Rapport från Maxon

Å så roligt!  Idag har jag fått ännu en rapport. Den här gången från Maxons (herr Blå:s ) matte Ywonne. Tusen tack Ywonne för den trevliga rapporten och skönt att höra att allt går så bra! Och oj så söt han är med sin oskyldiga uppsyn bredvid badrumsmattan 😀 )
Maxon bla efter tio dagar hemma

Hejsan i Söderbärke!
Här kommer en rapport från Maxon i Norrköping. Nu har han bott här hos oss och sin 5-åriga morbror Yatzy i tio dygn och börjar känna sig riktigt hemtam. På bilden står han bredvid sovrumsmattan som han med envishet och vassa valptänder har lyckats dra in i köket. Energin verkar outtömlig, men rätt som det är däckar han och somnar tvärt.

Maxon är ju vår fjärde hund, den tredje valpen från Bisse men den första som fick sova i vår säng redan första natten. Den kväll vi kom hem med honom var han en rätt pyttig liten valp, som gick omkring och ynkade sig och helst bara ville ligga alldeles stilla i mattes famn. Innan han lämnade sina syskon tidigare på dagen hade de legat och sovit tätt tillsammans – inte hade vi då hjärta att lägga honom alldeles ensam i vad som verkade en gigantisk canvasbur och ställa den intill min sängkant, som vi gjorde med hans föregångare Harry.
Resultat? Vi har fått en liten hund som sover  lugnt och gott hela nätterna igenom – i morse vaknade han först halv 9 när husse lämnade sängen. Sin friska aptit hade Maxon med sig i bagaget – vi har klockat honom och han äter sin portion på under en minut, för att sedan renslicka skålen i hopp om att det på mirakulöst sätt ska dyka upp mer mat. Vi har dubblerat hans mat, från 3×0,5 dl till 3×1,0, men finge han bestämma själv skulle han lätt äta både oftare och mer.

Han har lärt sig sitt namn och att komma när vi ropar, men nu börjar omgivningen utomhus locka allt mer – stenar, kvistar – för att inte tala om harlortar! – och den där slemmiga moroten han hittade i en häck. Vi har börjat med tricket att ge honom godis varje gång han kommer när vi ropar hans namn och på kuppen har vi kunnat börja lära in kommandot ‘sitt’.
Han är energisk, uppfinningsrik och väldigt förtjust i leksaker och i att attackera Yatzy. Några gånger om dagen utbryter ett race där den yngre jagar den äldre och när han får chansen biter han tag i Yatzys skägg. Yatzy är lite avmätt större delen av tiden, noga med att poängtera att han faktiskt var här först och ibland ryter han till så vi hoppar högt. Men det gör inte Maxon, han bara makar sig en bit och så gör han en ny attack från ett nytt håll.

Det är bara när det gäller nya människor som Maxon är reserverad, han är inte den som springer fram för att hälsa utan snarare backar han och avvaktar. I går var vi på kalas hos goda vänner och alla blir ju överförtjusta när en sån här sötnos dyker upp, men då vill Maxon sitta i famnen hos matte eller husse, till dess han känner sig säker – sen är det inga problem för andra att få klappa och hålla. Han är den sortens valp som lägger sig stilla i knäet och blundar. Att bli klappad och kliad är bra skönt.
Mindre skönt är det när han själv bestämmer sig för att bitas, nagga lite med sina små sylvassa, men nu börjar han förstå att det faktiskt inte alls är uppskattat. Lika lite som när han gnager på benen till matbordet i vardagsrummet.  Det träbordet har nu små strumpor på sig, för att överleva attackerna.
Han är duktigt på rumsrenheten, sätter sig omedelbart på gräsmattan precis utanför porten, om vi bara förstår att gå ut med honom när det är dags.

Det vita på hans nos växer allt mer för varje dag och skägget börjar spreta. Jag har klippt hans klor och pälsen under trampdynorna två gånger och vi har haft en allvarlig diskussion matte och valp emellan om vikten av att sköta detta med regelbundenhet, för att han ska kunna röra sig säkert och inte riskera att halka. Och att enklast och snabbast går det om valpen ligger still, det kändes som om han förstod vad jag menade, hahaha.

Varje dag med vår lilla valp är en stor glädje – ibland önskar jag att man kunde frysa tiden så att han alltid kunde vara så här härligt valpig, med sin kulmage och sina skuttiga ben, samtidigt är det härligt att se honom växa och veta allt roligt som väntar oss tillsammans. I dag får han följa med på utflykt till skogen, i en axelremsväska med fleecefilt, där han kan vila mellan varven.

Nu önskar vi dig Bisse, din flock och Maxons fyra M-syskon ett riktigt gott hundår 2018!
Glada hälsningar från Ywonne

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s