocken skulle jag nog inte gå ut vid den här tiden på året. Det ser alldeles för mörkt ut inifrån – och blött eller snöigt. Men om jag inte gör som jag brukar och börjar göra oss i ordning direkt efter att jag dukat av frukostbordet, så blir det hopp och puff på mig. Matte! säger de. Skynda dig! Du har väl inte glömt morgonpromenaden?! Och de ger sig inte förrän vi står där utanför dörren och de väntar på min frisignal att få springa rakt ut i skogen. För morgonpromenaden är helig.

Och vad har då nötväckan med det att göra? Ingenting alls, mer än den också tjatar på mig. Men inte om att få gå ut, utan att jag ska se till att hålla fågelautomaten full med solrosfrön 😀