I Halloweentider

Rufus 11 ar Jag lyssnar
Flockens ledare Rufus lyssnar nogsamt med ena örat så att inget ska hända de flockmedlemmar som är ute i trädgården så här i Halloween-tider

Det är Halloween-helg och överallt ser man skräck-pumpor lysa med sina glödande ögon. Men flocken bryr sig inte om skräckbilder. De har fullt upp med att jaga iväg de små möss som tänker ta sig in i trädgården nu när fåglarna får mat från fröautomaten. Då spiller de en hel del på marken också, vilket skogsmössen kan lukta sig till från långt håll. Men i vår trädgård göre sig icke skogsmössen besvär. I år är det Hedda som har det mesta av vaket.
– Matte, piper hon allt som oftast. Släpp ut mig, jag måste kolla om det kommit några möss på gräsmattan.
– Men lilla stumpan, svarar jag. Du var ju nyss ute, nu får du vara inne ett tag och lägga dig och sova. Unga små hundar behöver sova också.
– Jag vill inte sova, säger Hedda och lyfter på öronen för att riktigt poängtera hur viktigt det är att just hon är ute och patrullerar omgivningarna. Glöm inte bort hur det var förra vintern. Då var du minsann glad över oss, när den ena musen efter den andra inte bara höll sig i trädgården  utan smet in i huset också. Det vill du väl inte?
Jag suckar uppgivet, reser mig upp från datorn och släpper ut Hedda, som far iväg som en pil mot äppelträdet där fröautomaten sitter. Öronen fladdrar i vinddraget och skägget ligger slickat bakåt.
– Vänta på mig! ropar Janne. Du får inte vara ute ensam. Jag följer med!
Det är bara för mig att släppa ut Janne också, för visst ska Hedda inte vara ute ensam, vem vet vad hon hittar på då. Hon är en liten påhittig flicka. Vän och ljuvlig, javisst. Men där finns mycket energi och påhittighet också. Då kan det behövas en ansvarsfull kille som Janne att kontrollera henne. Och när de två är ute, då kommer varken möss eller spöken in i trädgården.

Annonser

Alla älskar Agnes

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hela flocken flockas runt Agnes

Igår var vi och hämtade barnbarnet som har höstlov. Nilsson blev så lycklig att han inte kunde vara stilla.
-Matte Agnes, vill du ha en puss? Ska vi busa? Vill du att jag spelar död hund?  Han skuttade upp och ner och viftade på svansen. Äntligen kom hon som mest av allt bara älskar Nilsson, även om de andra i flocken också får en liten släng av sockret då och då.
Hedda sprang snabbt och hämtade en IKEAråtta.
– Här, sa hon och la den framför Agnes fötter medan hon försökte mota med kroppen så att Nilsson inte knuffade undan henne i all sin iver.
Agnes tog råttan och kastade iväg den.
– Den är min! ropade Nilsson lyckligt och kastade sig iväg så snabbt för att hämta råttan att han inte märkte att Lilla My kastade undan luggen och tog ett högt skutt och landade mitt på råttan. Hedda tvärstannade. Hon vet ju att det Lilla My anser är hennes, också är hennes. Där göre sig ingen annan besvär.
Men Nilsson var så uppe i sin lycka att han helt glömde Lilla Mys onda öga på alla som vill ta något från henne. Så i samma ögonblick som Lilla My landade på råttan gjorde Nilsson det också. Och tänk! Det märkliga hände att Nilsson fick fatt i den först och innan Lilla My insett vad som hänt så var Nilsson tillbaka till Agnes och lämnade överlycklig råttan i hennes hand. Medan Lilla My snopet såg sig  omkring.

Nu viker inte Lilla My från Agnes sida – hon har förstått att den som är vän med Agnes också har de bästa fördelarna. Ja hon får till och med sitta bredvid henne på soffan till köksbordet när Agnes äter och bli matad med små bitar från tallriken – när inte jag ser förståss…Och IKEAråttan….jodå den har Agnes gett tillbaka till Lilla My…för inte gör det Nilsson något att Lilla My har den råttan, i leksakslådan hittade Agnes fyra andra råttor. En till var och en i flocken, förutom till Rufus som hellre ville ha sin leksaksälg.

Mat- och sov-klockan har inte ställts fram

Rufus KM 2015
Tac
k Michelle Jonsson för fina bilden på Rufus

– Matte, matte, viskade Rufus i morse, medan det fortfarande var helt mörkt ute. Det är dags att gå upp nu. Så hoppade han upp med tassarna på sängkanten och sträckte sig fram och försökte bita lite i mitt hår – det är nämligen Rufus godmorgonhälsning. Att krafsa försiktigt och bita och busa med mitt hår. Då går svansen lyckligt och jag blir lika lycklig bara av att se honom (fast mest måste jag ju blunda förståss, eftersom allt mitt hår rufsigt flyger omkring) Fast i morse blev jag inte så lycklig.

Klockan har ju ställts fram och jag hade hoppats på att vi skulle få sova ända till klockan 7 (sommartid) Men jag hade ju missat att tala om för Rufus att det hänt saker med klockan under natten. Och Rufus  som är en mycket noga herre, både med sov- och mat-klockan (precis som Skalman) vägrade att lyssna på mina försiktiga protester. Förresten hörde ha dom nog inte alls, för vid det laget hade hela flocken vaknat – dom vet ju att Rufus har kollen. Och vaknar han så är klockan helt säkert ”utochkissa-tid”
Så det var bara att pallra mig upp och släppa ut busgänget i trädgården. Och när dom efter en stund kom in igen så var jag så vaken att det inte längre var någon idé att gå och lägga mig. Och förresten, om man bortser från den exakta klocktiden – så var ju ljuset utanför fönstret inte mycket senare idag än i går, så nog kunde jag fortfarande ta en morgonpromenad  direkt efter frukost 🙂

Sovhundar och Bokhundar

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tre sovande pojkar – Janne, Rufus och Nilsson – för man kan aldrig veta vad matte har för idéer inför eftermiddagen 🙂

Det är väldigt sällan som jag reser någonstans utan åtminstone ett par av mina hundar. Men häromdagen gjorde jag det. Det var jag och Esters och LillRufus matte Gunilla som for iväg till Skåne för att vara med på en konferens som handlade om Bokhundar.

Eftersom Gunilla och jag har både hund och litteraturintresse så blev det en oerhört trevlig resa – inte bara konferensen, utan också vägen dit innehöll många goda tankar (och som vanligt också många goda skratt).
Det är mycket att tänka på om man ska börja använda Bokhund i skolan och det var det Gunilla och jag var intresserade av. För inte kan det väl vara bara att öppna portarna och släppa in hunden.

Först och främst är det ju allergiproblematiken som man måste lösa genom att ha en lokal där Bokhundsekipaget kan arbeta med eleven som behöver stöd, utan att allergiska elever på skolan blir sjuka.
Men det är också viktigt att alla inblandade parter blir informerade på ett bra sätt.
Man måste också ha en läspedagogik som är stimulerande och positiv – det är inte bara hunden som gör nytta, utan hund och pedagog är ett team som tillsammans kan hjälpa eleven.
Och självklart måste även hunden vara testad och utbildad för att arbeta med barn och läsning.

Men sen…
kan Bokhundsekipaget vara ett verktyg som kan få eleven att:
– Bli motiverad att läsa
– Lära sig koncentrera sig
– Uppleva läsning som kravlös och rolig
– Bli trygg i lässituationen
– Bygga upp sitt självförtroende
– Förändra sitt problemskapande beteende och hemmasittande
– Höja sitt välmående
– Öka sin inlärningsnivå

Ja det var en roligt och mycket innehållsrik konferens!

Tre 3-åringar <3

Yatzy 3 ar
Tage 10 man sitterJanne huvudYatzy, Tage och Janne (Amorras Dingo, Amorras Don Demian och Amorras Don Juan) i den ordning som bilderna visar ❤

Ja, i söndags fyllde Ruffas första kull – D-kullen 3 år. med anledning av det har jag även fått en hälsning från Tage och matte Anna. Tusen tack för den!

Tage tackar så mycket för fina Gratulationer av ”Gammelmatte”,
som han fortfarande älskar högt, det visade sej när vi var och hälsade på för några veckor sen, redan när vi klev av tåget i Västerås blev han alldeles hispig, redo att kasta sej över första bästa mötande i ett valpigt glädjerus, lyckan blev desto större vi äntligen steg av tåget i Fagersta och där stod hon och väntade, precis som Tage visste att hon skulle göra,
Och idag blir han 3 år, dagen till ära ska vi träna lite extra freestyle med lite extra gobitar, det är det bästa Tage vet + en lång skogspromenad, vi hälsar till alla syskon och hoppas dom också får en bra dag,
Många hälsningar och morr/ylningar från Anna och Tage
Hedda 2 Bästa junior Ck Hamar 2015
Hedda i Bästa tik-klassen tillsammans med alla andra fina tikar. Sist står Rufus dotter Bitzi – Hönsetorps Back In Buisness – som till slut tog Norsk Vinnartiteln och Certet så hon blev också Norsk Champion och med det även Nordisk Champion – så väldigt roligt! Grattis Malin Oskarsson som äger henne och också är uppfödare!

Janne firade sin födelsedag i Norge.
– Nähä, sa Janne när han vaknade på sin födelsedagsmorgon och upptäckte att det var koppelpromenad och därefter badning med föning som gällde. Vad hjälpte det att han fick extra god korv.
– Jag vill springa lös i skogen, sa han surt. Det är ju det jag önskar mig allra mest, det vet du ju matte.
Sen surade han hela dagen, stackars Janne. Utställning kan vara jättekul – men absolut inte på födelsedagen, så det så. Det visade han väldigt tydligt.
Så där fick jag för att jag hade tänkt att han skulle tycka det vara roligt att tillsammans med Hedda åka alldeles själva med mig på Norsk Vinnaruställning i Hamar.Och när Janne tycker något är tråkigt, då visar han det med hela kroppen. Så det blev ingen lyckad utställning för hans del. Han fick Very Good, lilla hjärtat.

Hedda däremot, som ju inte alls fyllde år, tyckte att det var underbart att få leva på korv och annat godis hela dagen. Så för henne gick det bra 🙂 .
Hon blev Andra Bästa junior-tik med Ck (bara en placering – lite retsamt…- från att få Norsk Juniorvinnar-titel )
Fast det blev lite nervöst där ett tag, då någon utställningsansvarig trott att hon var en hanhund och placerat in henne i Han-klassen. Den klassen startade klockan 12.00. Men just Juniortikarna hade de flyttat till en helt annan ring och till ett helt annat klockslag klockan 10.15. Så det var bara att sätta fart direkt när vi kom in i utställningshallen, leta reda på någon som kunde rätta till misstagen, ta upp henne på trimbordet och fixa till pälsen i flygande fläng, leta reda på rätt ring. Och så in i ringen. Härliga lilla stumpan klarade detta ståhej med glans ❤
Felix Hamar 2015Felix och Alexandra i ringen 🙂
Även Felix (Amorras Chopin) var med på utställningen tillsammansmed matte Alexandra. Å så fint dom gick i ringen, såg super ut 🙂 Jättebra jobbat!!

Men till nästa år – ja då har jag lovat Janne att hans födelsedag ska bli riktigt riktigt rolig. Ingen utställning då ❤ utan bara bus och skog för hela slanten.

Janne, Yatzy, Tage, Bosse, Rufus, Alba och Molly – Grattis på 3 årsdagen i morgon

Yatzy 2 ar
När Yatzy fyllde 2 år hade han det så här fint!

Tänk imorgon fyller Janne och alla hans syskon 3 år 🙂  Ett stort grattis till er allihopa ❤
Jag har fått en hälsning från Yatzy och matte Ywonne dagen till ära. Tusen tack!

Hej Bisse, här kommer en hälsning från den minsta och yngsta av de sju små dvärgarna i D-kullen. På söndag fyller han och de andra hela tre år. Ojojoj, vad det har gått fort! Samtidigt känns det som om han har hört hemma hos oss jämt.
Enligt vissa uträkningar ska han ju nu vara 28 hundår, en mogen man med andra ord. Därför har vi mer aktivt tagit upp det vi gjorde med honom redan när han var valp; att låta honom gå lös så ofta det går. Inte bara i skog och mark, för det har han alltid gjort, utan även i parkerna här hemma.

En liten pipboll, en visselpipa och en faslig  massa hundgodis är våra livlinor. Oftast går det väldigt, väldigt bra, han kan ordet ”hit” och vet att i kombination med att den som kallar in klappar sig på låret, är det en signal att komma pronto.

Men titt som tätt tar han sig lite väl stora friheter. På morgonpromenaden kan han vara säkert 150 meter bakom mig, för att han hittat en fläck(ännu en!) som är helt oemotståndlig och kräver ingående studier. Jag brukar smågräla på honom och förklara att det där är ingen definition på att ta en promenad tillsammans. 

Efter att ha varit en kelig liten rackare under sin första tid hos oss blev han ganska så kavat och självständig. Lade sig gärna i mattes säng, men när jag kom för att lägga mig hoppade han raskt ner. Nu är det inte så, han knör gärna ihop sig vid mina fötter och ben och stannar kvar länge. På mornarna ska han sitta i knäet när jag äter frukost och när jag är hemma på lunch insisterar han på att ta en ostmacka också han. Han äter sin på golvet  och jag min vid bordet, men sen ska det knäsittas igen.  Och husse får ofta en knävärmare när han sitter i tv-fåtöljen. Numera är det ju mest vi tre här hemma, sönerna dyker bara upp då och då, och Yatzy verkar nöjd med att vara en i trion. 

Föga anar han att matte har avancerade planer på att utöka till en kvartett. Längtan efter en valp växer sig allt starkare, han som ska heta Harry. 

Yatzy har haft en härlig sommar och njuter av hösten i fulla drag. Hans aptit är betydligt friskare nu. Det enda bekymret vi har är hans päls. De senaste gångerna vi har trimmat honom har det varit bekymmer. Frågan är om det kan ha börjat med en födoämnesallergi – vi bytte ut det fodret mot ett nytt samma dag som misstanken väcktes – men att trimmandet kan ha varit det som gjort att effekterna inte riktigt vill klinga av. Huden är torr och fnasig, underull är det inte så gott om och den andra pälsen är lite livlös och inte särskilt tät.
Allt enligt  vad den expert på pälsar, en veterinär i Norrköping, talade om för oss vid en 2 000-kronors undersökning förra veckan.  Nu ska han schamponeras varannan dag med specialschampo och får lite extra kosttillskott för att bättre kunna ta upp vissa vitala ämnen. Vi får se hur diagnosen lyder vid återbesöket om några veckor. Han kommer att bli av med eländet, frågan är om pälsen kommer att hålla för fortsatt trimning. Men, en sak i taget. 

Sin födelsedag på söndag tänker han fira med rostbiff. Fast det vet han inte om än.
Hoppas att de andra i D-kullen lever ett prima liv också de!

Ywonne i Norrköping

 Tack matte Ywonne för den fina rapporten. När det gäller pälsen har vi ju pratat om det, skönt att han har varit på ordentlig utredning så vi vet att han inte är sjuk. Säkert är det som veterinären säger att pälsen snart är bra igen bara ni badar honom med specialschampot och ser tiden an. Snart har han nog en fin trimpäls igen.
Det där med pälsar är alltid lite svårt. Många gånger visar ju en livlös päls att det är något fel med hunden, men det kan också vara, som kanske i ert fall, dåligt foder.  Bra är, att man precis som ni gjort,  kollar upp hunden om pälsen är dålig.
En stor grattispuss till dig Yatzy ❤  Det blir nog toppen för dig att få en liten busig valp att leka med så småningom.