Stackars Ruffa

Ruffa på fatolj Nu tar det ett tag innan Ruffa får sitta så här och spana ut i trädgården igen – det är stränga order på att hon måste ta det lugnt. Inte lätt för ett litet kvicksilver som hon ❤

Ruffa är ju en sån där hund som går från 1 till 100 på mindre än en sekund. Ofta har hon nytta av det – som när flocken tävlar om vem som ska komma först ner till bryggan vid vattnet. Då gör det inget att Ruffa är liten, för hon har startat innan de andra har börjat tänka på att det är tävling.

Men nu har det visat sig lite förkastligt. Hon använde nämligen samma fart när hon skulle hoppa ut ur bilen – tjoooom sa det och så var hon ute, hade hunnit tränga sig förbi både Janne och Hedda, även om de var snabbt ut de också. Men i tumultet som blev måste hon ha hamnat snett på något sätt, för ont gjorde det, även om Ruffa inte är den som piper för lite smärta. Jag märkte ingenting förrän senare på kvällen när jag skulle släppa ut flocken för sista kvällsrastningen, då fanns det bara fem hundar. Ruffa fattades. Var var hon? Jag gick runt i huset och letade, men ingenstans fanns hon.
Jag tänkte, o hemska tanke, att jag kanske hade glömt henne ute. Öppnade altandörren och släppte ut den decimerade flocken.
– Ruffa! ropade jag. Men ingen Ruffa kom. Jag gick runt i trädgården – det var kolsvart, vi har ju inga gatlyktor som lyser upp skogen, men jag hade pannlampan på. Kollade under altanen, under trädäcket, vid grindarna….och hela tiden ropade jag. Den decimerade flocken följde varje steg jag tog, även de tittade under altanen, under trädäcket, vid grindarna… men det ropade inte. De var tysta, oroliga…Oroligast var Lilla My, hon och Ruffa är ju oskiljaktiga.
Allt var mycket märkligt. Ruffa är ingen hund som smiter. Och hon är ingen hund som inte kommer när man ropar. Ja, jag till och med busvisslade. Men ingen Ruffa kom. Hjärtat bultade i kroppen. Munnen blev torr. Hade någon knyckt henne? Nej, ingen skulle kunna knycka Ruffa, det skulle hon aldrig tillåta, då skulle jag ha hört det. Tänk om hon ändå smitit ut ur trädgården… jag släppte in Lilla My, Janne, Hedda, Rufus och Nilsson och gick ut på vägen. Orolig kollade jag på vägen, i dikena… jag sprang ner till sjön, hade hon kunnat falla i där….till sist gav jag upp. Mycket, mycket märkligt.
Inne i huset kollade jag igenom allt igen, öppnade stängda dörrar, gick ner på knä för att kolla ordentligt under soffor och sängar… men ingen Ruffa.

Det var då jag råkade kasta en blick i en canvasbur som står i ett hörn av sovrummet, där ligger aldrig någon av flocken, de vill hellre ligga i min säng, eller i någon av de sköna bäddarna som finns där, men aldrig i canvasburen. Var det inte något mörkt där inne? Jag kollade efter ordentligt. Jovisst. Där hade lilla Ruffa ynkligt krupit in,  urgamla instinkter sa henne att gömma sig i en lya då hon var skadad.
Oj en tyngd lossade från bröstet. Men den byttes så småningom av oro igen, då jag såg att något var fel. Hon ville inte röra sig. Hon ville inte gå ut. Hon bara låg där.
Jag tog tempen på henne, men det hade hon i alla fall ingen.

När Ruffa inte blev bättre åkte jag idag in till veterinären med henne. Då jag bar in henne i bilen gnydde hon för första gången till. Då förstod jag. Hon hade ont. Ont i ryggen. Och jag kom ihåg hur hon flugit ut ur bilen som en pil. Och mycket riktigt, veterinären kunde bara konstatera att min gissning stämde. En muskel i ryggen var sträckt. Så nu är det smärtstillande medicin som gäller, koppelpromenader och lugn och ro,. Stackars stackars Ruffa ❤

Annonser

Lilla My klarade Doftprovet i Nosework

I söndags, efter det att Uppfödar MHet var färdigt, åkte flocken och jag väg till Enköpingstrakten, för att Lilla My skulle få pröva in och ta ett Doftprov, så att hon kan börja tävla i Nosework.
Provet skulle börja klockan 17.00 – exakt den tid då flocken är vana att äta… Lilla My skulle in som nummer 4. Provet hölls i en stor lokal där 13 pizzakartonger stod utställda, i en av dem fanns en lien möbeltuss med en droppe eukalyptus på. Den skulle hon hitta – hon hade 3 minuter på sig.

Vi stod och väntade utanför medan ekipagen före oss gjorde sina prov. Under tiden blev Lilla y allt hungrigare.
– Mat! Matte, sa hon uppfordrande.
– Ja, min älskling, sa jag vänligt. D ska strax få gå in i det där rummet. Så fort du hittat doften så får du massor av korv.
Lilla My tittade missnöjt på mig.
– Jag är hungrig, sa hon. Jag vill ha mat nu!
– Lilla älsklingen, sa jag tålmodigt. Du ska få mat. Du ska till och med få korv till middag. Bara du går in i det där rummet och visar mig var doften är.
Lilla My tog ett skutt rakt upp i min famn och satte tassarna om min hals.
– Jag vill gå in där nu, sa hon
Och se! Just då öppnades dörren och vi blev ombedda att komma in. Lilla My tog ett stort skutt ner på marken. Rusade ut i kopplets längd. In i rummet. Struntade total i 12 av pizzakartongerna utan drog repet rakt mot den som doften fanns i.
– Här, sa hon. Ge mig korv NU!
Jag vände mig till domaren och sa:
– I den kartongen är doften.
javisst, sa domaren. Ni har klarat provet!
Och så fick Lilla My alla sina korvbitar. Och vi gick ut igen. Ca 10 sekunder senare.
Nu var det bara att dela ut vanlig mat till resten av flocken och så sätta oss i bilen och fara alla mil hem igen. Glada och lyckliga – inte minst Lilla My som fått korv till middag 🙂

MH för F- och G-kullen

Igår var det så dags för F-kullen (Fix och Sally) och G-kullen (Gunvald, Gry och Märta) att göra Mentalbeskrivning. Det gjorde dom så bra att beskrivaren gav oss som slutord: Om man tar en bruksras, riesenschnauzer tex, så är dessa minst lika bra – det känns ju väldigt roligt som uppfödare att få sådana lovord. .

Mamma till F-kullen är Myra – Amorras Princesa Buenaventura, pappa är Nilsson – Kapelix Four On The Floor
Mamma till G-kullen är Ruffa – Amorras Amorosa. Pappa är Kingston  – King-Julien Of Taita’s Ushabti
Grattis ni alla duktiga valpägare till de fina resultaten!

Först ut var Fix

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Att springa till en främmade människa och leka loss ordentligt, brukar inte vara dvärgschnauzrars starka sida, men Fix gjorde det som ingen av mina valpar tidigare gjort, men så är pappa snälla Nilsson och mamma Myra som utbildad terapihund.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Skramlet var inte heller det något problem för Fix, han gjorde som pappa Nilsson, sprang fram och nosade utan stöd från matte.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bäst att hålla lite koll på spökena tyckte Fix, men egentligen var det väl inte så konstigt att det dyker upp spöken i skogen, hemma i Stockholm finns det bra mycket underligare saker som händer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Va, sköt dom? Undrade Fix det märkte jag inte.

Sen kom Gunvald

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vad var det som sköt upp som en raket från jorden ?undrade Gunvald. Bäst att undersöka!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vad det händer mycket  skogen idag då? Vad var det som skramlade, ganska kul faktiskt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Man heter väl inte Gunvald för inte. Spöken är till för att bekämpas, huse kan lita på mig!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gunvald märkte precis som Fix inte av att det sköts, sånt struntar man väl i om man fått igång husse att leka så ordentligt!

Så var det dags för Sally

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När den där konstiga figuren utan huvud flög upp framför mig, visste jag ine vad jag skulle tro, sa Sally, men så begrep jag att det bara var ännu ett påhitt från matte. Sen fick matte för sig att vi skulle gå fram och tillbaka på en stig flera gånger. Konstigt! Va? gick  jag förbi den där figuren utan huvud? Äsch, det var ju bara en overall ju, den struntar väl jag i!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det där skramlet tyckte jag inte om sa Sally. Det vet jag allt hemma ad som  kan hända när det låter så där, då är det bäst att sätta sig i säkerhet. Va? men dat var ju bara en kedja på en plåt! Det var väl inget. Tokiga matte som hittar på så mycket i skogen idag.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nej, men nu får dom väl sluta! Spöken mitt på ljusa dagen!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Äntligen lite roligt lek!  Men så började det skjuta i skogen – hm… Sally satte sig och funderade. Vad ska dom nu hitta på?

Efter Sally var det Grys tur

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men vad? Äh,det är ju bara gamla kläder! Struntar väl jag i! sa Gry

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jaha! Där skramlar det visst. Låt det skramla bäst det vill, jag är mer intresserad av alla spännande dofter, för ja känner allt att här har gått kompisar före mig och dom skulle ag vilja leka med.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Okej då, om jag inte får leka med mina syskon, kan jag kanske få leka med dom där…äh spöken, jag tycker dom ser trevliga ut, vift, vift, sa Gry. Mamma Ruffa sa visst något om att dom var kul dom där spökena. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Precis som Fix och Gunvald blev Gry så glad över att få leka med matte (när nu spökena visade sig vara människor som visserligen var vänliga och snälla, men inte alls leksugna) att hon inte alls märkte att det sköt i skogen.

Sist var det nyfikna Märtas tur

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jaha, så flyger det upp overaller i den här skogen också! sa Märta. Okej då vet jag det, nu vill jag gå vidare!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sniff,sniff…vad var det dä för ett skrammel, äh var ju inget konstigt, nu går vi vidare matte!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jaha, kunde jag väl tänka mig, inte alls några spöken, bara två vanliga människor. tror dom jag är du eller… sånt fattar väl jag. Nu går vi vidare.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kul, nu börjar det hända saker ska jag säga. Matte verkar vara i lektagen. Tjohoo! Pang! Nån sköt visst, bäst att kolla om det är nåt annat som händer som man kan ha kul med. Nähej, då fortsätter jag väl leka då rå

Höst och ny hemsida

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tre små vita rumpor ❤

Kennel Amorras har fått en egen hemsida – gå gärna in och kolla 🙂  http://www.kennelamorras.se

Hösten är på väg och morgnarna blir kallare, men också mer färgglada. Träden lyser upp med sina gula och röda färger och speglar sig i sjön. Rufus fiende nr 1, hanräven som försöker pinka in hans revir, håller sig fortfarande i närheten av huset och på vår promenadstig, men nu på lite längre avstånd så Rufus kan tagga ner lite och istället stoppa nosen i mossan och långsamt förflytta sig framåt, precis som han älskar att gå. Men när jag stannar på en av våra samlingsplatser där det är allmän godisutdelning, kommer han skuttande som vore han en unghund med lite för mycket energi.
Hedda hänger på Lilla My och Ruffa i deras vimsande hit och dit i unggranskogen, där det finns massor av sork att leta efter, mycket roligare än att vakta mot rävhanar, tycker hon. Nilsson som är så pigg nu kan inte riktigt bestämma sig – ska han gå lugnt och stilla och nosa som Rufus eller ska han fara fram mellan granplantorna? Så klart han vill fara fram i snabbaste racet nu, när han äntligen orkar 🙂
Janne kör sig eget race, springer fort fort, hejdar sig, vänder och kommer tillbaka till mig, så stucker ha iväg igen.

I morgon blir det en lite kortare morgonpromenad, då jag ska ge mig iväg tidigt till brukshundklubben där vi ska ha vår Uppfödar MH (mentaltest för F och G-kullen) Så roligt det ska bli att träffa dem igen 🙂  Och så spännande att se hur det går.

Hugo BIR-valp och BIG 3 valp :)

Först två gosiga bilder, på två gosiga hundar 🙂
Ester 9 man o husse
Jag har fått en sån fin bild på gosiga Ester 2 med husse Johan – tusen tack!!!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lilla My njöt ordentligt av att Eva var här och hälsade på ❤  My

Nu har Hugo med sin duktiga matte Gun och husse Roland varit på utställning igen – den här gången blev Hugo Bäst i Rasen-valp med Hp och slutade till sist som Bäst i Gruppen 3- valp. Massor av grattis!!!!

Även Gry har varit på utställning med sin matte, Ann-Margret. Det var en speciell utställning anordnad av Rashunds Utställningsklubben med egna kriterier. Gry fick ett första pris i kvalitetsbedömning och kom sedan 2a i konkurrensen. Grattis!!

I veckan har jag haft trevligt besök av Alton med matte Eva. Det var dags för lite frisering, Altons långa päls åkte av så ny fin tjock päls kan komma under vintern. Vi tog oss även tid att göra lite sightseeing i omgivningen. Så trevligt det var att träffas igen!

Efter några dagars regnande har nu solen åter visat sig, och flocken och jag tog en extra lång och skön morgonpromenad i morse. Å så härligt det är med dessa klara höstdagar. Lövträden börjar skifta färg, mossan är grönare än någonsin, här och där tittar några  Karl Johan svampar upp. Fast flocken var mer intresserade av den vackra stora rävhanen som smög framför oss i skogen som till och med hade den stora fräckheten – enligt Rufus – att bajsa mitt på stigen… Lilla My och Rufus tog sats och drog iväg en liten bit efter honom, men insåg snabbt att det nog inte var någon idé, han var alldeles för snabb, så de var snart tillbaka igen. Ruffa var mer intresserad av att sniffa upp sorkarnas hålor med Heddas hjälp. Nilsson och Janne körde sin egna race, hoppade över trädstammar som lägligt låg över stigen, stannade och nosade lite här och där och var noga med att kissa på de blåbärsris där (antagligen) räven kissat nyss framför dem.
Nu ligger de alla utspridda i min ateljé, trötta och nöjda 🙂 Var räven tagit vägen vet jag inte… men antar att han snart är tillbaka och smyger in i trädgården för att reta Rufus lite igen, ha ha…

Träning

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Är det inte utställning kan man alltid utställningsträna  🙂 för vem vinner ett Vasalopp utan att träna och samma sak är det med utställning – tävling som tävling.
Igår var jag, AnnMargret och RigaMaria hemma hos Gunilla och Ca för att gå igenom utställningens grunder. Gunilla hade förberett genom att med plastband markera en utställningsring.
Så roligt vi hade. Det viktigaste på en utställning är att man lyckas få hunden att inse att det som händer inne i en utställningsring är det absolut roligaste som finns – en hund som har tråkigt kan inte visa sig snyggt. Och med godis och leksaker fick hundarna känna på vad kul det är, bara man står och springer så som man ska så vankas det, det allra godaste godiset och de allra roligaste leksakerna. Så bygger man upp hundens förväntan, den sträcker på halsen och ögonen glöder – vilken domare kan motstå en sådan hund?
Nåväl riktigt så långt når man inte på ett träningstillfälle, det tar lång tid innan allt sitter som det ska, men man måste börja någonstans. Och det var väldigt roligt att se hur bra det gick och så fint hundarna ställde upp sig.
Även vi människor måste ju ha kul när vi tränar för att vi ska vilja fortsätta träna våra hundar. Och Gunilla hade fixat så väldigt trevlig med god lunch och kaffe med bullar – så klart vi vill fortsätta vår träning då 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

BIM och Bir-valpar i Högbo

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Itsl

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Märta

I veckan trodde jag att det var dags för Ester att paras – tyvärr blev det inte så.  Det verkar som om hennes löp plötsligt stannade av – det kan ju göra så ibland, så det är bara att vänta tills nästa löp får vi se hur det går då.
Och så får jag hoppas att det blir bättre lycka med Ruffa när hon ska träffa sin nya prins om någon månad eller så 🙂

Men här har hänt trevliga saker också.  Zvante – Amorras Eldiga Emil – har röntgats och visat sig fri från både Patellaluxation och Höftledsfel. Grattis matte Lotta!

Och så har det varit utställningar igen för ett gäng Amorrashundar.
Igår var 5 stycken på den Internationella utställningen i Högbo med domare Siret Lapasaar från Estland.
Itsi blev Bäst I Rasen-valp och Zorro Bäst I Motsattkön-valp
Märta fick Excellent, Ck vann sin Unghundsklass och slutade som 4 Bästa Tik
Hedda fick Excellent och vann sin juniorklass
Diva fick också Excellent och kom 3a i Öppna klassen

Idag har Märta åter varit på utställning, en inofficiell den här gången, där hon blev Bäst i Rasen och slutade som Bäst i Gruppen 2a!
Och Molly har varit i Eslöv där domaren Jahn Stääv gav henne Excellent, Ck och 4 Bästa tik
Grattis ni alla duktiga valpägare!!!!