Idag en pigg dag

Molly dag 58-0175 I natt har magen stökat om ordentligt hos Molly, men efter att hon sovit några timmar på morgonen vaknade hon mycket pigg med glupande aptit. Så härligt att se henne äta ordentligt.
Vi passade på att ta en kort morgonpromenad till en äng i närheten där alla hundarna fick springa lösa ett tag och leta sork, rulla sig i det frostnupna gräset och rumstera om. Nu sover alla gott. Även Molly som lagt sig på mina fötter under skrivbordet. Hon vill gärna vara nära – vilket jag uppskattar för då kan jag hålla ordentlig koll på henne.
Valparna sparkar och busar där inne i magen, och för varje dag känner jag hur de växer och blir en lite större och större bula för var valp.
Janne är noga med att ligga nära Molly och det tycker hon om. De är roliga de små syskonen. Igår fick Janne och Nilsson vara kvar i köket då jag passade på att trimma Rufus så att inget skulle hända med Ruffa. Plötsligt hörde jag hur de gruffade där ute – antar att de grälade om Ruffa 🙂  . Men så fort Molly hörde att Nilsson morrade, flög hon upp och ut till köksgrinden för att komma till hjälp ifall Nilsson var taskig mot brorsan Janne. De lever verkligen upp till den gamla devisen En för alla – alla för en ❤

Annonser

Diva löper

Diva o Torres annons Nu är det många som löper. Diva började häromdagen, även hon lite tidigare än vad vi trott. Om det visar sig vara ett riktigt löp (jag känner mig lite luttrad just nu…) så kommer hon att paras med härliga Torres som ni kan se på bilden. Både Diva och Torres är jättesnygga, men de är också riktiga arbetshundar, pigga och alerta. Om allt går bra så hoppas jag på härliga roliga små valpar.

Ja, nu cirkulerar valpar i mina tankar både vakna och sovande timmar 🙂
Molly mår fint, men är så klart trött. Vi tar det lugnt. Hon ligger mest i sin korg och sover, men så fort hon går ut åker svansen upp och hon blir pigg en liten stund, men så vill hon in och sova igen. Hon har fortfarande dålig aptit så jag lockar med alla godbitar jag kan komma på. Kokta kycklingfiléer är ganska populära, ibland går också nötfärs och tonfisk ner.
– Det vill till att få gourmet mat när man är dräktig, säger Molly och myser inombords.

Lilla My och Ruffa bryr sig inte om gourmetmat, de har annat att tänka på. Deras löp håller fortfarande på (som det brukar när det är skenlöp på gång) Få se om det övergår i ett riktigt löp så småningom. Rufus och Janne har för länge sedan avslöjat dom som ointressanta, men Nilsson hoppas ❤  Han tar några skutt till grinden (ja, nu måste vi ha grindar i dörröppningarna för att inte tikar och hanhundar ska gå tillsammans, även om det är ett skenlöp så kan man aldrig vara hundraprocentigt säker, och några tjuvparningar vill vi inte ha) så står han där en kort sekund och darrar och gnäller lite, innan Janne kommer skuttande.
– TokNilsson,, fräser han. Låt dom vara ifred!
Då lommar Nilsson iväg en liten stund innan han glömt vad Janne sagt och åter tar ett skutt mot grinden  🙂

Ny rapport om Frejas liv och leverne :)

Freja i sno1-2Freja i sno2- Bilderna här är på Freja, för nu har vi fått en ny rolig rapport från henne och matte Caisa. Tusen tack för den  🙂  Så här skriver Caisa:
Hej!
Häromdagen föll den första snön hos oss i UpplandsVäsby, men den är tack och lov
borta nu säger Freja. Det var verkligen ingen rolig historia….
När jag öppnade ytterdörren och hon upptäckte att det låg något blött, kallt och konstigt
på farstubron gick hon och ställde sig under ”ljugarbänken”. Det var enda stället som var lite skyddande mot det där vita som föll från himlen. Freja stod där en stund innan hon vågade sig fram för att undersöka lite närmare vad det kunna vara. Till slut så vågade hon slicka på det, men sen blev det bråttom in!
Nej, det där var inte kul alls, men ut måste vi ju oavsett väderlek så jag tog på henne täcket och tänkte att det skulle kännas lite skönt och skyddande. Men Freja var inte ett dugg sugen på att komma ut. Hon stretade emot allt vad hon kunde och blicken sa:
Nej matte, jag viiill iiiiinte ut!

Idag har Sigge varit på besök. Det var blött idag också men inte av snö, utan av regn.
Fast det tycktes inte spela någon roll.
Hundarna hoppade över varandra, rullade runt i slänten, hängde sig i varandras skägg
och hade hur kul som helst. Så det tycks som att är man bara tillräckligt motiverad för att gå ut spelar vädret ingen roll alls!

Efter leken sov Freja som en stock i två timmar, sen blev det lite pälsvård och ett bad.
Att bada ligger inte heller på topplistan, men sen när vi är klara är det en lycklig hund
som flänger runt i huset och torkar sig på mattor och soffor.
Nu sover hon gott i fotändan av min säng. Där brukar hon ligga fram till morgonkvisten
för att försiktigt krypa upp och lägga sig tätt intill mig. Det är rätt mysigt, men varmt!
Ha det fint!
Kram
Caisa
Nospuss från Freja

Freja i sno3-3

I väntans tider

Molly dag 54-0118

Nu har den stora väntan börjat – den brukar hålla på i 10 dagar ungefär, men från och med nu kan jag inte lämna Molly ensam ens korta stunder utan hon måste ha full tillsyn hela tiden. Och hon måste ha det väldigt lugnt och stilla omkring sig.

Idag har hon fått sin valplåda, där hon ska föda sina valpar. Det är så intressant, för varje gång jag tar fram den, så vet den dräktiga tiken exakt vad det är fråga om. Molly promenerade rakt in i den och började bädda, sen la hon sig tillrätta och lät mig smeka henne på magen.
Nu börjar hon bli ganska tung och trött, hon äter inte så mycket, så jag får locka henne med nötköttfärs och tonfisk för att få i henne lite grand i alla fall. Men så är hennes mamma Ruffa också. Hon äter också dåligt de sista dagarna innan valpningen.
Idag ska hon också få sig ett bad och bli lite tillfixad så det värsta lurvet försvinner 🙂 Sen återstår bara långa stilla dagar, med små korta promenader.

Molly dag 54 ute-0127

 

Mollys mage

Mollys mage växer för varje dag. På bilden kolla brorsan Janne in magen för att se så att hon mår braMolly dag 45I natt har Molly sovit lite oroligt då hon haft förvärkar. Men det är bra, då får musklerna träna sig lite tills själva valpningen. Hon är fortfarande pigg ute på promenaderna och äter med god aptit. Men vi tar det mycket lugnt. Det viktigaste just nu är att hon har det fint och är nöjd med livet. Nu för tiden vet man att det är nästan lika viktigt att valparna får en fin tid inne i tikens mage som när dom väl fötts. För om tiken är stressad överförs stresshormonerna med blodet till valparna. Därför sitter jag en stor del av tiden bredvid henne och smeker hennes mage.. Det tycker hon om, då blundar hon och njuter. När jag slutar tar hon sin tass och uppmanar mig att smeka mer ❤

Med Lilla My har det inte hänt så mycket. Jag blir mer och mer övertygad att hon har ett skenlöp, för än har hon inte kommit in i höglöp. Hon satte ju igång en månad för tidigt, så vi får väl se om hon kanske sätter igång med ett riktigt löp om några veckor eller någon månad. Det gjorde hon sist som hon hade ett skenlöp.
Det är lite charmen med att hålla på med hundavel. Det är naturens lagar som gäller, oavsett vilka planeringar jag gör. Så det är bara att vänta och egentligen är det ju bra, eftersom jag hellre vill att hennes kull ska komma mer framåt våren. Då kan jag i lugn och ro ägna all min tid åt Molly och hennes valpar  🙂

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Igår var jag i Småland för att Lilla My skulle få träffa Laban. Men ack, det blir inte alltid som man tänkt sig. Lilla My blev inte alls så där dödskär som jag tänkt mig. Och efter att ha tagit ett progesteronprov för att mäta var i löpcykeln hon var, visade det sig att hennes löp var mycket långsammare än vanligt, så hon skulle inte kunna gå att para förrän i slutet av veckan…. Så det var bara att åka de 45 milen hem igen, då jag oturligt nog just nu inte har tid att stanna borta en hel vecka… men Laban finns ju kvar  🙂
Nu har jag några dagar på mig att fundera på om jag ska ta en Plan B eller hoppa över parningen den här gången. Ja, det blir en del huvudbry och huvudkli…

Men vad som är väldigt roligt är att finaste Molly följde med bilen hem från Småland. Hon är riktigt tjock om magen nu. även om hon fortfarande kan rulta fram med energi när vi är ute och går. Hon äter fortfarande bra. Och är lika underbar och kärvänlig som vanligt. Janne är överlycklig över att han sin syrra hos sig. Och Molly tyr sig gärna till honom.

Jag försöker föreställa mig hur valparna ser ut därinne. För under den här veckan börjar de få lite päls och även en försiktig svart/silver färg. De har tassar och trampdynor, ja nu är de ganska lika en nyfödd valp, men ännu klarar de sig inte utanför livmodern det gör dom inte förrän allra tidigast om ca 14 dagar.
Bilden här nedan är på Molly som pytteliten valp. Mamma Ruffa pysslar så fint med henne och hennes syskon  🙂Dkull-2v-Ruffa-diar

Rufus på pallen :)

Rufus 3e plac Rally Forts
Underbaraste Rufus! Han ställer alltid upp på allt som jag föreslår. Allt är kul bara han får lite uppmärksamhet och han får jobba. Det är det bästa han vet. Men det var länge sedan vi körde rallylydnad. Det är mest Nilsson, Janne och Ruffa som får den träningen nu för tiden. Men så bestämde jag mig för att det ändå kunde vara roligt att anmäla både Rufus och Nilsson till en rallylydnadstävling. Båda har ju redan varsitt rallylydnadsdiplom i Nybörjarklassen så den här gången var det Fortsättningsklassen som var aktuell. Men så gick tiden och det var mycket som skulle göras och jag hann inte med någon träning. Inte förrän den här veckan, då jag var ute på vår brukshundklubb två gånger. Båda gångerna höll Rufus på att krypa ur skinnet så roligt tyckte han det var.För varje moment jag bad honom om att göra trumpetade han vooooofff i ren glädjeyra att vara ute på banan igen. Så jag hade inte alltför stora förhoppningar om hur det skulle gå idag, då tävlingen var. Men att få höga poäng är ju inte det viktigaste – det är ju att ha kul. Och det visste jag att Rufus skulle tycka, så vad spelade det då för roll att vi var lite för dåligt förberedda.
Men Rufus är en sådan där fantastisk hund som det inte finns många v ute i världen. När han nuskulle in på banan, rättade han till sig, skakade lite på sig och så gick vi in och han körde hela banan utan något enda fel. De fem poängs avdrag vi fick, var för att jag inte rättade till mina fötter vid n av skyltarna. Han fick inte ett enda avdragspoäng !!!!
Ja när det blev dags för prisutdelning visad det sig att vi fått 95 poäng och kom på delad 3e plats. Älskade, duktiga Rufus ❤

På tal om kärlek – Lilla My har börjat löpa. Så nu bär det snart av ner till Småland där vackra, härliga Laban bor, så fr vi se om kärlek uppstår dem emellan. Håll lite tummar!