Glad Valborg!

Bild

Glad Valborg!

önskar jag er alla läsare av den här bloggen. Hoppas ni får en fin kväll! Och att även ni som har hundar får det trevligt. Valborg tillhör ju en av de där besvärliga helgerna för oss hundägare, eftersom det kan innebära både fyrverkerier och smällare. Både ljudet och ljuset från fyrverkerierna kan få hundar att fly i panik. Och sedan vara skott- och åskrädda i resten av sitt liv.
Därför är det viktigt att vi skyddar dem så gott det bara går från allt detta. Ta aldrig med din hund till brasan, utan låt den istället vara hemma. Och ni som just fått hem en valp, lämna den inte ensam hemma utan se till att någon håller den sällskap hela kvällen. Blir den rädd om den hör smällare utanför fönstret, så låtsas inte om det. Ömka inte, för då gör ni det bara värre för valpen/hunden. Utan försök vara som vanligt, som om ni själva inte märkte att det smällde utanför.
Och trots att man inte går iväg och tittar på en brasa, kan man ju ändå ha det väldigt trevligt hemma, eller hur? 🙂

Annonser

Bortbjudna

Bild

Bortbjudna

Idag har valparna fått följa med hem till Gunilla och Ca. Oj vad dom tyckte det var kul! Massor av spännande saker att upptäcka. Det är verkligen härligt att ta med dom, Allt tycker de är kul och värt att upptäcka. Här upptäcker de kusinen Ester ❤ (från vänster till höger: Fridolf, Gunwald, Gabriel och Gry 🙂 ) Massor av tack Gunilla för all hjälp med dom medan jag trimmade Ester!

Ester

Bild

Ester

Det här är Ester, som jag samäger tillsammans med Gunilla och Ca. Hon är så fin och härlig. Hon har precis åldern inne för att få starta i rallylydnadstävlingar. Debuten gjorde hon med den äran, 86 poäng av 100 möjliga och en 7 plats av 49 startande 🙂

Nu väntar jag på att få ta med henne på utställningar 🙂

Viltspårkurs

Bild

Viltspårkurs

Janne, Lilla My och jag har anmält oss till en viltspårkurs. Idag var första gången, så vi packade in oss tillsammans med valparna (dom måste ju börja få lite miljöträning) och åkte iväg till skogen. Där mötte, bland andra Riga, Diva, och Ior upp, samt några större hundar som labradorer, rottweiler och några till.

Valparna fick hålla till i en valphage i skogen medan vi la spår, genom att dra en klöv bakom oss och skvätta blod framför oss och då och då snitsla så det gick att se hur spåret gick.

Spår måste alltid ligga mer än 40 minuter för att doftpartiklarna ska hinna virvla färdigt och sjunka ner på marken igen. Under tiden fikade vi och hade trevligt.

Så var det då dags. janne har aldrig spårat förut och till en början undrade han vad som stod på. Först fick han inte ha vanligt halsband på sig utan matte satte på honom en sele. Så gick hon fram med honom en liten bit, vände sig in mot skogen , pillade lite i marken och sen… bara väntade. Janne väntade också. Hur roligt var det här egentligen? Till sist tyckte han det var så tråkigt att han började nosa lite i backen. Och.. vad var det där för lukt? Hm…måste undersökas. han tog några steg. Och se! matte följde efter. så han tog några steg till. Hela tiden med nosen i backen. Och snart gick det fortare. Hm…det här var ju riktigt spännande! Då kände han den där doften ännu starkare. Han sniffade. Rakt framför honom låg en rådjursskånk! Han prövade att ta den i munnen. Och då…då började matte med ljus och glättig röst berömma honom. Han tog ett fastare grepp om skånken. Ha ha! hanfickha den alldeles själv! Ho ho! Han ägde en rådjurskånk. Mallig som en tupp med skånken i munnen skuttade han hela vägen tillbaka ut ur skogen igen och visade för alla som ville se vilken fin klenod han hittat alldeles själv 🙂

Så var det dags för Lilla My, genast vi stannade bilarna och vår kursledare tog fram en kasse med rådjurs- och älgskånkar, fattade hon vad som komma skulle. Hon och jag har nämligen varit på viltspårkurs tidigare. Hon började darra. Ut! jag vill ut! Matte befria mig från buren! Sätt på mig selen! Jag måste få ut och spåra!!

När jag till sist tog ut henne, satte på henne spårselen och gick fram till spårets början fick hon en väldig fart. Det gick nästan inte att se på henne att hon spårade. Och ibland gick det för fort. Men då hejdade hon sig. Tittade förvånat upp. Hade lukten försvunnit? Och så fångade hon doften igen och satte fart på nytt.
Och det dröjde inte länge innan hon var framme vid målet – en stor skånk av en älg…
– Hjälp, sa Lilla My förbluffad när hon såg den jättestora klöven (som nästan var större än hon själv) Den vill jag absolut inte bita i! Matte ge mig en köttbulle!
Och visst fick lilla fröken en köttbulle. Det var hon verkligen värd. Ja, det blev tre köttbullar som hon fick 🙂

När vi kom hem igen fick vi ett trevligt samtal av Gustavs husse Stig som berättade hur fint de hade. Gustav var redan rumsren och skötte sig exemplariskt. Härligt!!!

En stund senare kom Anita med lilla Gunwald, som varit hemma hos henne och husse Klas under helgen. Tänk, på bara två dagar tyckte jag att han växt ordentligt, och blivit så världsvan. Det tror jag flocken tyckte också, så han fick vackert finna sig i att ligga på rygg med magen i vädret medan han sniffades av , först av Lilla My och mamma Ruffa och sedan av de andra. Nej, inte av Janne. Janne hämtade en leksak och ropade:
_ Hallå Gunwald! Kom igen då! Fånga mig om du kan! Och så satte han av i rasande fart genom trädgården med Gunwald efter sig, medan Anita och jag fascinerade följde deras vilda lek. 🙂

Frejas nya liv – superfel

Bild

Frejas nya liv  - superfel

Här kommer fortsättning på Frejas nya liv – massor av tack matte Caisa för din fina berättelse!!!

Hej !
Så har det gått ännu en vecka med Freja och varje dag förundras jag över hur härlig en liten
valp kan vara med alla sina upptåg.
Nu har hon kommit på hur kul det är med skor och tofflor, framförallt mina!
Undrar om det är för att de luktar bäst i hundnosen? ( lagom mycket fotsvett, kanske…)
Så det blir lite letande efter skor ibland, men oftast hittar jag dom på fårskinnet tillsammans med Freja när hon ska ta sig en liten tupplur. Skorna är kanske någon slags trygghet för henne?

Jag berättade ju tidigare om hennes envisa attacker på min enda blommande påsklilja. Igår skulle Lasse ta ut henne en sväng innan vi skulle äta middag. När han kommer in så frågade han mig:
– Kan du gissa vad Freja hade för gult i sin mun?
Svår fråga eller hur? Såklart trodde jag att det var påskliljan.
Men det var superfel!
Hon hade lyckats hittat en död talgoxe som hon lyckligt ville visa sin husse som inte var lika imponerad. Jag fattar inte och vrålstirrar på henne. Men blickar man en halv sekund för länge får man skylla sig själv!
I dag såg vi att hon hade något i munnen igen. Lasseförsökte locka in henne, men när han närmade sig så galopperade Freja iväg. Hon lyssnade INTE! Då hämtade jag platta räven, hennes favoritleksak med pipljud. När hon hörde den kom hon som ett skott.
Det hon hade haft i munnen var skalet av en kastanj som fortfarande efter vintern hade taggarna kvar.

Nu har vi lagt ner striden om att sova i sängen eller inte. Planen var ju att hon skulle sova i sin transportväska bredvid min säng. Det gick väl hyfsat bra, men det slutade ändå med att hon ville upp i sängen på småtimmarna. Och när man är trött så får det bli som det blir bara man får sova. Så då tänkte vi: okej, Freja får ligga i sängen, men hon får ligga i fotändan. Det funkar bra ända tills vi somnar för då ålar hon sig uppåt våra huvudkuddar.( när man sover har man inte så bra koll verkar hon ha förstått)I går morse vaknade jag av jag hade en bakbenstass i mitt öra!

Jag har haft med mig Freja en dag på jobbet,( annars har jag jobbat mycket hemifrån) vilket gick strålande.
Jag hade med mig transportväskan och två snuttefiltar. Först satt jag på kontoret en stund, hon sniffade runt lite innan hon lade sig i väskan. Sen var jag tvungen att lämna kontorsrummet en stund, jag lämnade kvar min jacka och väska och sa: kommer snart.
När jag kom tillbaka efter ca trettio minuter låg hon och sov så fint! Det är helt otroligt hur hon kan finna sig tillrättavar än hon är och trots att hon är så liten ännu.
Hon verkar vara en supercool hund, det känns som hon verkligen litar på oss.

Det hon gillar mest av allt är när hon får skrota runt i trädgården (hon går under namnet Skrotis emellanåt) Hon tittar intresserat på alla förbipasserande bilar utan minsta lilla voff, gnager på en kotte eller en liten nedfallen trädgren.
Det finns massor av spännande saker att utforska, varje dag!!

Så jag kan inte säga annat än att vi har det så himla fint med vårt lilla charmtroll som förstår varje dags nya möjligheter, här vilar inga ledsamheter!

Kram
Caisa

Ruffa

Bild

Ruffa

leker nu med valparna hela dagarna. Och Janne har fått lite semester. Fast han kan inte hålla sig borta särskilt långa stunder. Hon springer och hon busar med dom, hon hämtar pinnar och låter dom få jaga henne. Valparna är genast med på noterna, vad hon än hittar på.

Men mest spännande tycker dom ändå är Rufus. Rufus vill ju helst vara ifred och inte ha en massa snorvalpar hängande runt sig. Då morrar han dovt och de gör bäst i att hålla sig undan.
Fast farligheten hos Rufus verkar mest sporra dom. Så fort han morrar springer dom iväg och gömmer sig bakom ett träd. Där står dom sedan och kikar försiktigt fram. När dom ser att han börjar nosa på något och har glömt dom, då smyger de sig fram så nära de vågar. Ja, ibland är det någon som nosar av honom där bak (där fram går ju inte för det är därifrån morret kommer) Och då dröjer det inte länge innan det kittlar och han vänder sig om och ser att de där snorvalparna är där igen…

Gry

Bild

Gry

har ett härligt föremålsintresse 🙂 Det är något jag uppskattar med mina valpar. Gry kommer ofta springande med något i munnen som hon är mycket stolt över. Och börjar man leka med en leksak så är hon snabbt där och försöker fånga den och sen har vi dragkamp. Jätteroligt, tycker både hon och alla de andra. När man tränar in olika moment, så behöver ju hunden ha belöningar. Godis är lätt att ta till i de flesta lägen. Men många gånger kan det vara effektivare med en leksak. Vid inkallning till exempel. Att få leka med matte/husse är ju det roligaste som finns – eller ska åtminstone vara det. Många dvärgschnauzrar är dåliga på att gripa och apportera. Då får man träna ända från valpen är liten. Så mycket enklare då med valpar som redan från början älskar att leka med en leksak 🙂

Foppa – Herr Brun, som var den senaste som flyttade, har redan acklimatiserat sig i sitt nya hem. Igår pratade jag med matte Lena och allt gick hur bra som helst. Så väldigt skönt!

Idag har en av förra sommarens valpar med sin mamma varit här och hälsat på – fina Amorina och hennes dotter Ella. Så roligt! Tänk nu är Ella snart ett år och redan stora damen. Amorina började bli tjock om magen igen – hon ska få en ny kull valpar, men inte här hemma utan på Melody Clubs kennel. Ska bli spännande att få se vilka små sötnosar som döljer sig inne i den magen 🙂