Hej kompis! Hur mår din mage idag då?

Bild

Hej kompis! Hur mår din mage idag då?

På bilden sniffar Myra på Ruffa för att kolla av hur det är med hennes valpar i magen. Det märks att det nu börjar dra ihop sig för Ruffa och Myra, De blir mer och mer tajta. Ligger gärna bredvid varandra, och ute i trädgården håller de sig nära varandra. På morgnarna får de nu också en gemensam promenad. I skogen är alldeles för mycket snö för att jag skulle vilja ha dem pulsande där, därför går vi en lugn sväng på vägen. Idag hade vi tur eftersom det hade kommit en bil och kört på den i morse så vi kunde gå i hjulspåret.

När de små tjockisarna fått sitt, var det dags för resten av flocken att få springa och rasta av sig. Dom får däremot sin promenad i skogen. Så länge det går försöker jag pulsa fram för att hålla vår stig öppen.
– Tjolahopp! ropade Janne och forsade fram så snön sprutade.
-Tjolahopp, svarade Lilla My och tog upp racertävlingen med Janne, Så flög dom fram genom snön. Ja, de sprang och busade så mycket att båda till slut flåsade ganska ordentligt. Precis vad Janne behövde. Men när de vilat sig ett tag genom att gå i gåsmarsch bakom mig tillsammans med gamlingarna Rufus och Nilsson flög de iväg igen.
Det var först när vi kom fram till vägen där de skulle kopplas som de lugnade sig. Då tyckte nog båda två att det var ganska skönt att lunka hemåt i hjulspåret. (Här fick jag bra användning för mitt intränade kommande ”Bakom”). Nilsson och Rufus fick gå bakom mig och Janne och Lilla My framför. Så bytte vi efter en stund. Enda sättet att själv få vila lite genom att slippa pulsa i snön mellan hjulspåren, när man går med fler än två hundar i koppel.
Hemma väntade duschen för alla fyra som mer såg ut som snöbollar än dvärgschnauzrar. Fast nu är ordningen återställd och här ligger sex små trötta schnauzrar runt omkring mig och snusar så fint.

Janne vill vara valp igen

Bild

Janne vill vara valp igen

Hundar har ju bra luktsinne – de kan lukta sig till hur vi mår, om vi är rädda, glada… ja det mesta kan de lukta sig till. Jag kan tänka mig att det luktar starkt här hemma nu med alla dräktighetshormoner. Janne tycker det är väldigt mysigt. Då kan han krypa ihop invid Myras stora mage och låtsas att han är valp igen. Undra om Myra hade tänkt sig ett det var en så stor valp hon skulle få? 🙂

Ruffa fortfarande pigg

Bild

Ruffa fortfarande pigg

Ruffa ligger ju ungefär en vecka efter Myra i dräktighet. Och nu märks det tydligt, hon är fortfarande inte så besvärad av magen – som ändå börjar bli ganska stor. Fortfarande tar hon sitt arbete att hålla rådjur och rävar utanför trädgården på största allvar.

Det är spännande med alla uppgifter flockmedlemmarna i en flock har. Ruffa är ju näst yngst, därför är det också hon som fått sämsta jobbet – att tala om för de andra om något hotar vårt hem. Här är det mest rådjur och rävar som kommer på besök – Rufus blir väldigt upprörd om något sådant sker, därför är Ruffa extra vaksam, Rufus är ju den store ledaren. Hans önskemål måste man alltid uppfylla.
Gudskelov är hon inte skällig, utan patrullerar bara för att se om där finns några oönskade djur. Kommer dom för nära staketet eller till och med befinner sig inne i trädgråden, ja då blir det fart på henne. Rådjuren vet att hon inte är farlig, så de retas ibland och stryker så nära staketet de bara kan.
När vi går våra skogpromenader vaktar hon däremot inte, där får rådjuren och rävarna gärna vara. Jo då hon luktar intresserat i spåren, men hon följer inte efter dom. Det vet rådjuren också, därför händer det att vi möter dem (det är tre stycken som brukar hålla sig häromkring) då de helt lugnt travar på en sisådär 20-30 meter bort, utan att ta någon notis om varken Ruffa eller mina andra hundar 🙂

Myras gummitupp

Bild

Myras gummitupp

Måste ju bara sätta in en bild på Myra och hennes älskade gummitupp som hon vill busa med några gånger varje dag 🙂
Nu blir hon tyngre för varje dag och i natt har hon varit vaken för att gå ut och bajsa och kissa. Det börjar bli trångt i magen, så hon kan inte hålla sig lika länge som vanligt.

Just nu har vi ett snöoväder här hemma, så i morse valde jag att låta Myra och Ruffa få gå en alldeles egen promenad på vägen (som visserligen ännu inte är plogad, men en bil hade åkt där och gjort ett bilspår som det gick bra att gå i) Med deras tjocka magar kan det bli för jobbigt att pulsa i djup snö.
Men resten av flocken fick sin vanliga skogspromenad – oj det blev ett ordentligt pulsande och väl hemma måste jag sätta alla i duschen för att de skulle bli kvitt alla snöklumpar. Nu sover hela gänget hårt – som de ju alltid gör på förmiddagarna. Men idag sover de nog extra hårt efter ansträngningen ❤

Gummituppen

Bild

Gummituppen

Myra är så gullig, hon har så mycket leklust kvar i sig trots att magen nu börjar bli så stor att hon stönar och andas tungt. Ändå vill hon så hemskt gärna få leka lite ute.

När Myra var här sist, då var även lilla Wilda här, som ni kunde läsa om då. Hon har nu flyttat till Småland och lever livets glada dagar tillsammans med två andra dvärgschnauzrar. Wilda hittade en gummitupp som pep under snön ute i trädgården. Den hade hon fantastiskt roligt med – och även Myra lekte med den. Men mina andra hundar tyckte den var tråkig så när Wilda och Myra åkt, glömdes tuppen bort och alla snö som kommit sedan dess har åter gömt den. Men häromdagen lyckades Myra lokalisera den. Oj vad lycklig hon blev.

Myra anser att det är hennes tupp. Så fort hon går ut i trädgården springer hon fram till den och piper och piper. Så vill hon att jag kastar den eller gömmer den så hon får leta rätt på den. När hon hittat den kommer hon så snällt till mig igen och lägger ner den vid mina fötter.
Men hon tar inte in den, nej då förstår hon att Janne eller Lilla My säkert skulle lägga vantarna på den, så när det är dags att gå in igen, då lämnar hon den på den uppskottade trädgårdsgången, där får den ligga tills hon kommer ut igen.

På bilden är det Nilsson som springer i snön – han leker inte med gummituppen, men väl med allt annat han hittar.

Zvante Best In Show 4 – valp

Bild

Zvante Best In Show 4 - valp

Idag säger jag massor av grattis till Lotta, Zvante (Amorras Eldiga Emils) matte, och till Zvante själv så klart. De har varit på utställning i Boden där Zvante lyckades så bra att han blev BIS-4-valp. Inte dåligt! Sååå roligt!!!

En annan väldigt roligt sak, eller kanske mer fantastisk… nu har jag känt dom första sparkarna av valparna i Myras mage. Att känna dom är något helt otroligt, det är liksom första gången man verkligen kan ana valparna där inne.
Myra börjar också bli lite trött. Hon har ju tidigare varit väldigt pigg. Men idag har hon sovit mest hela tiden. Det tär på kroppen att ha små valpar där inne i magen. Så här hemma tar vi det lugnt nu – inga besök eller annat påfrestande för de blivande mammorna. Nu ska de få ha det riktigt bra den här tiden innan valparna tittar ut. 🙂 Även Ruffa får ta det lugnt även om hon fortfarande är pigg och full av energi, och det ä faktiskt ganska skönt att bara sova bort dagen också, hälsar hon. Inte fel alls… gääääsp…

Jag gör allt för dig, matte…

Bild

Jag gör allt för dig, matte...

Igår fick jag ett trevligt mejl som handlade om dvärgschnauzrarnas blickar. Visst är det något speciellt med dom? Hundar pratar ju med hela sin kropp, men ofta så tänker man bara på svansen och hur dom håller öronen. Men deras blickar talar ännu mer. Har man en dvärgschnauzer så tänker man inte alltid på det, det är bara så naturligt att man förstår precis vad hunden menar. Undermedvetet tolkar vi blickarna. Är de hungriga, vill de gå ut, vill de bli klappade eller vill de bara säga att de älskar dig mest i hela världen?

Jag är ju hundinstruktör på Brukshundsklubben. Kurserna där handlar ofta om att vi som människor ska få hunden att förstå oss. Men lika viktigt är det att förstå hunden. En hund är en kamrat och familjemedlem, då gäller kommunikation i båda riktningarna.
Och finns det något underbarare än när hunden kommer fram till oss och ger oss den här blicken? Jag kan nästan känna hur välmåendehormonet Oxytocinet börjar spruta i mig då.

På bilden är det min underbara och trognaste vän Ruffa som ger mig den där blicken.

Vill vara nära

Bild

Vill vara nära

Både Myra och Ruffa vill vara nära nu. Och de vill gärna bli smekta över magen. Myra har hittat ett bra ställe att ligga på, på en stol bredvid mig och mitt skrivbord. Då kan jag bara då och då sträcka ut handen och smeka hennes stora spända mage.

Ruffa vill gärna krypa in i en lya, så hon ligger i en (öppen) canvasbur på golvet bredvid skrivbordet. Där känner hon trygghet, men samtidigt närhet. Då och då kommer hon fram och buffar med sin nos på mitt ena knä.
– Matte, nu är det dags att bli smekt över magen igen, säger hon. Och jag plockar upp henne i knäet och smeker henne ett tag över magen. Efter en stund tycker hon att det får räcka, då ber hon att få gå ner på golvet igen och hon försvinner in i sin canvasbur, rullar ihop sig så gott det bara går med tjocka magen, och somnar hårt.

Mera mage…

Bild

Mera mage...

Så här såg Myras mage ut i förrgår…idag är den ännu lite större.

Det är spännande att ha en hel flock hundar, för man kan lära sig så mycket av deras kroppsspråk och vilka de egentligen är. Idag hände något ovanligt som säger ganska mycket om en dräktig tiks rang i en flock (bland vargar är det ju bara alfaparet som får para sig och skaffa valpar) Myra är en vän liten hund, ställer inte till några scener utan är bara så hyvens. Inte kan man tro att hon plötsligt ska växa över Lilla My i rang. Men så är det.
För en stund sedan var vi ute i trädgården. Lilla My och Myra var intresserade av samma hörn där de stod och nosade och kollade. Efter ett tag gick Lilla My iväg någon meter för att kissa, och det var då det där otroliga hände, Myra gick efter och sen kissade hon över Lilla Mys kiss – utan att Lilla My försökte kissa en gång till över Myras kiss.
När hundar kissar över en annan hunds kiss, betyder det att den är högre i rang, åtminstone har jag sett det bland mina här hemma. En valp skulle aldrig drömma om att kissa över någon av de vuxnas kiss. Och Ruffa skulle normalt sett inte drömma om att kissa över Lilla Mys kiss, lika lite som Janne skulle drömma om att kissa över Rufus kiss. Nilsson däremot håller just nu på att försöka klättra upp på hierarkistegen ( det är ju hans små valpar som ligger därinne i Myras mage). Så han kissar hemskt gärna över Rufus kiss, men då kissar Rufus en gång till…

Alltså har Lilla My erkänt sin söta dotter Myra som högre i rang än hon själv – nu är det Lilla Mys roll att passa upp, men inte bestämma över valparna när de så småningom föds. Bestämma över dem gör Myra (och så jag förstås, men jag är ju ingen hund 🙂 )

Ruffa och Lilla My

Bild

Ruffa och Lilla My

När vi har valpar i huset brukar alltid de yngre tikarna hoppa in som barnsköterskor från och med när valparna är ungefär tre veckor. När Lilla My var liten föddes vår första valpkull – det var Riga som var mamma och Rufus pappa. En av valparna i den kullen var Ruffa.
Lilla My är en pysslig liten dam och hon tog sitt arbete som barnsköterska på största allvar. Sedan dess har det alltid funnits speciella band mellan Ruffa och Lilla My.

Nu när Ruffas mage har börjat växa och hon luktar dräktig, är Lilla My aldrig långt borta från henne. Hon slickar och pysslar, men lämnar också ifred om Ruffa vill det. Fast helst håller hon sig så när hon kan.

På bilden kanske man inte ser så bra att Ruffas mage börjat växa ganska ordentligt, det är ju så mycket lurv som täcker den. Men just nu är det mycket medvetet jag spara lurvet på hennes mage, eftersom vi har ganska kallt ute och Ruffa hatar täcken. Och jag vill absolut inte att hon ska förfrysa sitt juver. Därför får hon vara lurvig ett tag till, än dröjer det ju över tre veckor innan hon ska föda.