Rallylydnadsuppvisning

Eiwor  med hundarna Grynet och Ika berättar för publiken vad som händer på banan

Gunilla med gulliga Ester och LillRufus

Ruffa och jag. Tack Anna Hägglund för den fina bilden!

I lördags fick Ruffa följa med mig själv, utan vare sig Lilla My, Hedda eller Svea. Det var länge sen och väldigt mysigt att bara hon och jag fick ha en stund tillsammans. Det var Vårfest i Fagersta och vi skulle vara med, tillsammans med ett gäng från Fagersta Brukshundklubb och visa vad Rallylydnad är för något.
Ruffa är verkligen rolig att jobba med, problemet är att hon är alldeles för rolig och gullig. Jag måste ju ge henne godis ibland mitt i banan bara för att hon tittar så sött på mig hela tiden. Så någon tävlingshund tänker jag aldrig låta henne få bli, för när man tävlar i rallylydnad ger man godiset när man gått i mål. Och så länge kan jag inte vänt på att ge ruffa godis ha ha 🙂
Men uppvisning är en annan sak, då kan jag göra som jag vill. Ja det var verkligen en trevlig dag, med duktiga hundar och mattar som visade upp sig i olika nivåer.

Och det är bra att kunna tänka tillbaka på idag, för idag är en tuff dag. Jag måste inse att Janne inte kommer tillbaka (det har jag väl gjort länge i och för sig, men nu måste jag ta tag i det) och börja anmäla honom som avliden. Oj, det är svårt.  Så jag saknar den hunden ❤  ❤

Annonser

Svea och Jojje på utställningsträning

Svea och Jojje har varit på utställningsträning i Avesta. Tänk att dom är så stora nu att om tre dagar får de ställas ut på valputställningar 🙂  Fast det dröjer ett tag än innan det finns någon passande utställning som Svea och jag kan gå på. Tills dess passar det ju utmärkt att träna.
Det är lätt att tro att man inte behöver träna alls för att kunna springa några varv runt i en utställningsring. Men vill man att det ska gå bra, så ligger det mycket träning bakom. Hunden ska på bara två, tre minuter kunna visa upp sig från sin allra, allra bästa sida. Vara glad och förväntansfull och trygg med att en främmande person klämmer och känner på den och tittar på tänderna. Då gäller det att man lärt den, att så fort den kliver över plastbanden in på planen så kommer den att ha roligaste tiden ever, samtidigt som den måste prestera lite i väntan på de allra bästa belöningarna  🙂
Svea hade inga problem med att vara glad. Hon var så glad att hon studsade fram mest hela tiden, lilla tokhunden. Men efter att ha sprungit några varv lugnade hon ner sig och sprang (åtminstone korta sträckor) med alla fyra på marken  🙂
För Jojje gick det bättre, han uppförde sig exemplariskt. Sprang så fint i ringen att jag hörde några bakom mig viska beundrande hur fint han sprang och uppförde sig trots att han ännu inte fyllt 4 månader. Och där kan jag hålla med.
Tur för mig och Svea att det kommer fler träningstillfällen. Det var verkligen en bra träning, precis som en riktig utställning med alla attiraljer, det var bara bedömningen som vi slapp – och det var ju jag lite glad för ha ha  😀

 

J-kullen på trimkurs

Lilla Lovis (fröken Rosa) på trimbordet

Jeppe (herr Utan) pysslas om av matte och husse

Närbild på Lovis

Jeppe

Det var inte bara Rallylydnadstävlingar i helgen. På söndagen var det dags för J-kullen att få sin valppäls utbytt till en dvärgschnauzerpäls.
Å så roligt det var att se valparna igen!!!  Och deras mattar och hussar 🙂
Det är alltid så jättekul när det är dags för valparnas trimkurs, för det är ju inte bara trimning på schemat utan man hinner prata ganska mycket om annat vad som gäller valparna också. Vi hinner få en bra kontakt och lära känna varandra lite mer. Och har man några problem så är det ett utmärkt tillfälle att dryfta det också.

Valparna fick börja med att träffas i en valphage och busa lite. Lovis tyckte nog att de var lite väl busiga, men de andra gav sig i kast med varandra. Medan valparna lekte passade vi tvåbeningar på att fika lite och prata. Men snart var det dags att sätta igång.
Att trimma ner en liten valp tar tid, även om de är små så är det mycket att göra på dem innan valppälsen är helt borta.
Tiden rusade iväg och alla jobbade på så bra, så bra. Det dröjde inte länge innan valparna sov så gott på trimbordet medan de trimmades. Ibland hör man folk säga att det är djurplågeri att trimma pälsen på strävhåriga hundar. Den fördomen slogs det snabbt hål på. Valparna tyckte det så skönt att bli av med den ulliga varma valppälsen, och bli kliade i hårbotten med sköna bra verktyg. Och som sagt, så skönt tyckte de det var att de sov under den mesta tiden  🙂
Och när eftermiddagen började bli sen var förvandlingen klar, nu satt det små mini-dvärgschnauzrar på borden och tittade på oss med sina mörka pepparkornsögon ❤  ❤  Tyvärr var jag lite dålig med att fota, så det blev inga ”före bilder”. Och inga lekbilder heller….
Massor av tack ni mattar och hussar  för att ni sköter om era valpar så fint!
Och massor av tack RigaMaria för all hjälp!

 

 

 

Ester och Riga på pallplats

Riga och matte Maria på delad 3e plats i rallylydnad Fortsättningsklassen med 87 poäng!
Ester och matte Gunilla på delad 2:a plats i DM i Rallydnad på 91 poäng

Å så duktiga valpägare jag har!!!  I helgen var det Rallylydnadstävlingar på Fagersta Brukshundklubb. Gunilla hade anmält sig både med Ester och LillRufus i Mästarklassen. Och RigaMaria hade anmält Riga i Fortsättningsklassen.
LillRufus har redan erövrat titeln Mästare, medan Ester som ju är yngre, just har börjat i Mästarklassen och tävlat en gång tidigare (då med godkänt resultat)  Nu var det alltså dags för henne att försöka ta sin andra godkända runda i Mästarklassen (som dessutom va ett DistriktsMästerskap ). Och se, rundan blev inte bara godkänd, utan Gunilla och Ester hamnade på delad 2a plats!!! Så himla bra jobbat 🙂  Stort grattis Gunilla – som även lotsade LillRufus till e 7e plats!!!

Riga (som ju är mamma, mormor och gammelmormor till de flesta Amorrashundarna )  tävlar i Fortsättningsklassen. Även hon och matte Maria gjorde ett superlopp, och slutade på delad 3e plats. Härligt  🙂   Massor av grattis RigaMaria!!!

Börjar bli stora <3

När jag tittar på Svea så undrar jag vart tiden tar vägen. Nu börjar hon se ut som en vuxen dvärgschnauzer…hm…ja inte riktigt, men idag tog jag faktiskt fel på henne och Hedda när jag såg dem ute i trädgården. Men det är inte bara utseendet som gör henne lite mer vuxen. Nu kan hon springa upp och nerför altantrappan utan problem och hon sköter sig själv mycket mer än förut. Så har hon börjat rata frukostmålet. Det betyder att det är dags för henne att få sin mat bara två gånger om dagen. Frukost och middag, för trots att hon ratar morgonmålet så är det lunchmålet jag plockar bort. Annars blir det två mål som ligger alldeles för nära varandra.
Ja, snart är det till och med dags för henne att börja byta sina tänder. Nu har Svea inte varit en sådan där bitig valp som nästan alla andra valpar är. Hon har nöjt sig med att leka med leksakerna och med Hedda, ja även med brorsan Jojje när han då och då är här och besöker oss. Då blir det liv i luckan, oj så kul dom har det. Men i och med att de nya tänderna kommer på plats, blir hon betydligt lugnare  🙂

Inte nog med att Svea börjar bli en liten unghund, på söndag är det dags för J-kullen att få sin första valppäls bortplockad och börja se ut som  ”riktiga” dvärgschnauzrar.  Vi ska ha trimkurs på Fagersta Brukshundklubb  🙂   Och naturligtvis hoppas jag att vi får tid med mycket valplek också. Å så kul det ska bli att se de valpar som kommer  ❤  Ja det är något jag verkligen ser fram emot  🙂

Tage, Judy och Jojje på besök :)

I veckan har vi haft roliga besök 🙂    Först kom Tage med matte Anna och stannade några dagar. Snälla underbara Tage, som så uppförde sig så chevalereskt mot de löpande tikarna här hemma att jag nästan trodde att löpet stannat av (nu hade inte det gjort något eftersom de tikar jag har hemma inte ska paras just nu – de jag väntar på ska löpa är istället Ester och Gry och de bor båda hos fodervärdar) lekte med Hedda (vars löp gått över)och Svea och då och då kom susande som en kanonkula och hoppade upp på mig bara för att ge en puss och sedan iväg igen. När jag ser honom kommer saknaden av Janne över mig så starkt (dom var kullbröder) men också lyckan över att Tage ju finns kvar ❤
Tyvärr missade jag att ta kort på honom. Typiskt!

Igår kom så Sveas kullsyster Judy för att matte Fatemeh skulle få träning på att trimma henne till sin första fina schnauzerfrisyr. Även Jojje med matte RigaMaria passade då på  komma så att Jojje skulle få leka lite med sina systrar.  Så roligt det var att träffas igen! Judy var fortfarande samma mysiga busiga charmiga valp som är hon flyttade för en och en halv månad sedan. Jojje ser jag ju lite oftare eftersom han bor nära, men också han är ju en stor charmör  🙂

I pauserna fick Svea och Hedda vara med och busa. Härligt !!! Fatemeh hade med sig en rolig leksak som alla fyra hundarna kunde lek samtidigt med. Det blev både jaga-lekar och dragkamp och rull-runt-i-gräset-lekar  🙂

Stockholmsbesök med sikte på Läshundar

Svea mitt i Stockholm – lilla gumman är verkligen cool, brydde sig inte det minsta om alla människor, trafik eller allt annat nytt.

Svea åker tunnelbana – lika cool där  ❤

Jag harskrivit här tidigare att Ludvika Brukshundklubb håller på med ett projekt om Läshundar (Hundar som hjälper barn med lässvårigheter i skolan) där Gunilla och jag är projektledare. Oj så spännande och roligt det är!  I veckan har vi varit i Stockholm och hälsat på fyra olika läshundsekipage som gör stor nytta i sina skolor. Det var Yvonne Broberg med sina tre fina och duktiga dvärgschnauzers, så träffade vi Eva Svensson med sin portugisiska vattenhund och den lilla pudeln Glittra, och till sist Annika Guri som har Welsh Corgi att jobba med och Nina Andersson som jobbar med sin utbildade mops. Alla fyra erfarna Läshundsförare med stor kunskap som generöst delade med sig av sina erfarenheter . Tusen tack!!!! Det var ovärderligt att få träffa er!

Inte bara Svea fick följa med till Stockholm, utan alla flickorna. Medan pojkarna fick stanna hemma hos Kerstin – tusen tack Kerstin att du har hand om dem nu när det är löptider  🙂

Så himla spännande det var att höra dem berätta om sina möten med barnen och hur dessa mådde bra och utvecklades av att träffa läshundarna och läsa för dem, men också göra olika samarbetsövningar tillsammans med hunden och deras förare.
Att låta barn, som av olika anledningar tycker att det är svårt att läsa högt inför klassen, istället få komma till en lugn lokal med en hund som är utbildad för att lyssna aktivt till när barnet läser, utan att fördöma eller håna, och som  bara utstrålar kärlek och tillit, kan göra stor skillnad. Barnet lär sig inte bara läsa bättre och förstå vad den läser bättre än tidigare, utan får också bättre självkänsla och blir tryggare.
På vår fråga om vad som kan vara negativt med Läshundar, svarade samtliga fyra, att de inte kunde komma på något. Och att skolorna som börjat använda sig av Läshundar ganska snart ökade tiden för deras arbetsinsats och lät allt fler barn få möjligheten att arbeta tillsammans med Läshunden.

Ja det var med stor entusiasm jag for hem igen. Nu gället bara att kunna informera om allt vi har lärt oss, fundera ut hur vi själv tycker att utbildningen ska vara och höra efter vad skolans personal, elever och föräldrar anser om våra tankar. Det arbetet känns oerhört spännande och lustfyllt  🙂     Tusen tack Gunilla för all din gästfrihet och spännande diskussioner vi haft  ❤