Ester

Bild

Ester

Igår var det dags igen… fast nu var det Esters och Zcillas tur. De var de som skulle debutera i utställningsringen 4,5 månader gamla.
Tidigt på morgonen kom Gunilla med Ester hem till mig för att vi skulle kunna åka tillsammans till utställningen i Lindesberg. Det är alltid så där lite extra spännande när någon av valparna ska på utställning första gången. Man går ju här hemma och smider planer och tycker att de är så jätte, jättefina. Men tycker domaren det? Kanske är det bara jag som tycker att mina valpar är det mest fantastiska som finns. Jag menar, jag har ju pysslat med dem sen de föddes. Lyssnat på deras första andetag, varit den första som strukit över deras lena pälsar och sett deras ögon öppnas. Det är klart att de då är de underbaraste som finns. När det dessutom är mina älskade tikar som är mammor åt valparna. Och Ekullen är ju härliga Amorina mamma till, då måste de ju bara…
Halvvägs framme la sig en bil bakom oss på vägen – Therese! Hon skulle nämligen hjälpa till att springa med Ester i ringen, för så olyckligt föll det, att samma dag så var det både en hundutställning och en filmpremiär på de filmer som jag jobbat med ett helt år i projektet Vill du lyssna? och det är klart att jag ville vara på den filmpremiären också och träffa de underbara huvudpersonerna. Tur att Therese finns, som gärna ställer upp – och med den äran, för hon är en jätteduktig handler.

Annonser

Zcilla

Bild

Zcilla

På utställningsplatsen hade Christina med Zcilla och Mona redan satt upp tältet och väntade på oss.
Efter att de små valparna fick sitta i sina burar ett tag för att vänja sig vid alla ljud och allt konstigt som det kan vara att uppleva på en hundutställning försa gången, var det dags att ta upp dem och träna lite springande och stående och sedan börja friseras.
Ute i ringen dömde domaren Andreas Lanz den ena hunden efter den andra, leonberger och berner sennen… och alla möjliga hundraser. Det verkade gå fort. Jag tittade nöjt på klockan. Jag skulle nog i alla fall hinna få se mina små älsklingar springa i ringen…
Men ack… plötsligt började klockan slå allt fortare… Och precis när det var dags för dem att springa in, så var jag tvungen att springa därifrån… Attans också!

Nåväl under min färd tillbaka till Smedjebacken fick jag rapporter. Både Zcilla och Ester hade gjort mycket bra ifrån sig, med fina kritiker. Men någon måste ju domaren välja och den här gången blev det Ester, skickligt handlad av Therese och skickligt tränad av Gunilla. Hon hade stått så fint och sprungit så härligt att domaren skrev i sin kritik ” En mycket tilltalande tikvalp. Med fantastisk helhet…”
Det hela slutade med att Zcilla blev 2a bästa tikvalp med Hp och Ester Bäst i Rasen-valp och 2- Bäst i gruppen-valp. Å så roligt!!! Och massor av grattis Christina, Gunilla och Ca för att ni sköter om era hundar så fint!!!

Duktiga hundar och duktiga mattar

Bild

Idag har varit en spännande dag. Zvante ( Eldiga Emil) blev nämligen först ut av Amorinas och Elmers valpar i E-kullen att debutera i utställningsringen . Matte Charlotte hade anmält honom till en utställning i Kalix med hela 104 hundar. Och se! Det gick jättebra. Han fick hederspris och blev Bäst i rasen-valp med jättefin kritik. Så jätteroligt 🙂
Massor av grattis Lotta och Zvante!!!!

Medan Zvante och Lotta fixade frisyren och såg till att Zvante skötte sig fint i utställningsringen, var Therese och tävlade rallylydnad med sin Diva. De har nu kommit upp i Fortsättningsklassen som de har ett godkänt lopp i. Nu sakandes två godkända lopp till för att de ska bli uppflyttade i den Avancerade klassen. Och se! Den här dagen hade Therese anmält dem till en förmiddagstävling och en eftermiddagstävling. På förmiddagen fick de 99 poäng av 100 möjliga!! Och fick en första placering. På eftermiddagen gick det nästan lika bra – 97 poäng och en fjärde placering. Massor av grattis Therese och Diva (som nu kan titulera sig inte bara RldN utan också RldF)!!!

Nära, riktigt nära…

Bild

Nära, riktigt nära...

När man kommer hem och hälsar på mig så är det inte bara jag som uppskattar besök – även flocken blir lycklig och vill gärna sitta nära, nära mina vänner.
Idag har Ingela varit här – vilken tur att hon hade oömma kläder på sig. För efter vår promenad längs med stranden (där det finns massor av härlig lera) ville Rufus, Nilsson och Lilla My hemskt gärna böka ihop sig i soffan (som har ett oömt skyddstyg på sig – vilken tur det också…) nära, nära

Språkförbistring 1

Bild

Språkförbistring 1

I fredags klockan 8.30 stod Rufus, Janne och Lilla My färdigbadade och fintrimmade här hemma och väntade på att få anträda sin första Danmarksresa. Medan jag plockade ihop det sista släppte jag ut dem i trädgården för att de skulle vara nyrastade då Maria kom för att hämta upp oss. Ruffa hade åkt iväg på egen semester till Sälen tillsammans med mamma Riga och Nilsson tog det lugnt hemma hos Kerstins son Per.
Just då Maria ringde och sa att hon svängde upp på min lilla grusväg kom Rufus, Janne och Lilla My infarande, mycket lyckliga…och mycket smutsiga…. De hade hittat en nergrävd gammal vante i trädgården som de med förenade krafter grävt upp. Inte bara hundarna var smutsiga, nu hade också det nyskurade golvet blivit lerigt….

Trots detta lilla missöde kom vi iväg i ganska bra tid – och med nybadade och vältrimmade hundar. Lera är ju som tur är inte så svårt att bada bort.
GPSen förde oss tryggt och säkert ända fram till Öresundsbron och till vårt hotell där vi skulle bo över natten innan vår första utlandsutställning.
Så härligt med dansk luft, lukt, känsla… här fanns sommaren kvar. Hotellet låg invid ett fint villaområde med en stor park, som gjord att rasta hundar i – fast denna gång ordentligt kopplade så vi snabbt kunde stoppa eventuella grävtendenser.
Då hundarna var ompysslade gick Maria och jag ner till hotellets restaurang och slog till med en riktigt flott middag – oxfile. Även om vi hade vissa svårigheter att förstå den unga trevliga kyparen. Han sa något och vi nickade och log och tackade och sa att det var fint. Han sa något igen och vi fortsatte att nicka och le och tacka. Efter att detta pågått några gånger gick kyparen över till engelska. Hm… han hade bara bett oss om att lägga servetterna i våra knän.. Ja, ja det går ju alltid att kommunicera på engelska. Så det fortsatte vi med sedan.

Språkförbistring 2

Bild

Vi vaknade tidigt, badade än en gång hundarna – nåja inte hela utan bara tassar och skägg. Det gäller ju att vara ordentlig. Och efter en härlig dansk frukost (jodå med wienerbröd och allt) lastade vi åter in hundarna i bilen och gav oss av. Även denna gång förde oss GPSen tryggt ända fram till utställningsområdet.

Utställningen var på en stor fotbollsplan. Solen sken. Runt oss pratade folk danska. Här och där hördes en kork ploppa upp. Picnicandet var redan i full gång i tälten runt utställningsplatsen.
Snart hade vi också hittat trevliga svenska vänner. Å så roligt att träffa alla där!

Men snart började själva bedömningen och vi fick annat att tänka på – logistiken. Hundarna var ju visserligen nästan färdigfriserade, men de skulle värmas upp och lekas med och….
Först ut var Maria med sina två vita varav en blev 2 Bästa tik med dansk reserv-cert. Kul!
Så var det Jannes tur. Han är ju fortfarande väldigt valpig och mycket mycket nyfiken. Oftast springer han lite i sicksack och tittar på allt runt omkring sig och då blir ju stegen inte så snygga. Men nu fick han plötsligt fart och sprang nästan, ja faktiskt nästan, helt rakt.
Och domaren tyckte han var fin. Han skrev i kritiken: 11 månaders tilltalande hane med flotta och kompakta kroppsproportioner, maskulint huvud, gott uttryck, välansatta öron, korrekt bett, god halslinje, utmärkt överlinje och halsansättning…
Ja han fick till och med ”ganska goda rörelser sett från alla sidor med god steglängd och drive. ” Det blev Excellent och 4a i juniorklassens konkurrens. Än behöver han träna lite mer på att springa alldeles rakt hela rundan, sötnosen.