Rapport från Freja

Freja nov2015

 

Jag har fått en ny rapport från busiga Freja och hennes matte Caisa – tusen tack! Så kul att höra att hon och Axel leker så fint 🙂

Det som Freja tycker är allra roligast just nu är att få leka och vara tillsammans med Axel. Vilket härligt team de har blivit nu när de kan samspela så mycket bättre än tidigare. Det är ”jaga- lekar” och ”kasta – hämta” lekar som är det alla roligaste för båda.
Först springer Axel iväg, Freja rusar efter och sedan är det plötsligt ombytta roller. Sen tar Axel någon av Frejas leksaker, kastar iväg den. Freja hämtar saken och kommer tillbaka med den till Axel så att han kan kasta igen. Så där kan det hålla på hur länge som helst.

För några söndagar sedan var Lasse och jag på en korvgrillningsutflykt med Axel och Freja. Det var en helt fantastisk höstdag precis invid Mälarens kant. Både Axel och Freja njöt i full drag.
Medan vi otåligt väntade på att få glöd i eldstaden kastade vi stenar i vattnet så att det lät plums,  vilket roade både Axel och Freja.
Axel slog sig ner en stund med en liten burk Pringles medan han väntade på korven.Då han för en liten stund hade blicken fäst på något annat,
smög sig Freja försiktigt fram för att om möjligt lyckas komma åt ett litet chips eller två.

Men vad är ett litet chips eller två i jämförelse med vad Freja lyckades åstadkomma igår?Freja 2 nov 2015
Vi skulle ha en brunch bjudning för familj och nära vänner för att fira min pappa som fyller 90 år. Jag hade fixat och grejat i köket hela morgonen och hade bara de sista kylvarorna som inte fick plats i kylen i en papperskasse utanför tvättstugedörren, för att snabbt komma åt den då det var dags att ha allt på bordet.
Jag var jättenoga med att vika ihop kassen ordentligt för att slippa på påhälsning av våra tjuvaktiga skator, som inte låter ett tillfälle till ätbart gå förbi.
Eftersom Freja är som ett litet otåligt barn när hon vet att något är på gång hade jag skickat ut henne i trädgården för att inte ha henne springandes i mina fötter.
Så när alla gäster äntligen var på plats och jag skulle ta in papperskassen ser jag att någon ätit upp all kallrökt lax, sånär som på fyra skivor! I runda slängar ca 500 gr lax!!
Var det skatorna,eller kunde det möjligen vara Freja?
Först visste vi inte. Men sen när Freja började dricka kopiösa mängder med vatten rådde ingen större tvekan om vem som var den skyldiga till laxstölden. Jag fick be gästerna om ursäkt, jag visade dem de fyra återstående skivorna och frågade om någon ville ha dem.
Svar: nej tack!
Brunchen blev trots allt trevlig och Freja tycktes må bra. Hon lekte med barnen som var med, så det verkade som allt gått bra. Men senare på eftermiddagen då sade magen ifrån och ut kom mängder av lax i form av kräkningar, förstås på finaste mattan i vardagsrummet. Hela rummet luktade rökt lax.
Resten av dagen och kvällen låg hon i ryggläge i soffan och vilade ut efter denna upplevelse som ju börjat så trevligt: ett helt fat med lax som bara stod där och väntade på att ätas upp av en liten schnauzer.
Tyvärr blev det ju inte så roligt i slutänden, efter kräkningarna och en kväll i vila gjorde magen uppror igen. Denna gång förmodligen på natten för när vi kom upp i morse hade hon lämnat nya visitkort efter sig.
På vardagsrumsgolvet låg ett antal högar i mer flytande form och nu doftade det definitivt inte kallrökt lax!!
Jag har räknat ut att om jag hade gjort samma bedrift så skulle jag fått äta ca 5 kg lax!

Ha det fint och hälsa flocken!
Hälsningar
Caisa och Freja

Annonser

Ester igen, fast en annan

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så här lurvig kan man bli när man har roligt, säger Ester

Det börjar ju bli ganska många valpar från kennel Amorras nu Och då är det ju oundvikligt att några får samma smeknamn av sina mattar och hussar. Förra bloggen handlade ju om Ester, Heddas syster. Men det finns en Ester till, Gunillas och Ca´s skyddsling. Förra veckan skulle de ut och resa och då fick Ester vara här, eftersom hon är en foderhund som jag hoppas så småningom kommer att få valpar här hemma. Och då är det viktigt att hon känner sig hemma här och trivs. Så det var perfekt att hon fick vara här.
Ester klev in i flocken med svansen i topp, viftande.  Hedda blev  förtjust och gjorde alla tecken hon kunde för att få henne att leka. Men leka ville inte Ester. Nej hon var glad ändå.
I flera dagar kämpade Hedda med den ena lekinviten efter den andra. Men Ester bara viftade på svansen åt henne och luktade henne lite därbak och så var det bra med det.
Men så upptäckte Hedda att Ester tyckte det var roligt att springa ut och in under altanen. Ha, ha! tänkte Hedda, det tycker ju jag också är kul! Och så började Hedda och Ester leka på ett annat sätt än vad Hedda var van vid med Janne – de jagade varandra ut och in under altanen. Ja de kunde hålla på nån timme. Å så kul de hade 🙂

Nu har Ester åkt hem igen, trist tycker Hedda. Och inte nog med det. Igår åkte även Lilla My härifrån. Hon ska få vara på semester hos Alton med matte Eva och husse Håkan ett tag. Å så glad Lilla My blev när hon mötte dom igen. För där trivs hon!

Men för Hedda är det tomt. Fast idag hände nåt annat väldigt kul. Första snön håller på att lägga sig i trädgården. Yiiipiiii!! säger Hedda och skuttar ut med Janne i hälarna. Snö!!!! Det är roligt det!! (Få se om jag får tid att ta nåra snöbilder idag…)

Ester – Heddas syster <3

Ester 11 man stor Idag fick jag en fin bild av Mollys dotter och Heddas syster Ester, tusen tack snälla matte Agneta för både bild och mejl 🙂 Så härligt det ser ut!

Hej Bisse
Så här gott har jag det nu på morgonen när matte är ledig. Ibland ligger jag mellan matte och husse hela natten men för det mesta ligger jag i min box på golvet och sover. Matte säger att jag fogar mig i allt och att jag är bäst i världen Leende ansikte med öppen mun och leende ögon
Nospussar till dig och flocken / Ester

Rallylydnadshelg

Diva 5a mastrklassDiva och Therese efter sitt fina mästarklass-lopp

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är inte bara Hedda som spanar över sjön. Janne är också nyfiken

I lördags tävlade Therese med Diva rallylydnad i Mästarklassen i Fagersta och lyckades få ihop hela 84 poäng! Det gav dem en femteplacering – massor av grattis Therese!!!

Dagen efter var det rallylydnadskurs på klubben med Katarina Strömberg som instruktör (Fix ägare) och jag passade på att gå med Ruffa. Vi har aldrig gått på kurs förut utan jag har tränat henne själv, utan att kritiska ögon följer vad vi gör. Och  hon är så väldigt söt att jobba med, har alltid värsta kontakten, viftar på hela rumpan och vill bara göra allt jag ber om, så blir inte allt perfekt då så spelar det mig ingen roll – hon är ju så söt…
Men nu tänkte jag att det kanske vore dags att finslipa alla moment lite.
Å så bra det var! Och inte blev Ruffa mindre söt bara för att hon skulle göra allt rätt. Vårt största problem var hennes bakdelskontroll, när vi snurrar så vill hon gärna sätta sig så fort hon får chans. Och det får man inte i rallylydnad, då räknas det på tävling som ”fel övning”  Så nu har vi lite att öva på. Idag ska jag åka till Ikea och köpa en liten badrumspall där hon ska få stå på med framtassarna och så röra sig runt med baken. Ska bli kul att se hur det går.
– Jag vill också gå på kurs, gnydde Hedda.
– Okej då, sa jag, En liten stund då. Och så fick hon följa med in i inomhushallen där vi tränade, medan Ruffa fick vila sig.
Hedda fick sätta sig framför mig så fick sträckte jag fram en hand och så fort hon nosade på den fick hon godis. Det dröjde inte länge innan hon fattat vad det gick ut på. Och nu följer hon redan mina händer när jag visar henne hur hon ska gå.
Oj vilka bra övningar vi fick göra! Och så kul det var!

November regn

Janne o Gvalparna inne regnvader
En
sån här dag minns jag en annan regndag, då Gosiga G-kullen förundrades över Jannes beteende efter en regnpromenad ❤

Idag märks det verkligen att det är november ute. Mörkt och disigt och ett sånt där regn som man verkligen blir blöt av.
Regn är inget flocken egentligen uppskattar, men får Rufus ett täcke på sig så är det ändå okej. Och är det okej för Rufus då är det ju ganska okej för resten också. Förutom för Janne då som väntade ett litet tag i farstun för att se om han inte kunde bli bortglömd när vi gick ut. Det blev han inte och då resignerade han också. Och väl ute blev det full fart.
När jag öppnar grinden måste flocken vänta tills klartecken, först då är det okej att springa rakt över vägen och upp i skogen där vår morgonpromenadstig går. Och det racet går inte att missa om man är en del av min flock. Inte för Janne heller ens en regnvåt novembermorgon, så även han drogs med av tävlingsnerverna. Vem som kom först uppför backen?  Ingen aning, men vem som kom sist det vet jag, det var ju jag, som vanligt 🙂

Hedda, Janne och bävern

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hedda och Janne undersökte bäverns arbetsplats mycket noga

-Matte! Matte! Kom och se vad vi hittat! det luktar konstigt, ropade Hedda och hoppade upp och ner på mig när vi var ute i skogen en sväng i går eftermiddag.
– Så ja, lugna dig, sa jag och gav henne en klapp på huvudet.
– Men kom då! Hedda envisades och till sist förstod jag och följde med.
En bit bort vid strandkanten såg det ut som om någon huggit med yxa…. eller vänta….ja, det var en bäver. Vad kul! En bäver som fält ett träd och sedan skalat det och simmat ut i sjön med pinnarna för att bygga lite på sin bäverkoja.
Janne stod redan där och nosade och sniffade och nu rusade Hedda dit också.

Bävern är ett av mina favoritdjur. De är mycket fredliga – och punktliga. Vill man se dem så behöver man bara lista ut vilken tid de brukar simma förbi så kan man sen gå dit på samma tid någon annan dag och vara säker på att få se dem. Ja jag vet, många skogsägare är inte så förtjusta i dom eftersom dom dämmer upp sjöar, men det är en missuppfattning att dom alltid gör det. Det beror alldeles på hur de bygger sin koja. De som jag såg idag hade inte alls byggt sin koja vid ett vattendrag utan på en strandkant på andra sidan sjön. Bävrar äter mest blad, bark och vattenväxter. Och det är roligt att de kan bli hela 15 år gamla, för blir de inte skjutna eller tagna av en varg så kan man ha samma bäver och studera väldigt länge. Tack älskade lilla Hedda för att du visade mig på den ❤