Lilla My och flocken

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lilla Mys tillfrisknande går bra. Igår orkade hon bara gå till brevlådorna och tillbaka, kanske 25 meter. Idag gick hon säkert 20 meter bortanför dom 🙂  Hon äter fint och såret ser bra ut. Ja, nu känns det inte oroligt längre, utan nu är det bara tiden som hon måste få att läka ordentlig.
Än vill hon inte att de andra hundarna kommer för nära, så hon får fortsätta att bo i sin hage i sovrummet och det verkar hon mycket nöjd med. Helst kurar hon ihop sig i canvasburen men då och då tycker hon också det är skönt att ligga utanför hoprullad på ett täcke.

Resten av flocken har nu vant sig vid att hon är där. Mest är det Qaston som är nyfiken på henne. Qaston är ju en mycket nyfiken liten hund. Han står gärna utanför gallret och tittar med sina vackra mandelögon. Och jag kan se hur han undrar över vad som hänt. Så väldigt gärna han skulle vilja komma in och lukta igenom henne ordentligt. Lilla My har vant sig vid att han står där och hon känner sig säker på sin sida gallret, så hon lyfter inte på ögonbrynet åt honom, utan låter honom står där och sniffa med sin långa nos.

Kajsa har så mycket annat för sig, så hon hinner inte tänka så mycket på Lilla My. Hon har hittat en boll med ett snöre i under snön, där den glömdes kvar i höstas. Den är så himla rolig, säger hon och hänger och slänger med den. Speciellt lycklig över bollen är hon då Qaston har slitit sig från Lilla My och plockar upp sin blåa fågel (som han fick med sig från Susanna och Sabrina i Finland när han flyttade hem hit). Den är Qastons, så den får hon inte röra. Då är det roligt, att istället reta honom lite med bollen. För den är ju hennes.  Så den får inte han ta 🙂

Äntligen hemma!

OLYMPUS DIGITAL CAMERADet där att inte vara nära när någon man älskar är sjuk är svårt. I tisdags var jag ju inte hos Lilla My på Strömsholms djursjukhus och det var ängsligt att inte veta hur hon mådde – egentligen. Även om det så klart var det bästa för henne.
Igår kunde jag inte hålla mig längre – och möjligheten att hon skulle skrivas ut fanns ju där också. Skulle jag vänta ända tills veterinären ringde vid halv ett tiden skulle jag ju inte kunna vara där förrän vid två, halv tretiden på eftermiddagen, eftersom jag har en bra bit att köra. Därför bestämde jag mig för att åka på vinst och förlust redan på tidig förmiddag, när flocken fått sin morgonpromenad.
När jag kom till djursjukhuset och anmälde mig i receptionen, visade det sig att jag tagit ett alldeles rätt beslut, för  flickan bakom disken plockade fram en mapp med hemgångsråd och sa, idag ska Lilla My få komma hem! Så ta och läs de här hemgångsråden så ska jag se till att dom hämtar Lilla My åt dig.

Å, vilken lycka! Jag visades in i rum nr 6, där Lilla My fått ligga och sova medan jag varit där och vakat över henne under julhelgen. Men den Lilla My som kom in nu var en helt annan. Hon kunde gå själv, ja hon till och med kunde visa glädje över att se mig. Så jag fick skynda mig att sätta mig på golvet för att hon inte skulle hoppa upp på mig, så lycklig och pigg var hon.
Veterinären berättade att ännu var blodvärdena inte helt bra, men de var i alla fall hyggligt stabila och de vita blodkropparna var klart reducerade. Och framförallt så var hon ju mycket piggare nu. Därför kunde hon få komma hem, men måste komma tillbaka för att kolla blodvärdena i mitten av nästa vecka.

När jag kom ut med Lilla My och hon fick syn på min bil blev hon ännu gladare. Det var knappt jag kunde öppna bildörren och samtidigt hålla koll på att hon inte snabbt försökte att hoppa in själv. För ännu måste hon vara mycket försiktig, inte hoppa upp i bilar eller möbler och det är bara korta, korta koppelpromenader som gäller.

Här hemma har hon fått en liten hage i sovrummet där hon kan få sova ifred utan att resten av flocken stör henne. För sova behöver hon fortfarande mycket. Men hon behöver så klart också mycket närhet och kärlek. Så i natt valde jag att själv sova tillsammans med henne i hagen. Så skönt att i såna här lägen ha bra sömn 🙂  Jag vågar ju inte ha henne i sängen, ifall hon får för sig att hoppa ner mitt i natten utan att jag märker det.

Ja, nu är ordningen återställd här hemma. Och jag är så oändligt tacksam och lycklig över att allt verkar sluta väl ❤ även om vi fortfarande har kvar en lång konvalescenstid.
Jag är också så glad och varm i hjärtat av alla vänner som hört av sig här på bloggen och på andra sätt för att visa sitt deltagande. Tusen tack! Det känns varmt att inte vara ensam när något sånt här händer.
Och massor av tack till RigaMaria och Gunilla för att ni ställt upp och tagit hand om resten av flocken när jag varit på Strömsholm!

 

Lilla My

Tack för alla fina julhälsningar, både fina skickade julkort, mejlhälsningar och här på sidan!  Hoppas ni alla haft en skön jul och att ni även nu i mellandagarna kan njuta av lite ledighet.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lilla My – underbara hund ❤ ❤  Måtte du snart bli frisk!

Vår jul här hemma blev inte så fridfull som vi hade önskat. Kvällen innan julafton insjuknade plötsligt Lilla My i hög feber och feberfrossa. När jag tog tempen hade hon 40,5 grader, så det var bara att kasta oss i bilen och åka till Strömsholms Djursjukhus.  Där kunde dom konstatera att hon insjuknat i livmoderinflammation, en mycket vanlig sjukdom för tikar. Tyvärr med mycket diffusa symptom.
Veterinären som undersökte henne meddelade att hon måste opereras och så det var bara att lämna henne där. Det var inte så kul att åka långa vägen hem mitt i natten då det slog över till julafton och veta att Lilla My var så sjuk och låg där med främmande människor runt sig på djursjukhus.
Som tur var, var det en mycket trevlig veterinär som ringde på julaftonsmorgonen och berättade att hon nu var opererad och att operationen gått bra. Hon hade vaknat och var på gott humör. Puh!  Det var verkligen en fin julklapp!
Tyvärr höll den inte så länge. Mitt under jullunchen då vi just satt oss för att äta ringde telefonen. Det var samma veterinär igen. Nu lät han mycket allvarlig. Komplikationer hade inträffat. Lilla Mys blod hade inte koagulerat som det borde och därför hade en blödning inträffat och de hade varit tvungna att söva henne igen och öppna henne. Den här gången hade det tagit alldeles för mycket på krafterna och hon blev mycket dålig.

Så hårt det är att vara långt borta och veta att Lilla My är så sjuk och inte kunna vara nära henne. Ja det blev en svår julafton.
Nästa morgon ringde veterinären och berättade att hon fortfarande var mycket dålig och undrade om jag ville komma dit och sitta med henne. Kanske det kunde få hennes krafter att återvända.
Om jag ville! Jag ville inget hellre än att sitta nära henne. Så även denna dag  skyndade jag in i bilen och styrde mot Strömsholm.
Det var en trött Lilla My som mötte mig. Jag vet inte ens om hon märkte att jag var där. Men vi fick ett mottagningsrum där jag fick sitta/ligga bredvid henne hela dagen. Smeka henne och viska till henne att hon skulle hålla ut. Med jämna mellanrum kom veterinären in och tittade till henne och sköterskorna som försökte få i henne lite mat med en spruta rakt in i munnen (hon hade dropp också) Lite, lite kunde jag ändå se att hon blev bättre. Och fram emot kvällningen när det var dags för mig att åka hem och ta hand om resten av flocken såg jag i alla fall att hon märkte att hon fick in mat i munnen och att hon tyckte den var god. Så det kändes ändå relativt lugnt att åka hem igen. Samtidigt som jag visste att jag var välkommen tillbaka nästa dag.
När jag kom nästa dag såg jag på en glimt i ögonen att hon märkte att jag kom. Inte så att hon viftade på svansen eller så, men en liten ögonglimt som såg nöjd ut.
Sköterskan la henne på filten på golvet och jag la mig bredvid. Nu försökte jag få henne att äta lite mat som låg på en tallrik som ställdes in tillsammans med Lilla My. Och lite lite, på fingertoppen var tionde minut orkade hon slicka i sig. Och för varje timme blev hon allt bättre. Ja på eftermiddagen kunde hon själv gå ut och kissa. När vi gick förbi min bil på parkeringen kände hon igen den och sa: Matte kom nu. Vi drar hem!  Tyvärr tvingades jag svara henne att det inte var möjligt, hon behövde dropp och mediciner och en veterinär som hela tiden tittade till henne. Och då följde hon med mig in igen.
Där inne möttes jag av en glad veterinär som tagit blodprov på henne en stund innan och kunde konstatera att blodvärdena var på väg upp. Inte så mycket, men de sjönk inte längre i alla fall.
När vi skildes såg jag på Lilla My att nu vill hon vara kvar hos mig. Och det tog mycket lockande och pockande för sköterska att få henne med sig in i rummet med burarna igen
På vägen hem hoppades och hoppades jag att hon kanske kunde få komma hem nästa dag.
Men så blev det inte.
När veterinären ringde idag  visade det sig att blodvärdena åter sjunkit och hon måste stanna ett tag till. Men hon verkade i alla fall lite piggare – och det var bra. Idag valde jag efter samråd med veterinären att inte åka till henne, då jag var rädd för att hon nu ändå är så medveten att hon vet att jag är där och blir olycklig när vi skiljs. Den separationen kan ta lite för mycket av hennes krafter då hon fortfarande är mycket svag och behöver alla sina krafter för att få alla värden att stiga.
Ja, och här hemma går jag orolig  och hoppas och hoppas att det snart ska vända på riktigt så hon får komma hem. För usch så hemskt det är att inte kunna göra något. Och att inte ha henne nära. Älskade älskade Lilla My ❤

PS Symptom på livmoderinflammation kan vara antingen något av detta eller flera: Att de haltar på ett bakben, får stark törst, illamående och kräkningar, illaluktande flytningar och hög feber. Ibland kommer symptomen smygande andra gånger kan de komma på bara någon kvart.

D

God Jul

god-jul-2016-fr-mig-o-flocken
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Qaston med sin goa uppsyn ❤
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det spelar egentligen ingen roll hur många leksaker som finns, den som någon annan äger är ju alltid roligast 🙂  Qaston hade med sig en liten blå pippifågel när han kom hem hit i somras. Den älskar han över allt annat. Så klart att Kajsa då tycker lika mycket om den 😀 Fast Qaston är så generös att han kan tänka sig att låna ut den korta stunder till henne ❤

Det lackar mot jul och jag vill önska alla som läser den här bloggen En riktigt God Jul! Hoppas att ni hinner ta det lite lugnt och att ni som har hundar kan få lite extra tid med dem nu under helgerna.

Vill bara passa på att varna för några av julens faror för våra fyrbenta vänner, så att julen verkligen blir den tid av stillhet och glädje som vi alla längtar efter.

– Choklad, framförallt mörk choklad,  innehåller bl.a. ämnet teobromin som är giftigt för våra hundar. En hund kan äta 12 – 40 g mörk choklad utan att få så allvarliga symtom att veterinär eller djursjukhus behöver uppsökas. Men om hunden ätit stora mängder syns de första symptomen efter 4-24 timmar. Det vanliga är att hunden kräks, får diarré och ont i magen. Det kan även hända att den blir rastlös, andas snabbt och får snabb, eventuellt oregelbunden, hjärtrytm.
I allra värsta fall hamnar hunden i koma och dör. Det är därför oerhört viktigt att man kommer i kontakt med veterinär så fort som möjligt.

– Ge heller aldrig russin till hunden. Några få russin kan leda till att hunden blir akut sjuk i njursvikt, detta är dock väldigt individuellt.
– Och tappar ni jästen på golvet när ni ska till att julbaka så var snabba på att plocka upp den. Den kan vara dödlig för hunden.

– Lök kan orsaka blodbrist
– För mycket fet mat kan ge pankreatit som är en inflammation i bukspottkörteln. Man bör även se upp med revbensspjäll eller annat kött med ben.
– Nötter kan fastna i tarmen eller i strupen och orsaka andningsbesvär eller  andra livshotande passagestopp.
– Farliga är också nätet på en talgboll eller julskinka som kan fastna i hundens tarmar(även själva talgbollen med sitt feta innehåll är farligt för hunden).

– Ett fint presentsnöre kan också vara väldigt lockande för en  hund att leka med, men det kan sluta illa om djuret sväljer det och snöret fastnar i tarmarna. Då kan det orsaka  livsfarliga skador.
– Julgranskulor kan bjuda till lek med krossade glasskärvor på golvet som följd.
– Och gödningsmedel eller liknande i granens vatten kan också vara giftigt
– Dessutom är flera av våra traditionella julväxter är giftiga.
– Glykol smakar sött och gott tycker hundar, men är dödligt för dem. Om någon fyllt glykol i sin bil och spillt lite på marken ska man vara noga med att hunden inte får möjlighet att slicka i sig det.

Ja, det var lite varningar, det låter kanske väldigt läskigt, men vet man bara om det så kan man ju vara noga med att stoppa undan det som är farligt för små hundar och se till att det inte ligger choklad eller annat på för låga bord, eller där hunden kommer åt det.
Och vid själva julklappsceremonin kan det vara bra att antingen ha hunden i en bur eller att en i familjen är avdelad till att ha hunden i knäet och ha koll på den 😀

Och med de sagt så önskar jag att ni alla får lugna fridfulla och roliga helgdagar!

 

Trimdag för K-kullen

Igår var det dags för resten av K-kullens små valpar att få av sig valppälsen och plocka fram den lite vuxnare kostymen som satt under, för alla hade fin svart sträv päls under allt valplurv. Så roligt det var att träffa alla 😀
Tack till Fagersta Brukshundklubb att vi fick hålla till i klubbstugan 🙂 Och så kul det var att mamma Gry med matte AnnMargret kom och hälsade på oss. Och mormorsmors matte RigaMaria också  😀
Ja, det blev en riktigt rolig dag ❤ ❤

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Från vänster Folke, Morris och Kajsa (som inte blev trimmad igår, utan för nån vecka sedan så hon har redan blivit lurvig igen 🙂  )
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Morris ❤
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Marie med Folke, Jag, Perra med Kajsa och Birgitta med Morris (som nästan inte syns)
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Birgitta med Morris – vi hann med både att trimma och prata och…
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
valparna hann även med att leka 😀
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Folke tyckte det var så skönt att bli av med valppälsen att han somnade när Marie underullskammade honom ❤
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Så här fin blev Morris (på bilden är han inte helt färdig, har benen och svansen kvar 🙂  )
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Och så här fin blev Folke 😀
otto-3-o-halv-manad-trimmad-star
Så måste jag ju lägga ut en bild som visar hur fin Otto blev i fredags när han kom hem och fått sig ett bad 😀  Tack för den fina bilden 😀 

Otto – Amorras Kloka Kalle

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Idag har Otto varit här 🙂  Det tog inte lång tid innan Kajsa och Otto kom ihåg varandra och så var leken igång. Oj, så dom lekte.
När Otto en stund senare fick ställa sig på trimbordet för att få en lite mer vuxen schnauzerfrisyr var han redan ganska trött, så snart låg han fint utsträckt och sov medan mattarna Ida och Vera turades om att trimma honom. För idag var det inte jag som trimmade, utan dags för en liten trimkurs, som ju alla nya valpägare får gå när valparna blivit drygt 3 månader.
Så roligt det var att träffa Otto och hans mattar igen och se hur fint de sköter och tar hand om honom. Han hade växt upp till en mycket trevlig och glad liten hund, som verkligen älskade  sin familj ❤  Och tänk, precis som nästan alltid, hade han fått ett passande namn, för han har redan visat sig vara en mycket klok liten hund 😀

På söndags är det dags för Morris och Folke att komma 🙂

Svea

svea-aker-dec-2016-barbro-o-borje
Ibland tvingas man fatta svåra beslut. Men många gånger kan de svåra besluten vara dom bästa. Har man kennel är det lätt att man samlar på sig för många hundar här hemma. De är ju så underbara. Visst vill man spara just den. Och den… och den…
Ja, så har det blivit här hemma på sista tiden. Och plötsligt insåg jag att det här håller inte. Alla hundarna har rätt att få den uppmärksamhet dom behöver. Men har man för många hundar så blir det ju inte så.
Svea har varit den hund som på något sätt kommit i skymundan. Hon är så snäll och lättsam, att hon inte märkts lika mycket som de andra. Hon har bara varit, underbar och vän. Och när tankarna planterats där så insåg jag att hon skulle behöva en alldeles egen familj som kunde ge henne all den uppmärksam hon var värd.
Och sådan tur hade jag att Barbro och Börje just då behövde en liten dvärgschnauzer. De skulle bli Sveas perfekta familj. Så underbart då att även de var med på noterna. Och häromdagen fick Svea flytta dit.
Hon bor inte långt bort. Och hon kommer att komma hit för att få sin päls fixad lite då och då – och när den tiden kommer blir det förhoppningsvis en kull valpar här hemma med henne som mamma. Men Barbro och Börje är nu hennes riktiga familj, som redan är fulla av lovord om denna underbara hund medan kärleken till henne lyser ur deras ögon.
Så himla bra det kan bli, även om det från början kändes väldigt svårt. Ja, bättre än så här kan inte Svea ha det.

Lilla My hemma igen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Oj vad har hänt med trädgården?
Lilla My med sin pipleksak i munnen. Hon måste ju pipa in all snö
😀
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så kom då vintern tillbaka. Å så roligt tyckte flocken och galopperade ut i trädgården. En halvtimme senare kom de in fulla av snöbollar i benhåren. In och duscha bort allt. Och så ut igen… Ja, det blir många vändor i duschen när det är kramsnö ute 😀   Men det verkar inte bekomma dem. Kajsa är lite som brorsan Folke, jättekul att få komma ner i badkaret och leka med det strilande vattnet 🙂

De senaste dagarna har vi haft trevliga besök här. Förutom att Gry fick sin frisyr fixad, så har Hjalmar o matte Annette varit här och hälsat på. Och så kom Alton tillsammans med matte Eva och Lilla My. Å så kul att se henne igen! Hon har ju varit borta i ett par månader. Tack snälla Eva för att du tagit hand om henne så bra ❤
Trots att Lilla My varit borta så länge kom hon snabbt in i flocken. Ruffa är överlycklig över att han sin parhäst Mysan här igen. De två hänger ju alltid tätt ihop. Och det gör de nu med.
Och precis som vanligt ligger hon tätt, tätt intill mig hela nätterna. Skönt att känna den närheten igen, även om jag ju har många andra som gärna tar upp kampen om vem som ska ligga närmast i sängen, ha ha.

Gry på besök och rapport från Yatzy och Harry

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Gry hälsar på Kajsa

Nu börjar livet flyta på efter valparna har flyttat. Det är fortfarande lite tomt och jag tänker gång på gång..nu måste nog valparna gå ut…nu måste nog valparna ha mat…Men så kommer jag ihåg, ja visst ja, alla bor ju hos sina nya familjer. Och enligt de rapporter jag får så verkar allt gå väldigt fint. Och jag får ta höra om så mycket kärlek de sprider, men också får ❤  Så härligt! Det värmer en uppfödares hjärta. För det är klart att jag undrar hur alla har det.

Men nu är det dags att ge flocken allt det de försakat dessa veckor. Sköna promenader och så träning på olika moment. Kajsa, Svea och Qaston har jag inte alls tränat tidigare, mer än inkallning och koppelträning förståss. Men de tycker det är jättekul och fattar fort det jag vill att de ska göra.
I kväll ska Kajsa och Qaston få följa med till klubben för att få lite miljöträning. Få se vad de säger om det.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Fullt ös i trädgården när Gry hälsade på

Idag har vi även hunnit med ett besök av Kajsas mamma Gry och matte Ann-Margret. Å så roligt det var att träffa dem och se så fin Gry var. Det syns inte alls längre att hon bara för 5 veckor sedan diade sina valpar ❤   Fast Kajsa kände inte igen henne till en början utan trodde att hon kanske var lite farlig. Men efter ett tag gick det bra och Gry kände nog igen henne för oj så svansen gick ❤

Jag har också fått ett mejl från Yatzys (D-kullen) och Harrys (J-kullen)matte Ywonne. Yatzy fick för ett tag sedan problem med pälsen och de försökte med allt, byta foder, veterinärbesök… utan resultat. Pälsen blev bara värre och värre. Men de gav itne upp. Till slut hittade de en veterinär som var hudspecialist, som tog ett hudprov på Yatzy och kund konstatera att han hade A-vitaminbrist. Så här skriver hon: (Tack snälla Ywonne för ditt mejl 🙂  )

Hej Bisse!
Jag läser ju din blogg så jag vet att du har fullt upp, som vanligt. Är det din nuvarande flock som får fronta bloggen numera? En härlig bild med jyckar i alla storlekar.

Här har den lilla blivit den stora. Harry är högre, längre, har större öron, skägg och en längre svans än sin storebror. Detta till trots är det svårt att se skillnad på dem, även för deras husse och matte. Tur att vi har halsband med deras namn på, även om Harry fortfarande nästan alltid går lös. Han är otroligt duktig på att följa och om han springer i förväg sätter han sig ner och väntar in sitt tvåbenta sällskap.
I förra veckan var vi hos Lena och trimmade båda hundarna. Det var verkligen på tiden, förra gången vi var där var den 23 augusti. Harry var som en enda stor lockig lurv, med jättetjock päls så Lena fick slita hårt med att få ordning på det hela. Nu har hon bestämt att han måste trimmas betydligt oftare, typ var sjätte vecka.
Yatzy, däremot, var som en dröm den här gången. Trots att hans päls var i så uselt skick, som du minns från när du såg honom i mars förra året, så har vi aldrig klippt honom, utan fortsatt att trimma så gott det gått.  I början på sommaren började han med en daglig dos A-vitamin och i augusti gick pälsen att trimma, även om det blev många kala fläckar och pälsen fortfarande var ganska trist.
Men nu!
Vi har ju sett hur pälsen blivit allt tjockare, med allt grövre strån och mera glans och svärta. Dessutom har det gått att kamma bort tämligen mycket underull, som det inte fanns något alls av förut. Lena sade att pälsen den här gången gick väldigt lätt att trimma och att Yatzy överhuvudtaget inte reagerade som att det skulle smärta honom på något sätt. Han är hur fin som helst nu, så vi har gott hopp inför den tredje trimomgången som vi tänkte skulle få avgöra om han framöver ska vara en trim- eller en klipphund. Nu verkar det som om att saken redan är avgjord. Han har slutat med sin medicin, men den päls som nu växer är alltså av en helt annan kvalitet.
yatzy-pals
Nu glänser Yatzys päls igen 🙂
Är inte det fantastiskt?! Du anar inte hur glad jag är för att jag inte gav upp och började klippa honom, utan envisades med att söka gåtans lösning. Vilket var tur på mer än ett sätt, för obehandlad A-vitaminbrist kan orsaka betydligt värre eländen än en livlös päls.
Och Yatzy har stor glädje av sin värmande päls, för både han och Harry är äkta dvärgschnauzers som blir tokiga av lycka när kylan kommer och snön faller. Och vem smittas inte av en sådan livsglädje?!
Allt gott till dig och dina jyckar från oss i Peking med våra jyckar/Ywonne

Så underbart att ni till slut hittade vad som felade Yatzy 🙂  Stor eloge till er envishet!

Ywonne och flera andra har funderat lite över bilden på min flock jag lade ut igår. Vem är egentligen vem?
Jo, från vänster till höger: Qaston, Hedda, Kajsa, Svea, Ruffa, Nilsson och Rufus 🙂  Lite rufsiga och lite blöta efter morgonpromenaden ❤  Lilla My saknas på bilden, för hon är fortfarande på besök hos Alton och Eva, men i morgon kommer hon hem igen, mitt lilla ❤