GOTT NYTT ÅR

Sista dagen av år 2020 visade sig naturen från en av sina vackra sidor. Snön hade fallit över natten och allt var vitt – om är i många gråskalor också.
dvärgschnauzerns benhår har ju en benägenhet att dra till sig kramsnö, så när det är den typen av snö ute är det svårt att gå i skogen. Men idag var det kanske blötare än så, för vi lyckades faktiskt gå en fin promenad som avlutning på året,

Och nu ligger flocken, mätt efter kvällsmålet och tuggar på lite tuggben. Ganska nöjda över en dag som innehållit både vila, bus och skön utevistelse.

Vi passar på att önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År – då vi hoppas att vaccinet kommer att rå på pandemin och mänskligheten har förstått att ta det lite lugnare med naturen och att vi alla – inte minst politikerna runt om i världen – tar klimathotet på allvar och börjar leva efter de förutsättningar vi har och dämpar vår ångest med annat än köphysteri.

Jag hoppas också att alla hundar slipper utsättas för skräckartade upplevelser ihop med raketer och smällare. Tänk på att ha era fyrbenta vänner ordentligt kopplade idag och i morgon. Dagen efter Nyår brukar facebook vara fullt med efterlysningar av hundar som skrämts av fyrverkeriet och flytt i panik. Låt det inte hända din hund ❤

Härlig jul

Efter en julpromenad fick flocken ligga i en canvasbur medan vi tvåbeningar grillade korv – sk coronasäker jul 😀

Så är julhelgdagarna över och vi har ett par vardagar innan nästa helger – nyårshelgen – inträder.
Jag måste passa på att tacka ni underbara vänner för alla fina julkort ❤ Så jag gläds åt dem alla!!! Och att få hälsningar från många av valparna genom åren värmer verkligen mitt hjärta ❤ ❤

Vi har haft en underbar jul. Solen såg till att stråla alldeles ovanligt starkt just denna dag. Vilket passade oss precis, då vi så gärna ville fira jul med Agnes och resten av familjen. Men i så fall var vi tvungna att fira den utomhus, där vi kunde hålla avstånd eftersom vi inte vill bidra till smittspridningen.
Medan sonen och sonhustrun ordnade med julbordet och julelden, gick Agnes och jag en skön och vacker promenad med hela flocken.
När vi kom tillbaka var hundarna lagom trötta för att tycka att det var skönt att rulla ihop sig i canvasburen (så jag kunde ha koll på dem då jullunchen serverades precis bredvid hästhagarna. Flocken har ju inte så där speciellt mycket erfarenhet av hästar, så annars kunde de kanske i ett opassat ögonblick kunde springa iväg och undersöka vad hästarna var för sorts djur.) och vi tvåbeningar kunde hugga in på julmaten, som denna dag bestod i att grilla korv (jodå det fanns vanlig julmat också, men på något sätt var det roligare att grilla korv just en juldag )

Väl hemma igen högg flocken in på alla sina julklappar. Oj så kul de hade! Där fick jag ransonera en del då de fått ganska godis. Men nu har vi så vi kan träna och ha kul hela januari 😀

God Jul och Gott Nytt År

Jag vill önska er alla en riktigt God Jul, trots att det för många inte alls blir den jul vi är vana vid.
Själv är jag ändå lycklig över mycket. Jag har mina underbara hundar som gör mig sällskap i vått och torrt, tvingar ut mig på härliga promenader, är ständigt nära mig. Ser till att påminna mig när jag glömt något viktigt – till exempel att ge dom mat exakt klocka 16 😀
Ja, vad vore livet utan min flock. Speciellt ett år som detta.

Och även om det inte händer så mycket här hemma, så har vi ändå aldrig tråkigt. För hur kan man ha tråkigt med fyra söta skäggisar? ❤

Älskade Ruffa, mormor till de andra tre här hemma ❤ Rufsig och börjar bli till åren, men fortfarande full fart. Med ålderns rätt har hon tagit över Lilla Mys alla privilegier och har numera sin egen stol vid matbordet (men maten får hon serverad på golvet 😀 ) får välja vilken plats hon vill ha i sängen och tar sig den tid hon vill ha vid alla rastningar och promenader ❤ Ja, Ruffa njuter numera på sin ålderdom, snart 11 år gammal. Hon som gett mig och många valpköpare underbara små valpar – 21 stycken har hon fött. Så lycklig jag är att få ha henne i min flock!

För att julen ska bli så där skön och mysig så vill jag passa på att varna lite för sånt som kan få julen att sluta i ledsamheter:
Det finns ju många faror för hundarna nu under julen.
Julmaten kan vara för fet och för salt att äta för hundar, och kan ge dem bukspottinflammation.
Russin och vindruvor, choklad och jäst kan vara mycket farligt för hundar, ja de kan till och med dö.
Nötter och nötskal kan de sätta i halsen.
Så om ni har paket med sånt innehåll bör de förvaras på hundsäkert ställe. Precis som alla presentpapper och snören som också kan ställa till det.
Även vissa blommor bör man hålla på långt hundavstånd: Amaryllis, hyacint, julros, julstjärna, mistel, tazett, tulpan och tidlösa.

Men tänker man bara på det så är ju julen en härlig helg för hundarna, då de ju kan få långa sköna promenader och mycket gos och kel ❤ ❤

Skogssvängar

Verkar som det blir en liknande vinter i år som förra året, då det snöade då och då för att sedan bli plusgrader och snöns smälte bort. Så här ser det ut nu. Grönt och fint. Men mer snö är visst på väg säger SMHI.

Elarbetarna fortsätter att jobba på med att byta ut alla elstolpar och vi försöker gå på ställen där de inte är. Igår lyckades vi inte riktigt, då stötte vi på deras stora maskiner i skogen. Skumt tyckte flocken. Vad kan det där vara för monster som invaderat vår skog, sa de och gav hals. Ja, Hedda var nästan svår att få tyst på, så upprörd blev hon.
Men idag lyckades vi och jag kunde släppa flocken att få springa lite lösa och sniffa runt. Det tyckte de om.

I morse tänkte kanske Lilla O och Kajsa ta en liten skogssväng alldeles själva. Bävern som tidigare varit inne i trädgården och mumsat och fällt några aspar har under flera veckor hållit sig någon annanstans. Och jag har nästan slutat att genast när jag släpper ut hundarna på morgonen, kolla om reflexen på kompostgallret som jag satt för den grävda gången under grinden sitter kvar – är den inte där vet jag att bävern varit framme och hundarna kan springa iväg om de nu skulle få lust med det.
Så i morse var reflexgrinden nerfälld, men det tog ett tag för mig att uppmärksamma det. När jag så småningom gjorde det, rusade jag ner i trädgården i mörkret (ja nu är det verkligen svart på morgonen klockan 6) då jag inte såg Kajsa och Lilla O.
– Kajsa! ropade jag ängsligt med hjärtat i halsgropen.
Så underbart lycklig jag blev då jag strax kände Kajsas hoppande tassar mot mina ben. Och snart såg jag Lilla O också. Vad vet jag. Kanske hade de redan tagit sig en supersnabb sväng. Hur som, så blir de båda extremt lyckliga när man ropar på dem, så oavsett om de smitit eller inte var det ju hemskt mycket roligare att få komma till mig för att utkräva en godisbelöning. Och det är klart de fick den, söthundarna ❤ Även Hedda och Ruffa som också kom fram ur mörkret fick sig en smakbit.
Och så fick jag sätta dit kompostgallret igen. I morgonbitti ska jag hålla lite bättre koll.

Ute i vår skog igen

Igår kom snön – blötsnön. Då fick vi ta en kortare promenad eftersom flockens benhår blev fulla av snöklumpar. Men idag har värmen kommit tillbaka, inte så att all snö har försvunnit. bara så att snön är blötare än kramsnö. Så nu gick det fint att skutta i skogen igen. Och eftersom det är lördag och inte någon arbetsdag och elarbetarna hade helg, vågade vi oss ut till vår vanliga skog där flocken får springa lösa.
Å, så kul ropade Kajsa och for iväg som hon brukar, men kom snart tillbaka, som hon ju också brukar.
Det fanns mycket att titta på tyckte både Lilla O och de andra
Sjön låg i dis och isen skvalpade vid stranden. Inte ett så bra badväder, tyckte Lilla O.

Bästa lekarna

Lilla O

Så ljust allt bli när det kommer lite frost. Och så roligt flocken tycker det är med den lilla pudersnö som fortfarande finns – och som kom lite ny av i natt. Hedda, Kajsa och Lilla O jagar varandra runt runt i trädgården, de verkar aldrig tröttna på den leken.
När de till sist kommer in somnar de skönt i soffan. Men Lilla O tycker nog att hon måste uppmärksamma sin matte också – hon är ju inte med i leken utomhus. Därför hämtar hon en av sina favoritleksaker – oftast det lilla blå odefinierade djuret, som är så litet att när hon ber mig ha dragkamp med det tillsammans med henne är det svårt att skilja ut det ur allt skägg hon har 😀
Men när jag väl får ett grepp om det och har en stunds dragkamp med det och till sist lirkar det ur hennes mun och kastar iväg det, kommer det bästa, alla fall om man får fråga Lilla O. För när hon då springer iväg efter det, vaknar Kajsa och så tar de upp tävlan. Lilla O vinner jämt (eller Kajsa låter henne vinna jämt) Först när Kajsa ser att Lilla O fått tag i det så leker de en stund med varandra och Lilla blå. Sen släpper Kajsa och låter Lilla O hoppa fram till mig igen och pocka på uppmärksamhet. Så har då Lilla O och jag en liten dragkamp igen tills jag kastar iväg Lilla Blå. och då vaknar Kajsa till igen…
Ja så håller det på, tills jag inser att jag kanske både få något arbetat. Lilla O suckar och hoppar upp i soffan, lägger huvudet på Kajsas mage och så sover de gott. Ända tills det är dags att springa ut i trädgården och jaga varandra igen 😀 ❤

Söta hundar

Det stora elbolaget håller just nu på att byta ut alla elstolpar här i området, vilket vi så klart är väldigt tacksamma för. Men samtidigt har det blivit lite oreda i våra promenader. Eftersom elstolparna ju inte håller sig enbart vid vägen, utan också inne i skogen, vill jag inte gärna låta hundarna springa fritt i skogen, då jag inte riktigt vet var de stora maskinerna håller till. Så nu är det koppel som gäller.
Igår tänkte jag gå en promenad jag inte går så ofta längs en skogsväg, då jag inte trodde att de skulle vara just där. Men så fel jag hade. För det var precis där de var och vi fick vända och gå hem igen. Så det blev en ganska kort morgonpromenad.
Men inte något ont som inte har något gott med sig. Då visste jag ju idag att där var de säkert inte, eftersom de nog blev klara där igår. Därför gick vi den stigen idag. Och se, min gissning (som ju inte var så svår att gissa ha ha) visade sig stämma. Så idag fick vi äntligen gå en skön lite längre promenad – även om det blev en koppelpromenad i dag också.

På eftermiddagen kom söta Svea (Ruffas valp i J kullen) hit för att få frisyren fixad innan jul. Oj så söt hon är. Hon studsade lycklig runt hit och dit innan vi hunnit hälsa ordentligt. Sedan stod hon så fint och snällt på trimbordet, söthunden ❤ Tyvärr blev det ingen bild på henne så ni får hålla tillgodo med flocken vid sjön där vi stannade ett tag i morse på promenaden.
Från vänster står Ruffa i blått täcke (hon är ju nästan 11 år och klipps, därför har hon lättare att frysa än de andra ❤ ) sen är det Lilla O, Kajsa och Hedda. Söta de också, eller hur ❤

Roliga besök

Så kom äntligen kylan, om man nu ska kalla den det. Men i alla fall några minusgrader och lite pudersnö som lyser upp landskapet.
Det är något särskilt med snö, tycker flocken. De blir så muntra och springer och busar.
Ja, även i trädgården är det full fart. Idag har även Jojje och Albin muntrat upp dem. Då de har varit här och lekt. Det var bara Ruffa och ibland Hedda som vill gå in och värma sig lite grand, de andra sprang runt och jagade varandra i timmar. Så väldigt roligt dom har haft. Nu ligger de all i soffan och myser, trötta efter allt bus ❤

Ja, nu har de haft roligt några dagar. Igår var Kajsas son Qlick här. Normalt brukar tikar inte bry sig om sina valpar från och med de blivit runt 7-8 veckor. Då har de tröttnat och blir mest irriterade på dem. Så är det inte med Kajsa. Hon blir jättelycklig varje gång hon får träffa sina valpar. Så trots att Qlick nu blivit en stor stilig unghund, blev hon lika glad som vanligt.

Stormar och uteblivna promenader

Oj vad det har blåst här hemma de senaste dagarna! ja, det har faktiskt varit riktig dramatik då ett träd blåste ner – men sån tur hade jag att det hamnade 1 cm ifrån min bil.
Men med tanken att träden rasade i skogen, så har det ju inte varit någon direkt bra idé att ge sig ut på skogspromenader.
Att det blåser så här mycket här är ganska nytt. bara för ett antal år sedan blåste det nästan aldrig. Nu har det också börjat blåsa flera dagar is träck och idag är tredje dagen vi inte har kunnat ta oss ut. Och det märks på flocken.
Som tur var finns ju hela trädgården där de kan leka, och där leks hej vilt nu. Men de får naturligtvis inte samma stimulans som att gå ut ett par timmar i skogen och nosa och röra på sig.
Men vädrets makter rår jag ju inte för, så det är väl bara att ta det lugnt och invänta bättre väder. Under tiden så har jag ju i alla fall mer tid över för att träna in lite rallylydnadsmoment på dem 🙂 Och det tycker de ju är kul.

Livet lever på

Nu är vi i mitten av det gråa november och molnen ligger så tätt att det lilla internet som lyckas ta sig igenom molnen inte räcker till för att ladda upp bilder här.
Men det innebär inte att inte livet går vidare, trots coronan och tjocka moln. Även om vi inte längre kan ha så mycket kontakter med yttervärlden, är vi ändå lyckligt lottade. Jag och flocken kan leva på vårt liv med långa promenader och mysiga stunder här inomhus.
Och på andra sidan trädgårdsstaketet jobbar bävrarna med sitt samlande av mat inför vintern, trots Kajsas och Lilla O:s försök att skrämma bort dem. Det verkar som de fattat att det är ett ordentligt staket mellan. Ja igår tog de till och med ett litet träd som stod bara någon decimeter från staketet. Oj så arg Kajsa var!

Mössen däremot verkar ha mer respekt för hundarna. Ruffa och Hedda patrullerar runt och nosar in väggarna vid åtta-tiden på kvällarna, vilket är den tid mössen brukade försöka ta sig in. Om de märker minsta lilla musdoft, får de full fart och markerar stället, så nåde den mus som ändå tar sig in. Den har inte många sekunder kvar att leva.

Men alla vilda djur vill vi inte ska hålla sig ifrån oss. (Bävrarna är jag själv väldigt förtjust i, så jag är i hemlighet glad för att de inte bryr sig så mycket om Kajsa och Lilla O, fast det säger jag inte till dom 🙂 ) Fåglarna och ekorren har börjat få solrosfrön i fågelautomaten igen. Alltid så spännande att se vilka fåglar som kommer till oss i vinter. Och dem har flocken ingenting emot. De märker väl att jag matar dem och gläds åt deras återkomst.