Zvante BIS3 – valp

Bild

Zvante BIS3 - valp

Idag húrrar jag för Zvante (Amorras Eldiga Emil) som ställdes ut för andra gången i sitt 6,5 månaders liv. Den här gången på en Adventsutställning. Så klart att domaren föll pladask för charmtrollet – han fick Hp, blev Bäst i Rasen – valp och i finalen slutade han på det ärofulla Bäst In Show 3 – valp. Sort grattis säger jag till matte Lotta som håller honom så fin 🙂

Annonser

Wilda

Bild

Wilda

Här kommer en bild på söta Wilda, Broddways I´m Hot You´re Not som jag skrev om häromdagen och är min senaste lilla nykomling som jag äger tillsammans med Hillevi. Wilda ska så småningom flytta till Elisabeth och Torbjörn i Småland. Men först ska hon bo här hemma ett litet tag så jag får lära känna henne ordentligt 🙂

Mycket har hänt

Bild

Mycket har hänt

Jag har haft problem med mitt internet, därför har jag inte kunnat uppdatera den här bloggen på sista veckan. Ändå fortsätter det att hända saker här hemma.
Thea (från Amorinas och Elmers valpar i somras) har varit här och blivit fin i pälsen. Å så roligt det var att träffa henne igen! Så jättehärlig! Märks verkligen att hon har kommit till rätt ställe hemma hos Margaretha och Hasse.

Så har även Tage varit här för att gå på trimkurs i helgen. Även han en superläcker hund. Janne var överlycklig – oj så de lekte och hade kul. Fast på söndagen var det tråkigt, sa Janne. För då satt Tage mest hela tiden uppe på ett trimbord tillsammans med bland andra Zcilla, Ester och Rufus vackre son Prins. Men på kvällen blev det fart igen. Fast jag hade inte tråkigt. jag hade jätteroligt med trevliga hundar och hundägare. Oj så kul det är med trimkrus. Tack alla deltagare för att ni gjorde dagen så rolig! Och så glad jag blev när jag såg både Ester och Zcilla som blir så fint skötta av sina mattar och husse Christina Carlestav, Gunilla Puck Ekberg och Ca Eriksson!

Men som inte detta vore nog så har det hänt något extra kul idag – kennel Amorras har fått ett nytillskott. Idag har jag och Hillevi varit på Kennel Broddways och tittat på en underbar liten svart/silver valp som vi köpt tillsammans – Broddways I´m Hot You´re Not eller Wilda som hon kallas i dagligt tal. Bilder både på henne och trimkursen kommer inom kort. Tack snälla Caroline Björklund för förtroendet att få ta hand om denna fina lilla tjej!!!

Och så bilden

Bild

Och så bilden

lite sent men… då Rufus och Tekla får sina Norska Vinnartitlar. Tekla har just varit inne i ringen och sprungit en massa, massa varv så bilden är tagen innan hon har hunnit ställa upp ordentligt. Men ni kan väl ana i alla fall hur fin hon är 🙂 tack Chottis för bilden!

Den här veckan har varit full av alla möjliga göromål, inte så bra när det kör ihop sig. Jag är ju alltid så lycklig över min flocks förighet, att dom alltid känner av mitt humör och anpassar sig efter det. Men ibland blir det fel. Häromdagen var jag ordentligt stressad, min dator hade bråkat och jag hade inte hunnit det som jag absolut var tvungen att hinna med. Dessutom skulle jag iväg och hade en viktig tid att passa. Bäst att ändå rusa ut med hundarna en kort stund så de blev rastade innan jag skulle lämna dem.
Jag gick min vanliga kortrunda, men ack… Rufus var på sitt mest nosiga humör och jag hade ju så bråttom så bråttom. Jag kände hur stressen svällde i bröstet. Men Rufus, skynda dig då! Nos, nos, sa Rufus och tog inte nån notis om mig. Men Rufus! sa jag skarpt. Kom! Då kom han snällt, men jag kände mig ändå inte snäll, utan jag kopplade honom och fortsatte mitt hastiga tempo för att snabbt ha rastningen överstökad. Då hör jag plötsligt morrningar bakom mig och plötsligt var hela flocken i vilt slagsmål. Men oj! Har väl aldrig tidigare hänt!
Nåväl de lugnade sig snart och ingen blev skadad, men jag fick mig en tankeställare. Så klart att hundarna blev irriterade när jag var irriterad. Nu skulle de ju bara var och en skydda mig mot det jag var irriterad på, och det blev ju varandra…hm… Så jag drog ner på tempot, klappade om dem allihopa och lunkade hem… fast full av dåligt samvete. Det lyckades jag inte skava bort förrän på kvällen när jag var hemma och allt var precis som vanligt igen.

Underbara, underbara lilla flock som inte är det minsta långsint utan bara kärleksfull, vad jag än utsätter dom för 🙂

Rufus – ännu en ny titel

Bild

I natt kom vi hem från ytterligare en nordisk utställning. Den här gången var vi i Lilleström utanför Oslo på deras stora Norsk Vinnarutställning. Den här gången gick resan nästan helt utan missöden, och det kändes nästan lätt som en plätt att köra dit. Den här gången hade jag med mig Rufus och Diva. Janne får vänta hemma ett litet tag innan det blir fler utställningar, vill träna honom lite bättre på hemmaplan, så han gör rätt för sig i ringen.

Men Rufus var så klart med – han gör ju alltid rätt. Att springa i ringen är en av hans favoritsysselsättningar, och så även denna dag. I finalen – tävlan om Bästa Veteran – stod till slut valet mellan honom och den fina veterantiken Tekla (Tångatorpets Polly) – som är farmor till min E-kull. Vann gjorde Tekla som blev Bäst I Rasen veteran, men båda två fick nya vinnartitlar – Norsk Veteran Vinnare -13. Eftersom Rufus ju inte bryr sig så mycket om titlarna och rosetterna så var han lika glad för det – han fick ju springa i ringen, det var det viktitgaste för honom. Och få köttbullar förstås. Massor av köttbullar.

E-kullen farmor Tekla lyckades inte bara bli Bäst i Rasen – Veteran. Efter en otroligt spännande final om Bästa tik, då ekipagen fick springa runt, varv efter varv efter varv, ivrigt påhejade av publikens applåder och då matte Monica (från Mandalays kennel) och Tekla den mesta tiden sprang i täten (och alla trodde absolut att hon skulle vinna) blev hon till sist nerplockad, men inte så långt. Hon fick den ärofulla 2 Bästa Tik-placeringen. Otroligt bra för att vara veteran på en vinnarutställning och tävla mot alla unga fräscha dvärgschnauzertikar. Massor av grattis Monica och Lage!!! Så fin hon är!!! Känns verkligen fantastiskt att den härliga tiken finns i stamtavlan hos min E-kull tillsammans med morfar Rufus. Två gamla hundar, både farmor och morfar, men båda fortfarande ungdomliga och fräscha och i sin höga ålder och kan ge de unga en match (Rufus har ju även han varit med och placerat sig fint i tävlan om Bästa Hanhund ett par gånger under säsongen, ja han blev till och med BIR en gång).

Men allt kretsade inte bara runt veteranerna denna utställningsdag. jag hade fått den stora äran av matte Therese att få ta med mig Diva på utställningen. Så roligt att se om hon kunde springa bra med mig också. Vi tränade lite grand på golvet innan, men utställningshallen var full av folk så det var inte lätt.
Väl inne i ringen fanns det mera plats, även om det var 5 andra vackra tikar med i klassen – så konkurrensen var stenhård. Underbara Diva gjorde också allt rätt – till en början. Hon stod som en klocka och sprang fint första varvet. Men sen gjorde jag det fatala misstaget att glömma bort att stoppa bort köttbullen som hon fått smaka på medan hon stod så fint. Nu hade jag den i handen helt synlig för Diva medan vi sprang i konkurrensen om vem sonm skulle vinna klassen. A, köttbulle, sniffade diva och höjde huvudet och sträckte upp nosen mot min hand. Och då följde liksom frambenen med. ja, alla som håller på med utställningar vet att hunden får ganska konstiga frambensrörelser när den samtidigt vänder huvudet ur led för att kolla på föraren. Och det var det som hände nu. Men puh! Domaren tyckte så himla mycket om Diva att hon vann ändå. Och hon hade ju visat ändå att hon hade bra rörelser, ju…
Det blev en ordentlig portion köttbullar för den prestationen 🙂
Tack till domaren Eva Liljekvist Borg som dömde noggrant och var mycket trevlig mot hundarna. Roligt var också att hon var noga med att påpeka varför hon dömt som hon dömt, vilka fördelar det var med hundarna och vilka nackdelar. En sådan domare är roligt att ställa för!

Myra – ännu en underbar hund av Lilla Mys valpar

Bild

Myra - ännu en underbar hund av Lilla Mys valpar

Vi har fått ett fint brev från Hillevi, som jag samäger Myra tillsammans med. Myra är Lilla Mys valp tillsammans med pappa Theo – en underbar service och signalhund. Så att det blev härliga valpar är inget konstigt. (För övrigt så kommer både Lilla My och Myra få valpar här hemma i vinter, det är snart dags för parning )
Myra ska bli terapihund och har nu kommit så långt i sin utbildning att hon börjat sin praktik.

Så här skriver matte Hille
Så är vi då äntligen igång med praktiken mot målet att Myra ska bli certifierad terapihund. När man börjar träna/praktisera med hunden kan man aldrig i förväg veta hur den ska reagera i de olika situationerna som den hamnar i. Myra har snabbt visat härliga egenskaper som en bra terapihund bör ha och gissa om hon vunnit mångas hjärtan. Lika gärna som hon vill vara aktiv och jobba så har hon visat prov på att hon kan jobba med ”närkontakt”. Att hon har ”start och stopp-knapp” och att hon ”snabbt” kan växla där emellan är egenskaper som jag som hundförare sätter stort värde på, och det är en positiv egenskap i terapihundsarbetet.