Molly är konstaterat dräktig :)

Dansk vinnare Dyrka o Hille

Idag har Hillevi tagit med sig Molly till veterinären och gjort ultraljud för att se om hon har små valpar i magen. Och tänk, veterinären såg små bultande hjärtan där inne  ❤  Å så glad jag är, eftersom jag tror att valpar med härliga Molly som mamma och mysiga Frank som pappa kommer bli väldigt trevliga och även se mycket bra ut.
Så nu är det bara att vänta de veckor som är kvar. Om två veckor är det dags för henne att komma hit för att acklimatisera sig här så att hon ska trivas och må bra när valparna till slut bestämmer sig för att titta ut.

Nu börjar det också hända massor därinne i Mollys mage. Den här veckan utvecklas öronen på dem och nästa vecka är det ögonens tur. Om ett par dagar är de inte små embryon längre utan foster, även om allt ännu inte är utvecklat. Snart börjar Molly bli tjockare och hon behöver mera mat för att kunna försörja sig själv och valparna.

Känns fint att veta att hon bor hemma hos Hille och Kalle som tar hand om henne på bästa sätt. För det är lika viktigt att se till att tiken har det bra under fosterstadiet som det sedan är när valparna föds. Nu ska hon få ta det lugnt, bli smekt och få bestämma själv över tempot på promenader. Leka med valpen Yoga har hon redan slutat med för ett par veckor sedan.
Här nedan är bilder på Molly själv som valp  🙂
Dkull 7v sno Dyrka

Dkull 8v Dyrka-2

Annonser

Svart/silver och peppar/salt – samma färg….

Alla fyra farger

Jag lovade ju att skriva lite om färger när jag varit på föreläsningen om Färggenetik med Yohanna Eriksson som jag var på häromdagen. Det var en väldigt intressant dag. Och vi fick lära oss massor om nedärvning av dvärgscnauzrarnas färger. Förresten så säger man ju ”dvärgschnauzrar” som om det vore en enda ras oavsett vilken färg de har. Så är det inte. Varje färg är sin egen ras, fast vi får para mellan färgerna, annars skulle avelsbasen bli för liten.

Hittills har man lyckats hitta ett antal olika gener som styr hundarnas färg på pälsen, men man tror att det finns många fler som kan inverka på olika sätt. Varje hund har dubbla gener, en från mamman och en från pappan.

För våra dvärgschnauzrars del är det främst tre olika gener som är intressanta när det gäller vilken färg de får, de kallas för K-, A- och E. Inom dessa gener finns det flera olika varianter (kallas också för alleler). Det är dessa som styr hårstrånas färger men också var på kroppen pälsfärgerna sitter.

För att inte bli så långrandig håller jag mig till svart/silver rasen (färgen). Här har forskarna just gjort en förbluffande upptäckt, genom ett DNAtest på några svart/silver och några peppar/salt. Det visade sig att båda dessa färger har exakt samma färggener och alleler. Fast det beror nog inte på att de är exakt samma, det är nog bara så att det är någon annan gen som forskarna fortfarande inte hittat som finns och som styr att färgerna ändå blir olika.
Hur som helst så har dom på A genen samma variant på båda genparen aw/aw . Det är den som ger viltfärgen på peppar/salt med de ljusare benen, i skägget, på förbröstet och under svansen. Varför det inte blir viltfärgat utan istället svart på svart/silver får vi nöja oss med att tycka är konstigt, tills vi fått det bättre förklarat. I K-serien har den dubbla ky/ky som låter A-serien bestämma färgen.

Parar man en svart/silver med en svart eller vit hund kan valparna få alla färger beroende på vilka alleler föräldrarna bär på (det kan ju finnas nån förfäder som var vit eller peppar/salt). Parar man däremot med en peppar/salt kan det inte bli svarta valpar. Och parar man med en annan svart/silver kan det bara bli svart/silver och vita valpar oavsett om det finns någon förfader som varit peppar/salt .

När vi sedan kom till frågan varför en del svart/silver får vita hårstrån på ryggen – mitt i det svarta, så har forskarna inte något svar på det heller. Däremot hade flera av uppfödarna som var med, sett det på sina unga hundar. Deras erfarenhet (de var alla samstämmiga) var att om en ung hund får vita hårstrån i det svarta brukar det bero på att de har väldigt bra pälskvalitet och är riktigt svarta (och inte grådaskiga som en del svart/silver kan vara )  plockar man bort dom vita stråna så försvinner dom efter ett tag.

Närmare än så kom vi inte till gåtan med varken vita hårstrån i det svarta, grådaskighet istället för svärta i pälsen eller de märkliga generna som ger olika färger fast de är samma. Men kanske om 5-10 år, då man upptäckt ett antal nya gener 🙂

Ja till dess får både ni och jag nöja oss med den här kunskapen. Hur som, lärde jag mig massor och nu tror jag jag har ett bra grepp över hur de kända generna samarbetar. En bra början!

Innan valparna anländer

 

Bisse  o janne

Det är bråda dagar just nu. Det gäller ju att göra färdigt så mycket som möjligt innan valparna dimper ner. När de väl fötts lämnar jag inte huset på ett par veckor. Då måste frysen och kylskåpet vara fulla och alla andra ärenden uträttade.
En del av tiden spenderar vi i Falun med omnejd. Det tycker flocken om, eftersom det blir nya spännande dofter på promenaderna. Fast vi hinner med en del mys också. Höstregnet och rusket har ju anlänt och det är inget favoritväder för hundarna. Då är det mysigt att ligga i soffan och gosa.

Rapport från Freja

Freja 8 man sot

Hej Bisse och flocken!
Nu var det ett tag sedan det kom en rapport från Freja.
Sommaren har övergått till höst och det gillar Freja så länge det inte regnar. Får hon chansen så vill hon bara kissa under närmaste tallen och sen fort in igen. Men jag har köpt ett fint regntäcke som hon får på sig när jag tycker det  behövs lite mer rastning än så.

Fortfarande har hon den dåliga egenskapen av att yla på lång väg när hon ser andra hundar. Jag försöker avleda henne med godis och det går väl halvskapligt…
Men jag har tänkt att hon säkert skulle behöva ha en hundkompis och få röja runt lite med. Så nu har jag haft turen att hitta en tjej på gymmet som har en liten schnauzerpojke, Sigge som kommer från en kennel i Avesta.
Idag fixade vi en dejt mellan hundarna och det blev hur bra som helst! Freja var i och för sig måttligt road av att Sigge bet henne i svansen och hängde i skägget.
Men vilken löprunda det blev, de sprang som ystra kalvar på grönbete och såg ut som lyckliga hundar.
Inte tycktes det spela någon roll att det hade regnat i massor och att gräset var blött.
Det värmer i mattes hjärta att ha hittat en bra lekkompis. Så det ska bli fler träffar och låta hundarna få rusa av sig tillsammans.
Må så gott och pussa på flocken från oss.
Caisa och Freja

Tack snälla Caisa för din rapport! Vad roligt att Freja och Sigge leker och har kul. Lite släktingar är de faktiskt om Sigge är den hund jag tror han är. Sigges mamma är nog Amorina (Amorras Amorina) och hon är halvbror med Nilsson, Frejas pappa 🙂
Caisa skriver vidare i sitt mejl att Freja har fått vita hårstrån i pälsen på ryggen. Det är ganska vanligt att de kan få det. (Hon undrar om det finns vita dvärgschnauzrar bland förfädrarna, men det finns det inte) Om man är noga med att plocka bort dom brukar dom försvinna så småningom.
Det här med färg och genetik är en intressant historia. Jag ska på en föreläsning om just det nästa helg och efter det återkommer jag  🙂
Bilden nedan är på Freja oh Sigge när dom lekte.

Freja o Sigge_

KM i rallylydnad

Nillson rallylydn KM 2014‘Igår var det KM i rallylydnad på Fagersta Brukshundklubb. Det var ju länge sedan jag tävlade men KM är alltid roligt att ställa upp i, så jag bestämde mig för att gå en runda med Nilsson. Lilla gubben är så kul att arbeta med 🙂  det var en fortsättningsbana och en del av momenten har han aldrig tränat på, men vad gjorde det.
De första två skyltarna gick mycket bra, men lite förundrad var han, varför fick han inget godis som han ju alltid brukar få (jag är nog lite väl generös med att ge godis vid nästan varje moment har inte börjat träna bort det ännu, hm..) så när vi kom till skylt nr 3 som var att han skulle sitta framför och sen gå in på höger ingång bestämde han sig för att verkligen markera att han var superduktig och verkligen i behov av belöning. Så han skyndade sig att sätta sig – mycket snett – så tog han ett högt skutt för att komma in på min högersida, fast skuttet blev så högt att han råkade hoppa över skylten också, ännu mera hm… Stackars Nilsson för det blev ju inget godis då heller. Han gav upp och gick resten av banan perfekt. Och se, efter målskylten blev det faktiskt godis. massor av små korvbitar. Mums!!!!  Kanske vi skulle ta och gå banan en gång till, tyckte Nilsson och slickade sig om munnen. Fast då var redan ett annat ekipage inne på banan.
Nåväl det lilla konststycket p tredje skylten kostade oss 11 minuspoäng (som man drar från de 100 man har från början) så slutpoängen blev 89 poäng och resulterade i en fjärdeplacering.

Valpar i tankarna – både kommande och redan födda

Igår fick jag rapporter från Molly. Hille tror att hon är dräktig eftersom hon redan  har ändrat sitt beteende. Hon är mycket gosigare än vad hon brukar varar, ligger helst i matte Hilles knä mest hela tiden. Och det brukar vara ett säkert tecken…. fast det är klart helt säker kan man ju inte vara. Men hoppas kan man ju 🙂Yatzy 2 ar

Apropå valpar. Bilden ovan är på söta Herr Virvel eller Yatzy (Amorras Dingo) som blev hans namn från och med 8 veckors-dagen, från D-kullen. På lördag fyller han och hans syskon två år. Lagom till deras födelsedag har jag fått en hälsing från Yatzys matte Yvonne. Massor av tack 🙂

Hej Bisse,
här kommer en födelsedagshälsning från Yatzy till Alba, Molly, Bosse, Janne, Ruffe och Tage på 2-årsdagen nu på lördag!
Lilla Herr Virvel har växt till sig på sistone, både i kropp och knopp. Efter sommarens dåliga ätande slukar han denna höst deciliter på deciliter av torrfoder, och har blivit en kelgris som ska  ligga i  mattes knä vid frukosten. Lite svårt att äta och trist att vara tvungen att cykla till jobbet i stället för att stanna hemma och gosa med Norrköpings snyggaste schnauzer.
Avslutar med ett 7-faldigt leve för D-kullen – D leve,hipp hipp.
Stolta matten Ywonne.
PS. Yatzy är extra  snygg numera när han  har ett specialsytt  halsband med sitt namn på. Tack för det, Hille! DS

Inre och yttre skönhet

Ester MH spoken

I lördags fick Ester göra sin mentalbeskrivning. Det gjorde hon med den äran. Här ovan är det momentet ”Spöken” som hon testas i. Där fanns inte minsta tillstymmelse till rädsla, men däremot var hon mycket nyfiken. Hela tiden stod hon framför matte Gunilla och kollade så intresserad på vad det var för konstiga figurer som närmade sig.
Ester MH dumpe
Och här är det overallen ”Dumpe” som plötsligt flyger upp under mattes och Esters skogspromenad. En snabb undanmanöver och sen har hon fått hela förloppet klart för sig. Inget att oroa sig för bara en tråkig overall. Och så vill hon gå vidare.
Ja enligt testet (som ju överensstämmer med vår, min, Gunillas och Cas åsikt) är hon en trygg, nyfiken, lekfull och hyfsat social hund  🙂

Efter testet var det dags att sadla om ordentligt. Nu blev det badning och föning och fixning inför utställning dagen därpå – i Sundsvall tillsammans med Felix (Amorras Chopin) och hans matte Alexandra
Här nedan är bilder på Felix och Gry  🙂 Felix o Gry
Som vanligt var det väldigt roligt på utställningen. Felix som inte har varit på utställning sedan han var liten skötte sig exemplariskt och fick fin kritik av domaren Bo Skalin och Exellent med Ck och kom 2a i sin klass. Så det gav mersmak  🙂   Ester skötte sig också fint även om jag inte tror att hon riktigt var domarens typ av hund, hon fick Excellent och kom 3a i sin klass.
Ja så var helgen förbi där hundarna visat både sin inre och yttre skönhet  🙂
Felix o Gry2