Flirtiga flickor

Qaston star 11 man 2
Qaston är tikarnas Don Juan just nu ❤
En sak som jag funderat på, är hur flocken kommer att förändras nu när Rufus inte finns längre och styr upp allt. Men hittills har inget förändrats. Qaston och Nilsson behandlar varandra mycket artigt och vänligt, trots att det borde finnas viss rivalitet nu när både Kajsa, Hedda och Ruffa löper. Verkar som om de ändå tror att Rufus snart är tillbaka och att det är bäst att bara hålla ställningarna. Flickorna däremot har börjat att favorisera Qaston. Oj så de flirtar med honom bakom sin gallergrind. Jag riktigt ser hur de sätter på sig sitt finaste läppstift och permanentar håret 😀  bara för att vara extra vackra (fast i deras värld gäller det förståss att rulla sig i något doftrikt och vicka på stjärten bäst det bara går). Oj vad de vickar på rumporna här hemma! Ja Ruffa är nog lite för mycket tycker Qaston och sniffar på Kajsa istället, hon är ju lite mjukare och inte så burdus.

Nilsson tar flickornas flirt med Qaston med ro. Han viftar lite extra på svansen när Ruffa fräser åt honom, böjer bak öronen lite och darrar. Så tar han ett steg framåt för att se om hon inte snabbt ändrat sig och i alla fall blivit lite, lite förtjust i honom. Sötaste Nilsson ❤
Nu börjar det närma sig med Heddas parning. Idag har jag varit och tagit ett nytt progesteronprov på henne och till helgen ska jag föra samman henne och hennes blivande 😀  Å vad jag hoppas att det blir små Hedda-valpar. Håll gärna en tumme att de två finner varandra ❤

Annonser

Livet går vidare

Vås 2017 Perra o Morris
Morris, Jojje, Hjalmar, Plura, Itsi och Zorro var på utställning i Västerås i söndags. Morris med husse Perra blev Bäst I Rasen valp 🙂

Här är tomt utan Rufus, men så vist är det ordnat åtminstone för mig, att jag ännu inte fattar hela vidden av att Rufus aldrig kommer tillbaka igen. Mer än korta små stunder då sorgen kommer över mig. Men håller jag igång och det händer saker hela tiden, så kan jag i små små bitar långsamt börja förstå vad som hänt,  i min egen takt. Det gör sorgen lite mer hanterbar.

Resten av flocken är nu i alla fall som vanligt. Eller..vad ska jag säga…Både Hedda, Kajsa och Ruffa har börjat löpa. Det är första gången sen Qaston blev  vuxen som tikarna löper här hemma och han är förtjust 😀  Inte så att han ylar eller matvägrar. Nej, gudskelov inte, men han är hela tiden på och vill leka och vill ha dem nära hela tiden. Och det går ju inte. Kajsa som börjar komma in i höglöp får nu ha en grind mellan sig och Qaston. Vet inte vem som gillar det minst. Kajsa eller Qaston.
Hedda var jag och tog progesteronprov på i lördags för att se var någonstans i löpet hon var. Det visade sig att hon har ett ganska långsamt löp. Få se om det kanske blir dags för parning i helgen som kommer.

Vås 2017 Jojje 4BH.jpg

Jojje står och väntar på sin tur i utställningsringen

Lite roligt har vi ändå haft mitt i all sorg och löpningstider. Igår var det utställning i Västerås, dit vi var ett helt gäng Amorrashundar som åkte till; Morris, Jojje, Itsi, Zorro, Hjalmar, Plura. Å så kul det var!
Och det gick också väldigt bra, trots en mycket noggrann domare som lät både Very Good och Good betygen hagla.
Morris blev Bäst i Rasen-valp i hård kokurrens.
Itsi vann sin klass med Excellent och Ck blev 2a Bästa Tik med Reserv-cert. Fast lite retligt var det att komma tvåa, då hon nu blivit två år och bara behöver ett enda Cert till för att bli Svensk Champion. Samma sak var det med Zorro, som även han blev 2a Bästa hane med Reserv Cert.
Jojje som är ny i utställningsringarna skrällde till som junior och vann sin Juniorklass med Excellent och Ck och blev 4e Bästa Hane.
Hjalmar och Plura som båda gick så fint, så fint, fick nöja sig med Very Good (som ju för dagen var ett bra omdöme) och blev placerade som 3a respektive 4a i sin Öppna klass.

Vi avslutade dagen med att låta Jojje, Hjalmar, Zorro och Itsi gå i Amorras Uppfödargrupp. Nu hade vi ju tränat precis hur vi skulle gå. Och se! Även det gav resultat och vi blev 1a med hederspris och ett fint omdöme, där domaren tyckte att vi var en tilltalande grupp 😀
Vås 2017 Uppfödargrupp Jojje Hjalmar Zorro Itsi 2.jpg

Rufus har somnat in för gott

Rufus 2010

Allt varar inte för evigt. Speciellt inte hundar. Rufus skulle fyllt 13 år i år, men igår somnade han in för gott ❤   Sorgen och tomheten efter honom går naturligtvis inte att beskriva. Så jag fokuserar istället på den tacksamhet jag känner över att ha haft en hund som Rufus. Han ställde alltid upp i alla lägen. Jag tävlade lydnad och rallylydnad med honom, han blev utställningschampion och vann fina vinnartitlar och han fick fantastiska barn och barnbarn som har visat framfötterna både här och där.
Han var min bästa kamrat, ledare för flocken här hemma och en mästare i att veta vad jag ville och kände. Han fanns alltid där vid min sida. Klok och underbar som få. Ja, så mycket kul vi har haft tillsammans.
Sån gåva, när man en gång fått en sån hund, att jag nu här hemma har fyra härliga barn och barnbarnsbarn till honom. Rufus finns inte längre i detta livet,  men hans gener lever vidare ❤

Det var hans lever som inte längre fungerade som den skulle. Någongång i livet hade han antagligen blivit förgiftad, kanske den gången i höstas då hela min flock blev väldigt magsjuka. Eftersom han var gammal kanske hans lever var mer känslig än de andras. Vad vet jag.
Han insjuknade på påskafton och trots att jag gjorde vad som kunde göras för att få honom på banan igen blev han bara sämre. Så igår fick han åka till veterinären för att få sin sita spruta och somna in.
Det märkliga med dvärgschnauzrar är att hur sjuka de än är så visar de det väldigt lite.  Därför orkade han gå en liten kort promenad med mig längs en bäck i närheten av veterinären, en avskedspromenad i hans takt. Solen sken och vattnet glittrade. Allt var lugnt och Rufus hann sniffa på alla underbara dofter.  Vårt sista gemensamma minne ❤
Sedan gick allt stilla och fint till. Veterinären kände till honom och gjorde allt till en så bra och lugn stund det nu kan bli, när något så svårt ska ske.

Flocken här hemma har precis som jag sorg. De är stillsammare än vanligt och vill vara nära, nära.
Men nu försöker jag fokusera på framtiden. det som ska hända framöver. Rufus kommer alltid leva kvar i minnet. Han kommer alltid att vara med oss. Och lite speciellt kändes det när jag kom hem och såg att Hedda hade börjat löpa. Ja kanske hände det i samma stund som Rufus somnade. Så nu hoppas jag på ännu en generation valpar här hemma med Rufus gener bärande inom sig.

 

Mumin och Blå fågeln

DSC_0573

Kajsa älskar sin Mumin. När hon ska gå ut tar hon nästan jämt med sig den.  På kvällarna släpper hon den inte en sekund. Ja, hon har den till och med i munnen när hon kissar 🙂
Qaston älskar sin lilla blå fågel. Den fick han med sig från Finland när han kom hit. och det märkliga är att resten av flocken respekterar att den är hans. Ibland har de dragkamp med honom om den. Men i slutändan får han den alltid ❤
DSC_0259DSC_0255

Glad Påsk

DSC_0723 (2)
Tjohooo, vad kul! Snön är tillbaka, ropade Kajsa och racade genom trädgården så snön yrde.
DSC_0737
Men vad är detta?
DSC_0733 (2)
Är det Påsken som är här, månne?  Gad Påsk på er alla!!!

Så kom påsken med ett helt lass snö som den lämpade av här hemma. Först var det också kallt så snön var lätt och fluffig och vi fick en härlig vinterpromenad. Men så tyckte väl våren att den ändå skulle ta upp kampen, så det blev varmare och snön klibbade ihop sig i flockens benhår och det blev många vändor till badrummet för att duscha bort snöklibbiga ben.

Idag ligger fortfarande snön kvar, men jag tror ändå att våren kommer vinna, då solen värmt upp luften så det droppar från taken. Ivrigt påhejade av talgoxarna som stämmer i med sin vårsång så högt de bara kan.
Min vana trogen tog jag en sväng på konstrundan i närheten tillsammans med huliganerna Qaston, Kajsa och Hedda. bra för dem med lite miljöträning. Efter trevliga besök hos duktiga konstnärer tog vi en sväng i den lilla skogen vid samhället. Härligt tyckte huliganerna. Och skötte sig hur bra som helst.

Figo på besök

Figo 2017

Igår var sötaste Figo här, från E-kullen, tillsammans med mattarna Maire och Isabell och husse Mikael.  Å vilken härlig hund han är. Väldigt lik sin syster Ester i sin glädje och lekfullhet. Så roligt att se honom igen 😀
Figo 2017 2

Rolig dag på inofficiell utställning i Ludvika

Vi är några Amorrashundar med mattar och hussar som går på ringträning för Emily Ehrling, som verkligen är superbra att lära ut bra sätt att ställa hund på utställning.
Igår åkte RigaMaria med Jojje, Annette med Hjalmar, Petra med Plura och Perra och Birgitta med Morris – och så jag med Kajsa för att träna i skarpt läge på en Inofficiell utställning i Ludvika.
Så roligt vi hade och så bra det gick! Massor av grattis ni duktiga mattar och husse!!!

Först ut var Perra och Morris. Oj så snyggt det såg ut! Sen var det Kajsas tur. det gick också bra. Morris blev Bäst I Rasen-valp och Kajsa Bäst I Motsatt Kön – valp.

Sen var det Jojjes, Hjalmars och Pluras tur. Även dom skötte sig Exellent 😀  Jojje fick hederspris vann klassen och blev Bäst I Rasen.

Så han gick vidare till Gruppfinal med massor av stora hundar med. Domaren Sonny Ström sorterade bort det ena ekipage efter det andra. När det var fyra kvar – och RigaMaria och Jojje fortfarande fanns kvar i ringen började han placera dem. När fyran och trean var placerad fanns Jojje fortfarande kvar. Men där blev han slagen och hamnade på en ärofull 2a placering.

Plura och Petra skötte sig även de väldigt bra och fick hederpris och blev 2a Bästa Hanhund 🙂

Precis som Hjalmar och Annette, som även de fick hederspris och blev 3dje Bästa hanhund 🙂

Och om om detta inte vore nog, så ställde Jojje med RigaMaria, Hjalmar med Annette och Morris med Perra upp i Amorras Uppfödargrupp, som först fick hederspris med fin kritik och sedan fortsatte till Best In Showfinalen där de slutade på fantastiska 2a plats.

Ja det blev en både rolig och lyckad dag 😀  Massor av grattis duktiga RigaMaria, Annette, Petra, Perra och Birgitta!!