Valpar väntas :)

 

Molly star i tradgard 3

Javisst uppstod tycke mellan Molly – Amorras Dyrka  och hennes fina Frank – Hassanhill´s Papercut. En riktig charmör är han, gosig och vänlig.
Fast det blev lite dramatiskt ett tag. För i vår stressade människovärld har vi oftast de flesta timmar på dygnet upptagna. När det gäller hundar så tar de mer dagen som den kommer. Det är en av flera anledningar till att det är så spännande att hålla på med hundavel. Vill man para en tik så kan man inte boka in det i almanackan, utan parningen blir exakt den dag som tiken är i höglöp, varken tidigare eller senare oavsett vad som händer i människovärlden.

Jag som tycker om att planera, trodde att Molly skulle vara i höglöp idag, tisdag. Och det passade alla inblandade perfekt. Måndagen var en stressig dag med mycket på schemat, nej då passade tisdagen sååå mycket bättre.
Fast för att vara helt säker på att allt skulle bli så bra som möjligt för Molly hade jag bokat in en tid hos veterinären för blodprov. I ett blodprov, sk progesteronprov, kan man utläsa när tikens ägglossning skett. Två dagar efter den är tiken parningsduglig. Det kan man också se på progesteronprovet. Där finns en skala från 0 – 80. Vid 15 är det ägglossning och vid 30 – 80 är det dags för parning. (Vi människor måste ju hålla lite kontroll, eller hur 😉  )  Varje dag dubblas värdet.
När veterinären ringde igår eftermiddag, en timme efter blodprovet, var värdet uppe i 57….. Med enkel huvudräkning skulle det vara uppe i 114 dagen därpå, idag alltså. Och då skulle tiden för parning förbi.

Hm… Här gällde det att snabbt tänka om. Jag befann mig i Falun – där jag hälsade på Gunvald och stod i godan ro och trimmade honom när telefonsignalen ljöd. Nu fanns ingen tid att förlora. Vi  hade bara några timmar på oss innan allt skulle vara försent. Och hanhunden befann sig i Gävle.
Det första jag gjorde var att ringa Corinne, som är Franks ägare och uppfödare. Hon var på jobbet och skulle inte sluta förrän senare på kvällen. Dessutom var Frank hos sin fodervärd, som inte hade barnvakt just då….
Oj då… hur gör vi nu?
– Ge mig en stund så ska jag se vad jag kan göra, sa Corinne.
Jag fortsatte att dra några strån på Gunvald. Kanske jag istället skulle sätta mig i bilen och åka?
Men strax ringde Corinne. Nu var allt organiserat. Inga problem. Visserligen skulle parningen inte kunna ske förrän vid nietiden på kvällen, men hade vi tur var progesteronvärdet fortfarande helt okej då.

Anita, Gunvalds matte, hade under tiden jag pratat i telefonen dukat fram en mycket god och stärkande indisk gryta. Gunvalds päls fick bli halvfärdig, den håller sig nog ett tag till. Så efter middagen (massor av tack Anita!!) packade jag in mig, Molly och hela flocken i bilen igen och for iväg i riktning Gävle.
Och se! Väl framme fungerade hela organisationen som smort. Tycke uppstod. Och ett antal timmar senare (närmare bestämt vid ett tiden på natten) kunde jag svänga in på min parkering, nöjd och belåten efter en mycket lyckad parning och med förhoppningar om att denna Mollys första kull kommer att bli små underbara hundar, vackra, friska och med härligt temperament. För det är ju det som är meningen med aveln. Att få fram de där riktigt fina hundarna som kan glädja sina ägare i många, många år framöver 🙂

Gry i soffa
Gry, just  inkommen från trädgården, helt obekymrad över människornas planeringsiver  ❤

 

Annonser

Molly löper

Molly huvud rufsig2

Nu har Molly (Jannes härliga syster) börjat löpa, så idag har jag varit i Norrköping där jag mötte upp Hille, Kalle och henne. För nu är det snart dags att se om Molly vill ha små valpar i vinter. I veckan som kommer ska vi hälsa på en cool och tjusig hane och då får vi hoppas att tycke uppstår.  Håll lite tummar, för både Molly och den vackre tilltänkta är härliga hundar både snygga utanpå och inuti så jag tror det kan bli underbara valpar.

När vi kom hem och hundarna just sprungit ut i trädgården för att få röra sig lite fritt efter alla timmar i bilen, friskade vinden i och himlen öppnade sig. Oj vilken fart de fick in i stugvärmen. Men de hade redan hunnit bli rejält blöta. Fast vad gör det, säger Molly och gör lekinviter till lillasyster Gry.

För det är inte bara Molly som ska vara här denna vecka.  Igår kom Gry hit. Hon är alldeles för ung för att få valpar. Men en gång i framtiden… Och då är det bra att hon lär känna oss ordentligt och trivs här hemma.

Det är så roligt att se de båda Ruffa-döttrarna tillsammans 🙂  de är så härligt fulla av liv, glädje och vänlighet. De har direkt kommit in i flocken (eller åtminstone den decimerade skaran i flocken, för Lilla My och Nilsson har åkt på semester till Kerstin, det finns ju måtta på hur många hundar jag kan ha här hemma 🙂  ) Så härligt med såna självklara ljuvliga hundar!

Foppa – Amorras Glada Gunnar

Idag har jag fått fina bilder på Foppa – Ruffas och Kingstons son som nu hunnit bli drygt 7 månader. Så här skriver matte Lena:

Hej Bisse!
Foppa är verkligen en stilig pojke och det är många som kommenterar detta. Fantastiskt psyke, inte rädd för någonting och älskar alla 2-och 4 benta. Leker och hittar på en massa bus, ja han är en underbar hund och kompis.

Vi har avslutat valpkursen hos Marie Källström (som också trimmar honom). Foppa tyckte det var jättekul och vi får se när det blir en fortsättning.
Ha det bra med din flock!
Lena o Ove i Västerås
Tack snälla Lena för rapporten, och så fin han ser ut!

Foppa sitter 7 man
Foppa 7 man star

Höstrusk

natur hostrusk sept 2014

Ruf fem i regn2 sept 2014

Ja så kom hösten, bokstavligt över en natt. Det brukar vara fart på flocken då de flyger ut i trädgården det första som händer på morgonen. idag blev det tvärstopp då jag öppnade altandörren. Till slut bestämde sig i alla fall alla utom Nilsson att de nog måste ut i alla fall. Nilsson, som ständigt lever på hoppet, travade istället iväg till ytterdörren på framsidan av huset. Kanske var vädret bättre där…

Nåja, när jag och flocken ätit frukost och det var dags för den vanliga morgonpromenaden, då var till och med Nilsson med på noterna, fast då hade de ju fått täcken på.
Vinden skakade träden så hårt att jag beslöt att inte ge mig av in i skogen. Det är alltid lite obehagligt att gå där då det blåser för mycket eftersom det händer lite då och då vid stark blåst att något träd faller ner. I stället tog vi en kortare promenad på vägen och sedan fick de springa lite lösa på ett fält i närheten. Så det blev en kort promenad idag. Men ruskväderdagar som denna är det som flocken går ner i aktivitetsnivå, rullar ihop sig i en korg eller soffa och ligger sedan stilla där större delen av dagen i väntan på att ovädret ska dra över. Och eftersom smhi ändå blivit hyfsat bra på att spå väderleken så har jag stora förhoppningar om att det ska ske redan till eftermiddagen då måndagar är rallylydnadstränignsdag. Och den vill vi ju inte missa 🙂

 

 

 

Natur min tradgard dimma

Hösten avancerar så sakteliga, nätterna är kalla och morgnarna dimmiga. Fast än är det varmt på dagarna. Grävlingarna och räven har bråda tider för att kunna skaffa sig så mycket mat det bara går. Då är min trädgård ett härligt skafferi med äpplen och annat gott. Det tycker inte Ruffa om. Eller förresten ingen av flocken tycker om när det varit inbrott i trädgården på natten. Oj vilken fart de får ut på morgonen för att jaga bort eventuella inkräktare. I morse hade någon gjort ett stort hål i staketet genom vilket både Ruffa, Janne och Lilla My försvann i sin iver att försöka få tag på illdådaren för att straffa ett sånt beteende. Problemet var bara att de genom hålet kom under trimhuset och på andra sidan satt ett fårnät. För lilla Ruffa och lilla Janne var det inga problem. För dem gick det lätt att komma igenom de stora maskorna.
Ruffa huvud 2014
Värre var det för Lilla My som blev instängd där under, eftersom jag snabbt var där och satte för hålet och därefter lyfte in de två smitarna – som redan insett att det nog var en dålig idé att springa för långt ifrån trädgården – så de satt utanför grinden och väntade på att bli insläppta.
Men var var Lilla My? Jag ropade…ingen hund. Jag ropade igen…fortfarande ingen Lilla My. Nu började jag bli orolig. Då fick jag syn på en liten blöt nos som stack upp från husgrunden. Så det var bara att ta upp hålet i staketet igen och locka fram Lilla My, som mycket skamsen tog ett skutt in i trädgården igen.

L My blot huvud

Få se vad som händer i natt – var inkräktaren tänker ta sig in då för att kalasa på mina äpplen. Kanske  ska jag lämna grinden öppen?

 

Rufus fyller 10 år idag

Rufus starRufus busar 10 ar

Rufus apport

 

Dansk vinnare Rufus DKVV

Rufus o Agnes mars2013
Rufus är min fina kamrat och kloka följeslagare. Han känner alla mina tankar, nästan bättre än vad jag gör själv. Det är tack vare honom som jag lever det liv jag lever nu. Det var med honom jag började tävla både i lydnad, rallylydnad och i utställningsringen. Jag är egentligen ingen tävlingsmänniska, men han lärde mig att det är jätteroligt att tävla, för inne på planen är det bara vi två tillsammans, allt utanför är borta. Tävling är lika med kvalitetstid. Om vi vinner eller inte spelar inte så stor roll, det roliga är att kämpa tillsammans. Och ha kul tillsammans, på det sättet blir vår vänskap ännu starkare.
Redan när jag träffade honom för första gången för drygt 8 år sedan märkte jag att det var något särskilt med honom, klok och med massor av energi. Än är han pigg och busig och stilig, några små vita hårstrån på skallen är allt som tyder på att han börjar bli gammal. Han är stamfar till de flesta av Amorrashundarna vilket jag är så lycklig för. Och han är en underbar ledare för min flock. Ja Rufus har en stor plats i våra hjärtan här hemma.
Massor av grattis Rufus ❤  ❤

Årest sista utomhusutställning

Oj nu har tiden rusat iväg så där igen och jag har inte haft tid att skriva här på länge. Sen sist har vi varit på utställning i Högbo och i Gimo. I Högbo blev Ester 2 Bästa Tik med reserv- cert och reserv – cacib. Tyvärr fick jag ingen bild på henne där.

Idag var vi i Gimo. För att hinna dit i tid – Gunvald var med och skulle ställas som första hund, varjag tvungen att gå upp redan klockan halv tre i morse. Det satt lite hårt åt Men när jag väl var upp e- och hundarna också, så gick det riktigt bra, Men resan dit blev lite besvärlig på grund av den mycket täta dimman. Men med Therese nya fina bild gick det ändå bra och vi blev inte alltför försenade. Vi börjar ju få en viss vana i att lasta vagn med burar och tält dra iväg den till rätt ring och så snabbt slå upp utställningstältet för att sedan ta det lite lugnt innan första hunden ut ska börja fixas till i pälsen. Först ut var ju Gunvald, som nu betedde sig som vilken van utställningshund som helst (nästan i alla fall) Han slutade som Bäst i Rasen-valp. Heja Gunvald!  Nästa två var Zcilla och Ester. Under tiden vi väntade på att det blev deras tur hann vi också   se lite av domarens bedömning, kanske kunde det ge en riktlinje åt hur det skulle gå. Vad vi kunde se var att hon var ganska hård, men de få hundar hon plockade fram var av samma typ som jag tycker är snygga så….  Men nej, något Ck fick varken ester eller Zcilla den här dagen, men väl Excellent och fina kritiker och det får man väl vara nöjd med. Diva däremot fick både ck och en fin Bästa Tik-placering, 2 Bästa tik med reserv-cert och reserv cacib. Grattis Therese!
En hund kar hade vi att ställa och det var Reine Marias söta lilla vita Molly. Reine Maria själv jobbade så Therese hade lovat ställa henne. Hon hade tidigare tv cert och fick hon nuet tredje skulle hon bli champion. Så spänningen var hög när det blev hennes tur. Från ringside såg det väldigt bra ut. Hon vann sin klass med ck. Och när det var dags för Bästa Tik klassen som alla som hade fått ck skulle tävla i, var det bara två stycken som fått det. Molly och en champion. Molly kom tvåa, men eftersom den som kom etta var champion och inte längre behövde några cert, fick Molly det. Hurra!!!! Det betydde att Molly blev champion. Härligt. Grattis Reine Maria!
Så när vi satt i bilen hem och sammanfattade dagen kändes det verkligen som det var värt att gå upp halv tre på morgonen eftersom vi hade med oss ett gäng rosetter hem.

Nu dröjer det en månad innan nästa utställning – och den är inomhus. Under tiden hoppas jag på många sköna skogspromenader men också en hel del rallylydnadsträning och kanske lite agility. För utställningar alla ära, men det finns ju faktiskt massor av andra roliga sysselsättningar när det gäller hundar också 🙂