Lilla My kommer hem

4v 2dgr tva busar feb 2016-24v 2dgr frk rosa kliar sig feb 20164v 2dgr frk rosa feb 20164v 2dgr herr brun feb 2016

Idag är det fjorton dagar sedan Janne försvann och jag saknar honom så förfärligt ❤  Men skräcken som gastkramat mitt hjärta börjar långsamt försvinna och jag kan se glädjeämnen i livet igen. Solen som gnistrar i snön, talgoxarnas vårmelodi, hackspettens trummande och så valparna så klart. Och imorgon kommer Lilla My hem igen efter att ha varit på semester hemma hos Eva, Håkan och Alton. Å så underbart det ska bli att äntligen få lite liv i flocken igen. Jag kan tänka mig att det är fler än jag som saknat henne den sista tiden – Hedda ska få en lekkamrat igen 🙂

Fast idag har Ruffa tillåtit Hedda att vara inne i valphagen en ganska lång stund, till hennes stora glädje. Så roligt att se att valparna redan kan lite hundspråk. Då de sniffat av hennes mage att där inte fanns någon mjölk, gjorde de försiktiga lekinviter till henne genom att sänka framdelen och vifta intensivt på svansen. Hedda varade vänligt på deras inviter och lekte så försiktigt så försiktigt med dem så det var rörande att se.

Sociala små valpar

4v 1dgr Agnes feb 2016

4v 1dgr valpbusfeb 20164v 1dgr Agnes valp feb 2016

4v 1dgr sittande valp feb 2016

Det är kväll och flocken har rullat ihop sig och somnat för natten. Även i valplådan råder lugnet, alla sover gott, mätta och belåtna efter dagens strapatser. Jag känner mig så glad efter helgen, då de första blivande valpägarna har varit här och hälsat på. Så trevliga och så fina hem de har att erbjuda. Precis vad jag önskar åt Ruffas härliga små ❤  🙂  Och jag är säker på att valparna kommer att sprida glädje och kärlek åt sina kommande familjer.
Men ännu ett tag får jag njuta av dem och se dem utvecklas.
Hedda vänjer sig sakta men säkert vid att bli lektanten härhemma, även om Ruffa fortfarande är något skeptisk. Valparna själva tycker att Hedda, precis som alla besökare, är jättespännande och roliga och flockas gärna runt henne de korta stunder hon får gå in till dem.
Det märks så tydligt nu att de har kommit in i sin sociala fas som håller på tills de blir runt 3-4 månader. De ligger nu stilla i famnen när jag eller någon annan plockar upp dem och låter sig villigt hanteras. Och när Agnes krupit in i valphagen flockas de runt henne, som om de tävlar om vem av dem som först ska få komma upp i hennes knä.
Ja nu väntar 4 härliga veckor då de för varje dag blir allt roligare och sötare. Och som uppfödare har jag det fantastiska jobbet att få gosa och leka med dem hur mycket jag vill 🙂  🙂  (så länge jag respekterar deras sovtider)

 

Valparna 4 veckor

4v herr brun (2)I fyraveckrospresent fick valparna en ny valphage nere i köket med två små valpiglos i ❤

4v KolLAR HEDDA
Å så roligt Hedda tyckte det var att få träffa valparna på riktigt. Fast trevligast tyckte hon det var att få stå utanför 🙂

4v Agnes i nya hagen (2)
Agnes gosar med Herr Blå

Å matte! sa Hedda i morse. Nu är det verkligen på tiden att jag får gå in till de små valparna. Jag lovar! Jag ska vara jättesnäll mot dem.
– Ja, sa jag. Du har rätt. Det är verkligen på tiden.
Så lyfte jag in Hedda till dem. Å vad spännande hon tyckte det var. (Hon har visserligen varit där inne korta stunder tidigare, men nu fick hon vara där ett långt tag och verkligen gosa in sig hos dem.) Fast bäst var det att stå utanför valplådan och lukta och sniffa på dem, då behövde hon inte ta höga skutt när de försökte dia henne…
Och tänk, nu tyckte Ruffa att det var helt okej. Så skönt att hon äntligen har accepterat att  Janne hennes allra bästa valpvakt nog inte kommer tillbaka. Då kan det vara skönt att ha en valpvakt till på lager. Och är det nu Hedda som råkar vara den, så är det väl så…

Även Agnes har varit inne i valplådan idag. Mest hela dagen faktiskt. Förutom då vi fixade och donade och gjorde en ny valphage – ner i köket. De fyller ju 4 veckor idag och det ska firas med en liten större hage i köket, där det händer lite mer saker än på övre hallen.

Och för att fira 4 veckorsdagen ännu lite mer så fick de sina klor klippta för fjärde gången 🙂

Agnes

3v 6 dgr frk gron

Agnes har kommit hit på februarilov. Oj så spännande valparna tycker det är med henne. Nilsson tycker inte det är spännande, han tycker att det är alldeles underbart. Nu kan han leka med henne, krypa upp i hennes famn och bara vara ❤  🙂  Ja vi är alla glada för att Agnes är här!
I morgon ska Agnes hjälpa till att flytta ner valparna i köket. Det tycker jag är spännande 🙂

Hedda vill leka med valparna

3v 4dgr herr bla o frk rod (2)Syskonkärlek – Herr Blå och Fröken Grön

Fröken Röd 3v 4dgr frk rod3v 4dgr herr brun rullar
Herr Brun i bustagen3v 4dgr herr gra2

Herr Grå – Linslusen

I några dagar har Ruffa gått ut i trädgården efter kvällsmaten och tittat intensivt mot hållet där Janne försvann innan hon gått in igen. Men hon har stannat allt kortare stunder. Nu har hon nog gett upp hoppet om att han ska komma tillbaka. Livet börjar återvända till det normala för flocken. Även jag försöker att få vardagen att fungera igen. Jag har visserligen inte stängt hoppet helt, ( hur skulle jag kunna göra det… )farstudörren kommer vara öppen mycket länge ifall…ifall… Men jag försöker att tänka på annat. Att börja jobba igen och göra roliga saker med Hedda, Rufus och Nilsson. Ruffa får nöja sig med att få mycket smek och uppmärksamhet. Hon tar så fint hand om sina små. Ligger gärna länge inne hos dem, även när de ätit färdigt. Slickar dem och pysslar.

Hedda vill så gärna komman till dem, hon står utanför valphagen och suktar. Men det tycker Ruffa inte om. Ett par gånger har jag släppt in henne till valparna då Ruffa inte varit där. Då står hon alldeles blickstilla inne hos valparna och nosar andäktigt på dem. Så snart hoppas jag att Ruffa ska tycka att det är trevligt att få lite avlösning. Hedda kommer nog att bli fin mot valparna när Ruffa väl accepterar att ha henne där.

Nu är valparna också avmaskade och vägda. De väger nästa 1 kg! Fina små tjockisar  ❤  De börjar uppskatta att bli upplyfta och lekarna blir allt mer koordinerade ❤

Rapport från Ester 2

Ester 2 i lastbil
Ester  åker lastbil ❤

Idag har jag fått en rapport från Ester 2, Heddas syster. Massor av tack Ester och matte Agneta!

Hej Bisse
Idag är vi ute jag och matte på lastbilstur med husse. Han ska till Nora för att hämta asfaltmaskiner och jag som älskar att åka bil går ju mer än gärna med på en  tur, fast jag sitter bak på sängen med ett lastnät framför men har jättebra utsikt och håller koll på vägen åt husse. När jag blir trött så går jag in i min box och vilar.
Jag tror detta blir en toppendag där jag får sitta högt med fin utsikt och har jag tur så har matte med nåt extra gott att tugga på också.
En extra nospuss till dig från Ester Pussande ansikte med stängda ögon

En puss till dig också Ester, och en slick från syrran Hedda!

Lekfulla valpar

3v 3dgr frk rod o herr bla (2)3v 3dgr frk Gron (2)

3v 3dgr herr bla o herr ingenting (2)

3v 3dgr leksak (2)

Oj vad valparna växer! Nu har dom fått leksaker, som dom visserligen inte riktigt börjat leka med, men som dom undersöker och undrar vad det är. De har också börjat äta riktigt bra. Även om de fortfarande bara får små provportioner. Idag är det också dags för första avmaskningen.

Det blir också tydligare och tydligare att de letar upp ett syskon och börjar försiktigt bita eller leka med den, då viftar de glatt på sina små svansar.

En vecka sedan….

Några bilder på Janne 3  ❤ på skogspromenad (strax efter vi sett vargspår så han fick gå i koppel) sniffande efter bäverspår  tillsammans med Hedda och lek med mig under ett pass med Nosework3v 2dgr Herr Gra feb 2016
En liten hanvalp ❤ som just ska ta sig en lur uppe på mamma Ruffa. Fortfarande lite blöt på nosen efter att ha sugit i sig den goda mjölken.

3v 2dgr feb 2016

En liten tikvalp ❤  som redan lärt sig gå ut på tidningarna när hon ska kissa. Det förvånar mig alltid hur snabbt valparna förstår att vara ”rumsrena”. Så fort de kan kravla lite mer medvetet är de noga med att inte kissa i själva bädden.

Idag är det en vecka sedan Janne försvann.
Igår när hundarna sprang ut i trädgården efter kvällsmålet, gick Ruffa fram till staketet åt det håll Janne försvunnit. Höjde sin nos i vädret och ylade några gånger. Vad vet hon om Jannes försvinnande som inte jag vet?

Hedda är lite deppig. Nilsson försöker göra vad han kan för att muntra upp henne. Varje gång hon vill ut och leka i trädgården följer han med henne ut, precis som Janne brukade göra. Men han är snart 10 år och det var länge sedan han lekte, så än är han lite klumpig och Hedda undrar  ibland vad han menar med sina skutt och dova morranden.
Igår blev det ändå lite avbrott och kul för Hedda då vi var på Brukshundklubben och tränade tillsammans med Riga, Hjalmar och Plura. Det tror jag hon uppskattade mycket.

Rufus vet jag inte heller vad han tänker, men han är noga med att var nära mig. Det var länge sedan som han ville ligga i min säng på natten. Men nu rullar han varje kväll ihop sig vid min axel…

Om Ruffa vet något om Jannes försvinnande, så vet jag inte mycket. Men redan efter den timme och en halv som  min granne Ulf och jag var ute och letade efter honom direkt efter han förvunnit, visste jag nog att han inte skulle komma tillbaka. Janne var ingen hund som sprang bort. Visserligen tyckte han inte om staket, utan ville gärna försöka ta sig ut och lyckades ganska många gånger också (men sedan dess är staketet förstärkt och nu trodde jag verkligen inte att han kunde ta sig ut) . Men han höll sig alltid väldigt nära trädgården. Patrullerade lite omkring och satte sig sen och gnällde högljutt utanför en av trädgårdens grindar för att snabbt få komma in igen. Det längsta han sprungit, var ett par gånger ner till grannarna och skällde på deras hundar. Även då var han snabbt tillbaka. Och att han inte skulle komma då jag ropade och busvisslade, finns inte på kartan.
Dessutom kan han skogen här omkring, eftersom han ända sen han var liten valp drällt omkring tillsammans med mig och resten av flocken här varenda dag. Han har oftast sprungit lös och aldrig dragit iväg mer än på sin höjd två minuter. Nu hade han visserligen gått i koppel några dagar efter att vi sett vargspår, så han hade nog extra spring i benen.

Det finns förståss många faror i den sjumilaskog som jag bor i. Trafiken, även om det bara kommer ca fyra bilar om dagen, så är olyckan framme…. Rovdjur, vi bor mitt i ett vargrevir och  även lodjur kan patrullera förbi här….hålor och annat en liten hund kan falla ner i… samt svaga isar, just den här vintern…

Inga bilar kom på vägen under den första tiden han var borta, dessutom hade vi snabbt hittat honom om han blivit överkörd. Vargspår syntes ett par dagar tidigare, men därefter hade det snöat och jag och alla underbara människor som hjälpt till att leta har inte hittat några vargspår i närheten. Däremot hade ett lodjur gått över isen samma natt. Men den har bara älgat på. Inga spårtecken av att den stannat för att gripa en liten hund.
Vi har inte hittat några hårstrån eller blodfläckar…
Han hade inget halsband eller annat på sig som han har kunnat fastna i. Och hade han trillat ner i en håla undrar jag om han inte gnällt – han är den enda av mina hundar som verkligen ger hals om han fastnar eller stängs inne någonstans.
Mellan mig och grannarna, åt samma håll som han sprang efter räven, finns en å med ett litet minikraftverk på ena sidan vägen. Vattnet strömmar genom vägtrummor ut på andra sidan vägen till en liten sjö. Det strömmande vattnet var öppet, men på sjön låg isen. Och det var 14 minusgrader ute. Visserligen är det inte så djupt i ån, men där han, enligt tassavtrycken, hade kunnat trilla ner, är det lite djupare. Och fick han panik så kunde han nog inte stå emot det strömmande vattnet… Så det mest troliga är nog att han drunknat.
Vad som även pekar mot drunkning är att en av de utbildade ID spårhundar som varit här och letat efter honom, markerade i ån och ville därefter inte söka mer…

Men så länge vi inte funnit hans kropp, vägrar mitt hopp ändå att ge upp. Janne var en mycket speciell hund. Trogen, rolig och ansvarsfull, så det är otroligt tomt härhemma utan honom. Så oj  vad jag skulle vilja kunna läsa Ruffas tankar när hon så sorgesamt ylade mot  ån och skogsbrynet  igår.

 

 

Hedda är så nyfiken

3v Herr ofargad feb 2016
En hane

3v Hedda suktar feb 2016

Å vad Hedda är nyfiken på de små.

Så skönt att ha valparna när allt det jobbiga med Janne har hänt. De är så underbara. Låter fortfarande som små marsvin när de kuttrar och krälar runt i valplådan. Hedda är så nyfiken att hon knappt kan hålla sig. Nu när de är ute i övre hallen kommer hon ju närmare dem och ser dem på ett annat sätt. Få se om hon får pröva på att gå in en stund till dem i morgon.
De blir allt säkrare på benen. Och idag var det flera stycken av dem som var riktigt hungriga när de fick sin uppblötta foderkula. Men fortfarande är det flickorna som är hungrigare än pojkarna 🙂