Utställning i Ludvika – Morra BIG 1-valp BIS-9-valp

Igår var vi på en inofficiell utställning i Ludvika. Som alltid hade vi väldigt trevligt och hundarna skötte sig så fint, så fint.
Valparna Morra och hennes bror Melker börjar förstå lite vad det handlar om och det var inte alls lika mycket lek i ringen som sist vi var iväg. Men det var full fart i alla fall, precis som det ska vara i en utställningsring.
Morra blev Bäst i Rasen valp, och blir man det går man vidare till Gruppen, där hon också visade framfötterna ordentligt genom att vinna den över massor av andra valpar i andra raser, rottweilers, leonberger och andra stora hundar. I och med att hon vann gruppen så var hon kvalificerad till att springa i Best In Show- tävlingen. Men då var hon trött, lilla stumpan. På Inoff utställningar tävlar valpar från 4 månader till ett år. Och Morra är ju bara fem månader och då kan det vara jobbigt att springa så många gånger. Men hon blev i alla fall BIS 9-valp. Duktiga lilla stumpan. Massor av grattis duktiga Riga-Maria som sprang så fint med henne 🙂

Hennes bror Melker skötte sig jättefint han med och blev bästa hanvalp och med det också Bäst i Motsatt kön. Massor av grattis matte Heli och husse Peter!

Hjalmar, Heddas vackra bror var också med. Han har börjat tycka att det är lite tråkigt med hundutställningar, och nu tog matte Annette med honom för att få honom att ha lite kul i ringen, för det kan man ha i inofficiella utställningar. Och se han  slog till och blev Bäst i Rasen, och gick även han vidare till Gruppen. Där var det på ett hår att han kom fyra, då domaren först tackade av alla hundar som han inte ville placera, så var det fem hundar kvar. Länge stod han och valde mellan Hjalmar och en Bearded collie, men till sist bestämde han sig för att ta den och Hjalmar blev femma. Massor av grattis Annette som sprang så fint med honom!
Vi lät också hundarna få ingå i en Uppfödargrupp, där dom skötte sig lika bra och fick Hederspris och blev 1. Men då var det sent gånget på dagen och Melker med matte och husse hade långt hem, så vi lät det vara gott med det och hoppade över att springa i finalen med dom.

Annonser

Morra

Igår var jag och matte AnnMargret och tog prov på Gry för att få lite vägledning om när det är dags för henne att träffa sin tilltänkta. Än så länge är det lugnt, det blir nog först i slutet på nästa vecka. Å, så spännande det ska bli ❤ 
Morra har bestämt sig för att Kajsas apa är hennes

När vi kom hem från veterinären fick vi besök att söta Morra, som ska vara här några dagar och fixa frisyren för att på lördag vara med på en inofficiell hundutställning.  Det är ju viktigt att börja träna redan som liten  🙂  Meningen är ju att få henne att bara älska att springa runt i ringen, för den hund som tycker det är tråkigt, visar ju inte upp sig särskilt snyggt.  Som en liten extra övning fick hon följa med mig och RigaMaria som passande nog just nu har en valpkurs på vår brukshundsklubb. Så spännande Morra tyckte det var. Och så duktigt hon sprang runt där. Men oj vad trött hon blev! Det tar på krafterna att träffa massor med andra valpar  🙂

Kajsa försökte försvara apan så gott det gick

Men Morra avgick med segern.

Ruffa har fyllt 8 år <3

Efter en period med sol och dagsmeja har vi de senaste dagarna haft regn och rusk (vilket i och för sig är mycket välkommet så vårt tjocka snötäcke luckras upp) Flocken har därför gått in i regndvala och sover helst igenom dessa ruskväderdagar 😀 

Här har födelsedagarna duggat tätt. Häromdagen fyllde Ruffa hela 8 år. Ruffa är min första egenuppfödda dvärgschnauzer och trognast och sötast av alla ❤  Så fort tiden går! har alltid tyckt att hon är en av mina unghundar och s är hon plötsligt veteran. Och egentligen är det ju inte så konstigt att hon är veteran, hon har ju till och med barnbarn – Hedda till exempel 🙂

Och idag kom äntligen beskedet jag väntat så länge på 🙂   Gry har börjat löpa!  Nu gäller det att hålla alla tummar, så att hon kommer att tycka om den blivande pappan till hennes förhoppningsvis kommande valpkull. Han bor i Växjö och är otroligt trevlig, och väldigt snygg också. Och självklart frisk och kry 🙂   Om ca 14 dagar ska vi åka dit så de får träffa varandra ❤   Så håll gärna en tumme ni också!

Grattis Lilla My 9 år

Idag är en alldeles speciell dag 😍 Lilla My blir hela 9 år, the leader of the pack, eller åtminstone the owner of the pack, om hon får säga det själv. Min kloka tokfia som har ett alldeles eget huvud och alltid ska göra saker på sitt alldeles egna sätt. Hon som lika gärna går på två ben som på fyra och som nog tror att hon är lite mer människa är hund. Därför äger hon inte bara flocken, alla leksaker, allt godis utan också allt kaffebröd som dukas fram på köksbordet.
Men ändå är det hon som är den kärleksfullaste av alla, Pysslar och slickar och gosar med flocken och gärna vill ta ett skutt upp i mitt knä när jag som minst anar det och tittar mig djupt in i ögonen med så mycket kärlek att man förlåter henne allt. Massor av grattis älskade Mysipysan ❤

Snötäcket sjunker

Så rusar dagarna förbi. Solen värmer allt mer och snötäcket sjunker här hemma. Nu börjar staketet synas lite försiktigt igen. Men än är snötäcket djupt och det dröjer nog länge än innan vi kan gå i skogen.
Lilla My älskar att rulla sig i snön och att gå ut med henne är väldigt mycket stanna och rulla. Stanna och nosa. Stanna och rulla. Och sen skaka ordentligt på sig ❤
Resten av flocken nöjer sig med att stanna och nosa. Och sedan i förrgår, hoppa upp på den höga snövallarna vid sidan om vägen. Efter dagsmejan fryser de till under natten och blir hårda och roliga att skutta upp på. Äntligen lite annat att trampa på än den tråkiga vägen tycker flocken, som inte varit helt nöjda med de enehanda koppelpromenaderna. Fast idag när Lilla My försökte gå lite längre in i skogen bortom snövallarna tog det stopp. Då sjönk hon ner och fick ta några snabba skutt för att rädda sig upp på snövallen igen. Så dagsmejan har inte riktigt nått skogen ännu. Tills dess  vandrar vi tålmodigt på vägen, och passar på att njuta av fågelsången som för varje dag blir alltmer intensiv. För även om vi inte kan komma in i själva skogen, så kan vi ändå njuta av ljuden därifrån 😀

Melker BIRvalp

Här skulle jag ha skrivit för länge sen och gratulerat Melker som var på utställning i Insjön förra helgen och skuttade till sig ett Bäst I Rasen-valp. massor av grattis matte Heli 🙂
Men influensan slog till och det har inte varit så mycket jag orkat göra. Men nu har krafterna återvänt – med solen. För både igår och idag har solen skinit och faktiskt gett ifrån sig lite värme. Inte så mycket att snön börjat smälta, men i alla fall. Jag anar att det kommer en vår.
Och det gör flocken också. Igår tog Kajsa och smet ut genom grinden (som faktiskt var öppen, men resten av flocken stannade snällt kvar 🙂  )  Och for iväg uppåt skogen. Sådan fart hade hon att det tog ett tag innan hon insåg att det ju inte alls gick att springa där i den djupa snön.  Vad göra nu? Hon tittade lite uppfordrande på mig för nog borde en ansvarskännande matte hämta en hund i nöd? Fast inte den här matten. Hon stod på vägen och ropade utan att göra en ansats att komma och hämta lilla flickan. Oj så jobbigt det var att ta sig tillbaka till fast mark, tyckte Kajsa. För ömsom höll skaren och ömsom sjönk hon djupt ner.
Nåväl, hem kom hon, och efter det har hon varit alldeles nöjd med att promenaderna fortsätter att gå på vägen.

Fix har fått en plakett <3

Den fina plakett som Fix fick på SSPKs Fullmäktigemöte, som enda dvärgschnauzer som blivit korad under året

Så tomt det är utan de små bustjejerna! Men jag har fått fina rapporter om att allt går så bra 🙂  Morra har varit med matte Jonna och hälsat på en släkting på ett äldreboende. Där gjorde hon så klart succé. Så nu ska hon få följa med dit varje gång matte åker dit, och glädja de gamla ❤

Tomt är det också eftersom även Nilsson är borta några dagar. Kajsa har börjat löpa och då kan det vara skönt för honom att få lite lugn och ro, för Kajsa ska ju varken paras med honom eller någon annan, det är hon alldeles för ung för.
Så nu går jag våra morgonpromenader med bara fyra små schnauzerflickor i koppel (för ännu är det alldeles för mycket snö för att vi ska kunna gå i skogen.

Igår passade jag på att göra en utflykt – SSPK (Svenska Schnauzer och Pinscher Klubben) hade fullmäktigemöte och jag hade tackat ja att vara där som delegat. Alltid lär man sig något nytt. Och så klar trevligt att träffa vänner där också.  Men allra roligast var, att när mötet var över, delades det ut priser till många förtjänstfulla hundar. Och se!  Fix (Nilssons och Myras valp) fick en fin plakett för att han, som enda dvärgschnauzern under året, fått titeln KORAD (som han fick efter att ha genomgått ett speciell mentaltest som egentligen är gjord för brukshundar, och sedan ha godkänd exteriör på det)  Massor av grattis duktiga matte Katarina som sköter honom så fint 😀

En fin bild på en fin hund när han fick sitt rallylydnadsdiplom i den Avancerade Klassen ❤ för något år sedan.