J-kullen född

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sju små nyfödda, den tredje från höger är bara några minuter gammal  ❤

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu har dom börjat mysa och må gott ❤

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ett dygn gamla

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hedda undrar vad Ruffa har i magen ❤

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Riga Maria och Ruffa väntar – ska det snart hända något?

Så blev det då igår dags för J-kullen att födas. Ruffa var så cool och lugn och trygg hela tiden. Under öppningsfasen var hon tvungen att gång på gång gå ut och kissa eller bajsa då valparna tryckte på i hennes mage. Varje gång gick hon ut med sin stora mage med svansen glatt viftande- det skulle vara en människa som håller på att föda, ha ha.
När valparna väl började komma ut gick allt lika bra. De kom med lagom mellanrum i tid så hon hann pyssla om och ta hand om varje valp.
AnnMargret och Riga Maria var här och hjälpte till vid valpningen så allt kunde löpa på så smidigt som möjligt och även resten av flocken fick sitt. Tusen tack för er hjälp! Och så trevligt vi hade det  🙂

Alla valpar var välskapta och ser så fina ut. Och Ruffa är världens mest omtänksamma mamma. Det är ju tredje gången för henne så hon vet precis hur man tar hand om ett gäng på sju valpar. Så det är tyst och tryggt i valplådan och de små har redan börjat bli små tjockisar ❤  ❤

 

Annonser

Hedda pysslar om

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hedda pysslar om Ruffa

Hedda är så gullig mot Ruffa. Hon lägger sig gärna nära, nära för att visa sitt stöd. Samtidigt som hon är väldigt försiktig att inte komma för nära Ruffas stora mage. Så slickar hon lite. Men hela tiden mycket mjukt ❤

Det här är ju första gången för Hedda att någon tik föder valpar här hemma. Men det verkar som om hon instinktivt förstår vad som är på gång. Och att det är hennes uppgift att ta hand om och vårda ❤  🙂

 

 

 

Grattis I-kullen på 1-årsdagen

3v 6 dgr bla o rosa

Ior och Itsi i bustagen förra året

Tänk, idag för precis ett år sedan, satt jag också med en tik med tjock mage. Då var det Diva som hade små valpar i magen. 7 stycken små söta svart/silvervalpar blev det, 6 pojkar och en flicka. Vädret var isigt, halt och svårt att ta sig fram i, därför fick I-kullen namnet Isprins och Isprinsessa framför sina namn.
Idag är det J-kullen som ligger där inne och sprattlar i Ruffas mage (Divas moster). Fast de vill ju inte ut riktigt än 🙂
Massor av Grattis Itsi, Zorro, Tintin, Kazper, Ior, Bentley och Murphy! Ett härligt gäng efter rapporter av er valpägare att döma. Framåt sommaren/hösten (datum är ännu inte bestämt) hoppas jag på att få se så många som möjligt av er både på Kennelträff och Mentalbeskrivning 🙂  🙂  Tills dess hoppas jag att ni njuter av livet ❤

Väntan fortsätter

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ruffa fortsätter att sova

Här fortsätter vi att vänta och Ruffa fortsätter att sova. Den mesta tiden går åt till att smeka Ruffa på magen. Så fint då att AnnMargret är här så resten av flocken får ut på sina vanliga promenader. Så lite rutiner har vi i alla fall kvar. För vänta kommer vi ju att få fortsätta att göra några dagar till. Men det är en fin väntan, med spänning blandat av lugn och ro.

Väntan

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu är Ruffa trött, det tar på krafterna att släpa runt på den stora magen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Igår var Ruffa lite piggare och då var det spännande att lukta runt på fågelfröna som trillat ner på backen ❤

Nu börjar Ruffas bli trött. Det går inte längre lika fort att ta sig ut i trädgården och då och då får hon små förvärkar. Men fortfarande äter hon med god aptit så än är det några dagar kvar. Det är ju först på lördag som det gått 63 dygn…
Annars händer inte så mycket här hemma. Vi väntar, det är vad vi gör mest hela tiden. Vi kan ju inte gå på långa promenader och jag kan inte åka och handla. Utan nu är det att vara hemma med Ruffa och se till att hon får all den omtanke hon kan få. Mysigt det med ❤
Och idag kom AnnMargret för att vara här i god tid inför valpningen. Trevligt med lite sällskap.

Snöbus

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hedda virvlar förbi kameran

Nu har det äntligen blivit lite mildare ute, men tyvärr innebär det inte att vi kan börja ta långa promenader igen. Nej Ruffa vill inte gå så långt, och jag vill inte lämna henne ensam hemma. Men vad gör det säger Hedda och Janne. Ute i trädgården går det också att ha kul. De jagar varandra genom stigarna i full fart. Och när de kommer in vilar de sig bara ett kort tag innan de vill ut och busa igen. Å så skönt just nu att trädgården finns 🙂

Ruffa mår fortfarande bra. Och även hon drar en repa i full fart genom trädgården ibland. Magen som är hur stor som helst gör henne lite otympligare men ännu inte helt uträknad 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Janne och Hedda i nappatagen ❤

En vecka kvar

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ruffa somnade strax jag börjat att klippa magen på henne  ❤

Så är det bara en vecka kvar innan den beräknade valpningen för Ruffa ska äga rum (ja visst är det så, inte kan man bestämma en valpning på exakt rätt dag, men det är i alla fall en hållpunkt, sen kan dom ju ändå komma en vecka senare eller något tidigare också för den delen) Förberedelserna har börjat. Ruffa har fått magen rakad så de små valparna inte ska få hår i munnen när de diar. För att det skulle vara lite bekvämare för henne la jag henne på en handduk på min säng och där låg hon så skönt att hon somnade gott – och ligger fortfarande kvar   ❤
Nu sprattlar det ordentligt där inne i magen. Och skulle valparna få för sig att komma ut idag (vilket dom inte får för i så fall skulle Ruffa vara mer påverkad) så skulle de överleva. Dom har fått päls och ben och klor och organ och allting. Ögonen är visserligen inte öppna ännu och hörseln har inte börjat fungera. Men de känner beröring och märker nog ganska mycket av vad som händer runt omkring Ruffa här ute i den kyliga världen. Alltid skönt när man nått den gränsen – även om det ändå alltid är vissa risker förknippade med en valpning.

Ruffa äter fortfarande med god aptit och när hon ska ut i trädgården lunkar hon inte sakta, utan då försöker hon flyga ut, precis som hon alltid brukar göra. Det går väl lite så där kan jag tycka, men inte kan man tro att hon bär på en väldigt stor mage…. Inomhus tar hon det i alla fall mycket lugnt och sover mest hela tiden.
Men nu börjar den stora väntan. Och jag håller henne hela tiden under uppsikt. Det märks på flocken också. De är stillsamma och lugna, ja till och med busiga Hedda uppför sig riktigt städat  🙂