Agnes och valparna

Bild

Agnes och valparna

Jag har världens bästa kennelflicka här just nu. Agnes är underbar med valparna – hon är så försiktig med dem, sitter fint ner medan hon har dem i knäet. Eller också sitter hon bara bredvid valplådan och smeker dem.
När de ska ha mat – idag ville även den som inte åt igår, smaka. Oj, så gott sa den och smaskade i sig nästan två hela uppblötta foderkulor – hjälper hon mig så fint att mata dem. Ja det är härligt att ha henne här. Och bra för valparna att bli lite ompysslade av ett barn.

Men Ruffas valpar får fortfarande ligga ifred. De kan vi smeka i valplådan, men inte ta upp i våra knän. Men nu dröjer det inte länge, för idag hade alla valpar fått sina ögon. Nu ska de bara utvecklas lite till så att de kan börja se ordentligt med dem också 🙂

Nya leksaker

Bild

Herr Orange leker lite försiktigt med nya leksaken.
Igår kväll satte Agnes och jag på de små busarna varsina färgade halsband så att det lättare ska kunna gå att skilja dem åt – även på bild så här. Eftersom Nilsson är Agnes hund, så fick naturligtvis hon bestämma vem som skulle ha vilken färg. Flickorna fick Blått, Gult och Rött och pojkarna Orange – och så fick den sista grönt, men sen ändrade vi oss och bestämde att den ju inte behövde något halsband alls, eftersom vi kunde känna igen honom på det.

Idag fick de sedan små leksaker från IKEA, lagom stora för små 3 veckors-valpar.

Agnes är här

Bild

Agnes är här

Agnes, mitt barnbarn, kom idag och ska stanna några dagar för att umgås lite med valparna. Nilsson är ju hennes favorit, så det är klart att hon måste kolla in ”sina” valpar.
Oj vad flocken blev glad över att se henne. Och att äntligen få leka lite rejäla lekar. Janne vill inte alls acceptera att det är Nilsson som är Agnes favorit. Nej, han gjorde allt för att Agnes skulle busa mest med honom 🙂

Sover på maten

Bild

Sover på maten

Då har Myras valpar tagit ännu ett steg för att bli stora och självständiga – idag har de fått pröva på lite, ja pyttelite vanligt uppblött hundmat. Smasken! sa de flesta, ja det var bara en av de små hanvalparna som tyckte att det där var väl inget att ha. Kanske hade han ätit sig proppmätt av Mamma Myras goda mjölk så han inte var hungrig. Vi får väl se i morgon.

Efter maten var det skönt att ta en liten tupplur igen. Ja, även idag har valparna sovit nästan hela dagen. Det frestar på när det händer så mycket runtomkring.

Flytten

Bild

Flytten

Idag har det alltså hänt. Myras valpar är stora nog att börja möta verkligheten. De har fått flytta ut från mitt lugna sovrum till övre hallen. Där har de också fått ”träffa” hela flocken, som nyfiket cirklat omkring gallret runt valplådan.

Först blev Myra lite orolig, när hon tyckte att Janne var lite för närgången, men hon vande sig snart.
För flocken var det inte bara spännande att få se Myras valpar, nu öppnade jag också grinden in till mitt sovrum. Oj så de sniffade och luktade.
Först ut var Nilsson som knappt kunde få nog av alla dofter från filten där Myras valpar tidigare hade bott. Det är ju hans valpar, så det är klart han var mest nyfiken. Men även Lilla My och Janne tyckte att det var en kalasdag att äntligen få tillgång till alla rum här hemma.

Valparna själva tyckte nog det var lite konstigt, allra mest att valplådan nu består av hälften tidningspapper – en toalett. Den kändes ju inte alls som det vanliga underlaget att gå på. De halkade omkring och hade svårt att ta sig fram. Till sist beslöt de sig för att stanna på filten.
Men då och då har någon inte kunnat hålla sig utan halkat ut på tidningarna. Ja, det kommer nog ta några dagar innan de vant sig vid det hala.

På bilden är det Janne som står bakom gallret och tittar, medan Mamma Myra blänger lite på honom.

Ruffas kull har hållit sig mycket lugna idag. Även för dom har det varit en omställning, om dom nu märkt det. Dom kan ju varken se eller höra ännu. Men lukta kan dom. Och visst har det luktat annorlunda i sovrummet nu, med alla andra hundar som strosat omkring. Om 10 dagar är det dags för dom att flytta, men det är 10 händelserika dagar som ska gå först. De ska ju lära sig se och höra. Och bli små personligheter 🙂

Rufus utställningsfixad – igen

Bild

Rufus utställningsfixad - igen

Även om det mesta a livet här hemma cirkulerar runt valparna så behöver ju de stora hundarna få sitt också. Idag har Rufus fått pälsen utställningsfixad. Han gick ju så bra i utställningsringen under 2013 att han utsågs av Dvärgschnauzerringens 3e vinstrikaste svart/silver hane.

Han kvalade också in till tävlingen Dalarnas Vackraste Hund och Dalarnas Vackraste Veteran. Tyvärr får han bara tävla i en av klasserna, och jag har valt Dalarnas Vackraste Veteran, som går av stapeln på lördag. Inför det måste ju pälsen trimmas och fixas till. Han har ju gått hemma ett tag nu och lurvat till sig. Men nu börjar han bli fin igen.

På bilden pysslar Ruffa med en av sina valpar. De har blivit 10 dagar och inom de närmaste dagarna börjar de få ögon. Det innebär att jag inte kommer att fotografera dem förrän ögonen stabiliserat sig. Så tills dess får ni njuta a denna bild 🙂

Myras valpar

Bild

Myras valpar

Den här veckan händer det mycket med Myras valpar. De är så stora att det är dags att flytta från mitt sovrum till övre hallen. Nu behöver de lite mer stimulans och att det händer saker runt omkring dem. De ska också få sin första avmaskning. Dessutom ska de börja få äta riktig mat. Ja de börjar nu vänjas vid ett vanligt hundliv.

De vill också hemskt gärna sitta och gosa i knäet. Oj jag skulle kunna sitta hela dagarna och bara mysa med dem. Idag klippte jag deras klor för tredje gången och nu ligger de hur snällt och avslappat som helst medan jag klipper deras klor.

Men fortfarande sover de den mesta tiden, men när de vaknar blir det livat. Oj vad de busar 🙂

Ett svårt beslut

Bild

Ett svårt beslut

Idag var jag tvungen att fatta det svåra beslutet att låta lilla Fabulösa Fabian somna in för gott. Det är inte lätt, men ibland måste man även ta tråkiga beslut där hjärtat skriker att man ska göra något medan förnuftet säger något annat – och då lyda förnuftet.
Han blev bara svagare , även om han trotsade sin trötthet och fortsatte att leva fast han inte orkade. I morse packade jag ner honom i en fin liten låda med varmvattenflaskor gömda i flisfilten för att han inte skulle frysa och åkte iväg till min veterinär.
Jag bad henne även att obducera honom för att vara på den säkra sidan vad det var som hade hänt med honom, och i eftermiddags ringde hon och berättade att det var ett helt riktigt beslut. Lilla Fabbe hade ett outvecklat hjärta, så han hade aldrig kunnat överleva hur mycket livsvilja han än hade haft. Och så här efteråt känns det skönt. Ibland är det så med valpar, de föds med någon missbildning och då är det inget att göra, och så var det med Fabbe. Men det lilla korta liv han fick var ändå ett ganska fint liv med en underbar mamma som pysslade med honom hela tiden trots att han var så dålig och hans stödjande syskon som såg till att han alltid var varm.

Vad som är underbart är att livet nu går vidare – Myra och hans syskon verkar inte sakna honom nu när han är borta, utan tar livet precis som det är. De viftar på svansarna och försöker busa lite försiktigt med varandra och undersöker alla möjligheter som livet bjuder.

Ruffas valpar

Bild

Ruffas valpar

växer och lär sig lite mer om världen för varje dag. Nu kan de krypa iväg på egna äventyr och ändå hitta tillbaka till varandra eller till mamma Ruffa. De äter inte längre hela tiden utan nu äter de en stund sen sover de ganska länge innan de blir hungriga igen. Det gör att även jag som uppfödare får sova lite längre stunder på nätterna, eftersom inte förirrar sig bort och gnäller för att de inte hittar ”hem” igen. I natt sov jag nästan hela natten, förutom en timme mellan 2 och 3 då mammorna Myra och Ruffa blev så kissnödiga att de absolut måste ut i trädgården – de dricker ju väldigt mycket nu för att kunna producera all mjölk, dessutom äter de redan stora mängde mat – och när de ändå var ute, så kunde de ju lika gärna kolla alla trädgårdens hörn för att se vad som händer där klockan 2 på natten…

Men när de väl ville in igen och skuttade in i sina valplådor där de slickade och kollade och bjöd på ett nytt mål mat till sina små, kunde även jag krypa ner i min säng och sova. Ända till halv sex på morgonen. Det var skönt!