Igor

Bild

Igor

På den här bloggen tror jag bara funnits bilder på dvärgschnauzrar tidigare – men här kommer en bild på en helt annan ras, borderterrier. Det är söta Igor som varit här på trevligt besök idag tillsammans med matte 🙂

När jag ändå skriver här, så måste jag ju önska er alla som läser min blogg ett riktigt Gott Nytt År 2014!!! Det är alltid spännande med nya år. Vad kommer att hända? Och så kan man fundera lite på det som redan hänt – under 2013. Här har 2013 varit ett roligt år. På hundfronten fick vi 7 valpar med Amorina som mamma och Elmer som pappa, några av dem ska ut i utställningsringarna nästa år. Ester blir nog först ut – hon ska debutera på en officiell utställning (fast i en inofficiell valpklass, eftersom valpar alltid ställs ut inofficiellt) redan om några dagar på My Dog I Göteborg. Oj så roligt det ska bli. Hon, Zcilla och Zvante har ju redan
testat att springa i utställningsringen – alla tre med lysande resultat. Bara det är ju värt att glädjas åt året som snart håller på att ta slut. Stort grattis zcillas matte Christina och Zvantes matte Lotta för fina resultat och strålande kritiker!!!

Men det är inte bara valparna som har lyckats i utställningsringen detta år. Gamle Rufus, morfar och pappa till de flesta valpar som blivit till här hemma, har gjort en lysande utställningscomeback, som veteran. Förutom flertalet Bäst i Rasen Veteran så har han vunnit Best In show – veteran i Göteborg förra My Dog. Han har också fått ett antal Bästa Hanhundsplaceringar och ett vanligt Bäst i Rasen. För att inte tala om två nya titlar Dansk Veteran Vinnare och Norsk Veteran Vinnare 🙂 Min älskade lilla hund, som förutom att vara så stilig fast han hunnit bli nästan 10 år även i sin ungdom erövrade både Lydnadsdiplom och Rallylydnadsdiplom. Så han är inte bara vacker – utan oerhört klok också mitt hjärta.

Ett av hans barnbarn, Diva (Amorras Casta Diva) går i hans fotspår. I år har hon visat upp sig otroligt fint i utställningsringarna med ett flertal Bästa tik placeringar. De senaste fyra utställningarna har hon blivit 2 Bästa Tik för många olika sorters domare. Så roligt! Men matte Therese har inte nöjt sig med att bara springa i vänstervarv (som man brukar kalla det för när man ställer ut) hon har även tävlat i både vanlig Lydnad och Rallylydnad. I Lydnads har hon kvar ett första pris, sen har hon sitt LP1 i Rallylydnad är hon redan uppe i Avancerad klass – 1,5 år gammal. Bra gjort Therese och Diva!

Och Rufus son LillRufus (Amorras Amadeus) har även han erövrat ett rallylydnadsdiplom RLDN och är nu uppe i Fortsättningsklassen – jättefint jobbat Gunilla och LillRufus!!!

Och nästa år – om bara drygt en månad, föds om allt går bra – två nya kullar valpar – vilka liv väntar dem måntro? Min nyårsönskan blir att önska de ofödda valparna lika fina familjer som alla tidigare Amorrasvalpar fått flytta till. Och att deras liv blir långa, aktiva med mycket kärlek.

Valpar?

Bild

Valpar?

Ja, då var julhelgen över och istället närmar sig nyår. Solen har börjat sin långsamma färd närmare våra breddgrader, mörkare än nu blir det inte den här vintern. Så skönt att veta eftersom jag helst går ut på morgonpromenad med min flock direkt efter frukost. Då är det skönt med alla dessa helgdagar när det inte gör så mycket om den blir lite senarelagd. Jag hinner med min långpromenad i alla fall. För vår långa morgonpromenad är extra viktigt just nu, eftersom det snart blir lite si och så med den – åtminstone hoppas jag det. Ruffa och Myra är ju förhoppningsvis dräktiga och snart blir det bråda dagar med små valpar i huset.

Det tar ganska lång tid innan man kan vara säker på om en tik är dräktig, men oftast visar de lite mer diffusa tecken redan några dagar efter parningen. Ruffa och Myra visar helt olika tecken. Ruffa blir en tigrinna – nej då, hon är inte aggressiv, men hon är ständigt vaksam om något skulle hända. I skogen håller jag henne i koppel nu så hon inte får för sig att en grävling eller räv ska jagas iväg. Inne i huset hör hon minsta lilla knäpp och far upp och börjar leta om det skulle vara någon inkräktande mus eller något annat. När jag slår mig ner framför teven på kvällen brukar hundarna lägga sig och sova runtomkring mig i soffan eller på golvet precis nedanför mina fötter. Så ligger de där djupt och behagligt sovande ända tills det är dags att gå ut på kvällsrastningen. Ruffa ligger inte längre lika djupt sovande som hon brukar. Nej, nu kommer hon upp i soffan och lägger sig nära mig en liten stund, så hoppar hon ner och patrullerar huset för att vara säker på att allt är lugnt innan hon kommer tillbaka för att sova en liten stund till.

(Bilden föreställer Ester (Amorras Entusiastiska Ester) som nu hunnit bli 8 månader och kommer från sommarens valpkull)

Myras dräktighetstecken

Bild

Myras dräktighetstecken

Myra har även hon redan förändrat sig. Hon gör tvärtom mot Ruffa, hon är lugnare, passar på att sova mycket mer än vanligt. Rullar gärna ihop sig i matte Hillevis knä och gosar. När de andra hundarna vill leka med henne är hon inte längre intresserad. Jättetråkigt tycker Molly (Ruffas dotter i hennes första kull och som bor hos Hillevi och Kalle) vem ska hon nu leka och ha kul med?

Det är klart att de här tecknen på dräktighet inte är bombsäkra – mycket kan ju hända under resans gång – men att något hänt med de båda damerna är helt klart. Ruffas beteende känner jag ingen från förra gången hon var dräktig. För Myra är det ju första gången, men hennes beteende är å andra sidan ganska typiskt för en dräktig tik, så nu hoppas jag och planerar inför valpar här hemma
(På bilden är det Gunilla som jobbar med LillRufus och Ester samtidigt – två av Amorras tidigare valpar, som du kan läsa om i inlägget här nedan)

Att träna två hundar samtidigt :)

Bild

Att träna två hundar samtidigt  :)

Men innan det är dags för det, har vi lite annat för oss. I slutet av nästa vecka är det en stor utställning i Göteborg – My Dog. Den ska vi åka på. Och igår var jag och besökte Ester med matte Gunilla och husse Ca för att göra utställningsputsen på Ester. Gunilla är en duktig trimmare så det var inte så mycket att göra, men det var som alltid väldigt trevligt att komma dit och träffas och prata. Och förståss se både Ester och LillRufus. Att ha två hundar och samtidigt vilja jobba med dem båda, kan kännas lite stressande. Gunilla har kommit på ett roligt knep. Eftersom hon kör mycket rallylydnad, där man tränar hundarna både på sin vänstra och högra sida, tränar hon dem samtidigt. En får gå på högersidan och en på vänstersidan. Och när de ska ligga, lägger hon dem samtidigt. Tack för det knepet Gunilla!

Hela flocken

Bild

Hela flocken

Den här bilden tog jag i höstas, hade tänkt att det vore roligt att ha en bild på allihopa – det tyckte inte flocken. Hur trist som helst att bara sitta där i skogen och inte göra nåt! Janne funderar på en bra anledning att få resa sig upp och gå, Lilla My viskar i Nilssons öra att om de skäller till kanske matte tittar bort och då… , Rufus sitter stoiskt, vad annars av en flockledare, medan ruffa håller på att deppa ihop av stillheten…

Nåja snart var de fria att busa runt igen, glada och fria.
Ett tag funderade jag på att ge mig ut i skogen och fota till ett julkort, men jag har lagt det på hyllan. Det är alldeles för mörkt ute nu eftersom all snö har smält undan – därför får ni nöja er med den här bilden – fast julkort tänker jag inte göra av den.

I väntan på bättre väder har vi haft en liten solstråle här idag – Ester. Gulliga matte Gunilla och husse CA kom hit för att visa upp henne för att se vad som behöver fixas till inför Göteborgsutställningen i början av januari. Det blev ingen bild på henne heller, det glömde jag. Men fin såg hon ut i alla fall. Så svart och fin i pälsen med en härlig attityd.

Men innan Göteborgsutställningen så är det ju jul och nyår – Roliga helger för många av oss tvåbenta. Lite mer besvärliga för våra fyrbenta familjemedlemmar.
Några saker att jag tycker att man bör tänka på när man har hund i huset:
När julklapparna packas upp – lägg genast snören och papper i en kasse, så framförallt snörena inte blir uppätna – och tänk på alla små, små saker som lätt trillar ner på golvet – det kan bli en dyr historia om oturen är framme (och smärtsam för hunden).

Tänk också på att vara försiktiga när ni rastar hundarna så inte någon smällare avlossas för nära dem, det kan ge hunden en livslång rädsla (även om den rent arvsmässigt är skottfast)
Ta ALDRIG med hunden ut på 12-slaget en Nyårsafton. Mängder av hundar blir så vettskrämda av det att de sliter sig och sedan inte hittar hem till husse och matte. Lämnar ni dem hemma ensamma under Nyårsafton – låt den ligga i ett välkänt rum med nerdragna gardiner. Det är inte bara smällarna som är obehagliga för hunden utan även det skarpa ljuset. En täckt bur kan vara ett alternativ – om hunden är van vid bur.

Med lite hänsyn till hundarna så hoppas jag att både jul och nyår blir fina och trevliga helger för er allihopa 🙂 (Och innan dess hoppas jag att jag fixat till ett julkort med nån liten Amorrashund på)

Glada Ruffa

Bild

Glada Ruffa

Om det är kärleken eller vad det är – Ruffa dansar runt som på lyckomoln här hemma.
– Tjoohooo, ropar hon och hoppar upp i luften och viftar till med stjärten. Så springer hon snabbt, snabbt iväg för att leta efter något kul. Lilla My vakar vid hennes sida så hon inte förtar sig.
– Men pah, säger hon. Vaddå förta mig, jag är i utmärkt form och dräktiga tikar ska leva precis som vanligt, så lyfter hon ena framtassen och vill göra en High Five – fast det kan inte Lilla My så då rullar hon runt ett varv på golvet i stället.
Ja, här hemma är det glatt just nu. Men lite tomt. För även om Ruffa gör allt för att lätta upp stämningen så är det något som fattas. Och det är Rufus och Nilsson. Dom är fortfarande på semester hos Kerstin. Vi tyckte det var lugnast så, eftersom löptiden här hemma varit så lång den här gången. Men nu är den nästan över och i morgon ska de få komma hem igen. Den som längtar mest – förutom jag då – är nog Janne. Han har haft det ganska tråkigt den här tiden. Fast igår fick även han ha lite kul. Då var söta Felix här med matte Alexandra för att se över Felix julkostym. Å så roligt han och Janne hade när de lekte! Äntligen! skrattade Janne och for iväg genom trädgården med Felix efter sig. Och Felix var lika glad han. Tänk vad lite lek kan pigga upp 🙂

Ännu mera valpar

Bild

Ännu mera valpar

I onsdags packade jag bilen och åkte tillsammans med Ruffa, Myra, Wilda, Lilla My och Janne till Småland. Rufus och Nilsson fick lite semester efter ståhejet med alla löpningar här hemma den sista tiden, och vara hos Kerstin – tusen tack Kerstin för att du alltid ställer upp!
Myra skulle hem till sin fina familj Hillevi och Kalle och återförenas med deras flock, inför valpningen. Hon återkommer hit runt den 24 januari nån gång för själva valpningen. Å, vad det ska bli kul att ha henne här, hon är verkligen en härlig hund. Så mjuk och så anpassningsbar, samtidigt som hon har massor i huvudet 🙂

Wilda skulle hem till sina nya familj Elisabeth och Torbjörn. Fem hundar får vara nog här hemma. Men hon blir lite saknad här, en så supergullig och tuff liten krabat, som finner sig till rätta var hon än hamnar. Hon tar livet med en härlig självklarhet, som jag blir lite avundsjuk på. Så skulle jag också vilja vara..

Ruffa skulle inte flytta, däremot så skulle hon få träffa den stiliga och härliga hanhunden Kingston på Mandalays kennel, för att se om kärlek uppstod. Jag har ju hela tiden tänkt att jag skulle para Lilla My nu vid hennes löp. Men så blev det inte. Hon hade ett skenlöp som höll på ganska länge och då väntar jag hellre till nästa löp. Ska en tik paras så ska allt vara okej. Och även om skenlöpet övergår i ett vanligt löp så tycker jag att det är bättre att vänta. Så jag gjorde en rockad. Lilla My fick vänta och så fick det bli Ruffa istället.

Åker man långt är det bäst att vara ute i god tid. Och första besöket hos Kingston förstod sig inte Ruffa på alls. Hon trodde att jag tagit med henne för att göra konster. Så hon testade allt hon kunde:
– Nej mitt hjärta, sa jag. Ser du inte den tjusige hanen där?
– Ska jag vinka? sa Ruffa och höjde ena tassen…
Suck, det var bara att försöka nån annan dag istället. Och se igår, söndag, föll allt på plats. Ruffa hopade och tog stora skutt i luften och flirtade allt hon kunde med tålmodige Kingston. Och när allt var klart och Ruffa fick ta igen sig i sin canvasbur medan vi fikade och skrev lite papper, låg Kingston förälskat bredvid buren och vaktade sin prinsessa ❤
Tusen tack Monika och Lage för allt ert tålamod och trevliga umgänge 🙂
Och tusen tack Hillevi Och Kalle för all vänskap och gästfrihet 🙂

Nu håller jag tummarna att det blir två fina valpkullar i februari. Hjälp mig gärna med det.

Myra <3 Nilsson

Bild

<img src="https://bissefalk.files.wordpress.com/2013/12/myra-terapihund1.jpg&quot; class="size-full" alt="Myra

Nu var det ett tag sen jag skrev här – igen. Stormarna har tagit både telefon och internet. Men nu fungerar allt igen. Få se för hur länge… Hur som helst. Livet fortsätter även utan uppdateringar här på bloggen. Det mest spännande är att Myra börjat löpa och i torsdags träffade hon Nilsson för första gången för att vi skulle få en koll om de båda tyckte om varandra. Och det gjorde de! Så i fredags blev det parning av. Så nu håller jag alla tummar och tår för att det kommer att bli små valpar i början av februari. Och som är leveransklara i början, mitten av april. Å vad spännande det känns!!! Tror verkligen att det blir härliga valpar med super mysigt temperament eftersom båda föräldrarna är så trevliga och mysiga.

Myra bor ju inte här hemma, utan i Småland. Men valparna ska hon få här. Därför är det viktigt att hon känner sig trygg här med alla mina hundar. Därför kommer hon att vara kvar här nån vecka. Så jätteroligt att ha henne här!!! Hon går fint ihop med alla – i natt har hon sovit så gott i min säng tillsammans med Ruffa, Lilla My och Wilda. Pojkarna går hon säkert lika bra ihop med, men den bekantskapen får hon vänta med – förutom Nilsson då, som hon är störtkär i (och han i henne).