Rapport från Freja

Så trevligt! Jag har fått en rapport igen från Freja ( Nilssons dotter) och hennes matte Cajsa 🙂  Tusen tack för den!
Freja jul 2017

Hej Bisse och flocken!
Så börjar ännu ett år att gå mot sitt slut och ett nytt står och knackar på dörren.
Det är roligt att ta del av allt som händer hos dig och alla dina hundar, både dem som bor hos dig och dem som har flyttat till nya familjer.
Det är fantastiskt med att ta del av nya valpkullar, läshundar och  alla framgångar som varit under året med alla utställningar som varit. Du måste känna dig som en mycket stolt uppfödare och det SKA du verkligen göra!!
Här i Väsby lever Frejdiga Freja sitt liv med sin familj som växer och blir större med fler barnbarn.
Jag är så innerligt glad över att det redan fanns barn då hon kom till oss. Axel var då nio månader och hon var en liten nyfiken valp som utforskade alla i den nya flocken.
Nu har det blivit fyra barnbarn som alla är nyfikna och älskar Freja på sitt sätt:
En kan klappa fint, en har närstudier i hur öronen ser ut inuti, den tredje tittar intresserat på svansens viftrörelser och den fjärde tar ett stadigt tag i skägget för att resa sig upp.

 


Hon är så otroligt tålmodig och fast hon har chansen att gå iväg, vill hon vara ”mitt i smeten” bland barnen.
Jag minns att du sa, att Freja hade lite gemytlighetsmorr för sig när vi var och tittade på henne första gången. Tillsammans med barnen är vi inte ens i närheten av ett morr och det känns så himla tryggt. Enda gången hon morrar är när hon och Axel leker sina vilda lekar, då går det verkligen livat till. Men det känns som de ändå leker på ett sådant himla bra sätt, så även om Feja morrar ingår det i leken och känns inget att oroa sig över.
Vi har under året varit både till Finland och Åland vilket har fungerat hur bra som helst. På Åland fick hon leka med en Stabayhound valp, en ras som jag aldrig tidigare har stött på. Men oj, vad de lekte och hade kul!
Att ha med sig Freja någonstans, vart än det är fungerar hur smidigt som helst! Hon är verkligen en perfekt familjehund.
Däremot så är hon fortfarande lite småjobbig i möte med andra hundar, nu ylar hon dock inte längre vid möten. Men hon måste alltid ”säga något” när vi möter någon hund. 
Såvida vi inte träffar en av våra grannar som har två helt ”galna” hundar.  De skäller, ylar och beter sig allmänt jobbigt åt. Deras matte står och stampar med foten och skriker : tyst!
Detta hjälper inte ett dugg!
Med DÅ är Freja helt exemplarisk. Med sträckt hals och nosen lyft passerar hon dem som om att hon ungefär tänker:
– Vad är det för fel på er, kan ni inte möta en annan hund utan att bete er på det där viset?
Det som enda som känns lite som ett ”problem” är att det inte blir någon riktig ordning på pälsen. Vi går hos en tjej här i Väsby som själv har schnauzer och som jag uppfattar som kunnig och seriös. Hon får alltid Freja att se så himla fin ut efter en trimning, vi brukar gå varannan månad. Men nu sist sa hon att det kanske inte är någon idé längre att fortsätta med att trimma, för det verkar inte som pälsen inte får den strävhet som man önskar. Jag har funderat mycket över detta och vet inte riktigt hur jag ska tänka. Sen är ju frågan också varför blir inte pälsen sträv? Den är det då den har växt ut, men då hon trimmas så blir det bara fläckvis strävt.
Jag tänker på om det kan vara så att när jag lämnade in henne för första gången var det hos en som var specialiserad på pudlar, men som sa att hon kunde trimma schnauzer. Så här i efterhand tänker jag att hon kanske klippte Freja och att pälsen sen var ”körd”
Ja, inte vet jag…. nu är det som det är och jag får väl vara glad över att jag inte försökte satsa på utställning.
Men lite tråkigt känns det när jag vet att så många av dina uppfödda hundar blivit fina excellenta utställningshundar.
För ett par månader sedan blev Freja sjuk. Hon kräktes i flera dagar men var lika pigg som vanligt. Jag försökte med att låta henne fast en dag, sedan fick hon kokt torskrygg som känns lite ”snällt” för magen. Men den kom också upp. Så det blev till att åka till veterinären. Freja älskar att åka dit, hon har ju bara varit där på ”trevliga” besök. Känna härliga dofter, träffa andra hundar, vaccineras och få en hundgodis. Bättre än så kan det väl inte bli?
Den här gången blev det lite annat. Blodprover, en första röntgen som inte visade något. Nästa steg blev att Freja fick äta kontrastvätska med något slibbigt hundfoder. Veterinären sa att en del hundar vill inte äta detta, men att vi skulle göra ett försök att hon åt det själv. Nemas problemas, det var uppslukat på mindre än 32 sekunder! Sen slickade Freja tallriken en lång stund, hon hade ju inte fått så mycket mat det senaste dygnet. Dagen efter var vi på återbesök och en ny röntgen som inte heller visade något.
Vi fick köpa något specialfoder på burk och fick några slags droppar som Freja skulle få i sig tio dagar. Fortfarande vet vi inte vad som orsakade detta problem. Hon är återställd och mår förträffligt bra!
Det enda som jag kan tänka mig är att hon är bedrövlig på att äta och sluka i sig allt möjligt när vi är ute. I skogens skafferi har hon hittat lingon, blåbär, hallon och kantareller vilket inte varit några problem. Fast sen har hon ätit av grannens paradisäpplen. vilket hon inte får. När jag säger : spotta ut, gör hon det. Men ibland är hon snabb och sväljer dem hela. Jag tänker om det kan ha varit ett sådant som täppt till i tarmgångarna. Då borde det ju i och för sig ha synts på röntgen, men kanske kroppen hade hunnit bryta ner det då vi kom till veterinären efter ett par dagar.
Ja, inte vet jag och inte veterinären heller. Huvudsaken är att det gick bra och att Freja är lika pigg som vanligt.

 


Nu närmar vi oss ett nytt år med allt vad det innebär. Freja är inte helt bekväm med smällare.  Hos oss smäller det på ganska mycket på nyårsafton. Varje år innan det är dags igen brukar vi spela en CD med raketer, häxpipor och åskdunder för att träna upp henne för vad som komma skall. Det funkar rätt bra, men är väl kanske inte så kul att stå i köket och laga mat i detta oljud. Men gör det någon nytta så får jag offra mig på det en vecka om året.
Så till sist vill vi från Väsby önska dig ett riktigt Gott nytt år med din flock!
Kram
Caisa, Lasse och en nospuss från Freja.

Ja du Cajsa, det här med pälsen är lite svårt att veta varför den inte blir riktigt sträv. Det vanligaste brukar vara att man inte kammar tillräckligt med underull tillräckligt ofta. För får man inte bort underullen så tar den över och de sträva hårstråna kan inte växa. Men så klart det kan bero på annat också. Kanske hon helt enkelt har dålig päls, trots att båda hennes föräldrar är sträva (nåja, pappa Nilsson var sträv som grisborst i sin ungdom, nu är han dock klippt och därför mjuk och len som sammet och grå istället för svart 🙂  )  Men får ni ingen ordning på den kanske det är skönare för henne att ni börjar klippa henne. Nackdelarna med att ha en klippt hund är att de blir fortare smutsiga och behöver badas oftare, eftersom den sträva pälsen är smutsavstötande, samt att de blir ganska frusna. När det regnar måste de ha täcke på sig eftersom en klippt päls suger åt sig väta istället för att stöta bort den. Så brukar också färgen förändras och det svarta försvinner och de blir grå istället. Men det kan ju ändå vara värt att klippa henne ifall det gör ont när hon trimmas.
Så vill jag önska er ett riktigt Gott Nytt År!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s