Morra och MiraMira har flyttat

Morra aker 180226 Peter o Jonna
Morra och MiraMira, de små sötnosarna, skulle jag hemskt gärna ha velat ha kvar här hemma. Men det vore inte rättvist mot dom. Jag har ju redan fem hundar och alla hundar har rätt att ha en matte som har tid just för den. Och fler än fem kan jag inte ge vad de behöver. Och så är det för RigaMaria också, som har Morra tillsammans med mig. Därför har det blivit dags för Morra och MiraMira att flytta hemifrån.
Men mitt i sorgen över att behöva lämna iväg dem, så finns glädjen över att två underbara familjer kommer att ta hand om dom 🙂
Morra var först ut och flytta till sina fodervärdar Peter och Jonna. För att allt skulle bli så bra som möjligt åkte Maria och jag tillsammans med Morra, och MiraMira och Hedda som sällskap, hem till dem för att överlämna henne i deras vård. Morra tyckte det var ett härligt och spännande hem hon kommit till. Tillsammans med MiraMira röjde de runt i lägenheten och smakade på än det ena och än det andra 😀  När vi till sist, efter att ha blivit bjudna på en god middag, lämnade Morra i Peter och Jonnas vård kände både Maria och jag oss mycket trygga.  Och jag har redan fått ett par rapporter från Peter som berättar att allt går fint och att hon acklimatiserar sig fort i sitt nya hem. Så skönt ❤

Igår var det så dags för MiraMira.
MiraMira 2 aker Lena o Lasse 180227_
MiraMira aker Lena 180227_
Hennes nya matte Lena och husse Lasse kom hem och hämtade henne här. För när det gällde MiraMira, så var det allra bäst. Hon är en liten enmanshund, inte alls så social som Morra, och hon hade nog inte tyckt om att jag försvunnit ut genom dörren och lämnat henne kvar någonstans. Hellre då att det var hon som gick iväg och lämnade mig kvar här hemma.
MiraMira är en liten men mycket klok och kommunikativ fröken, och hemma hos Lena och Peter kommer hon få utlopp för hela sitt register ❤
Och idag på morgonen fick jag en lugnande rapport att allt går fint. Och att de är så glada över henne ❤
Så nu ska jag bara landa i att inga valpar finns kvar här hemma – än så länge är jag hela tiden beredd på att kolla så valparna inte behöver gå ut, och nu ska de ha mat, och var är de nu då?…. – och glädjas åt mina fem vuxna underbara schnauzrar och ge dem all tid som de mycket generöst gått med på att jag gett till valparna istället för till dem ❤  Och så vet jag ju att det inte kommer att dröja så länge innan jag får se både Morra och MiraMira igen 😀
MiraMira skutt i sno 180227_MiraMira bakifran fart 180227_MiraMira skakar pa sig 180227_MiraMira star vinter180227_

Annonser

Meleker, Morra och MiraMira på utställning

Degerfors Morra o Melker BIR o BIMI söndags var det dags för bustjejerna att åka på sin första utställning, tillsammans med brorsan Melker. Det gjorde de med bravur – även om det busades en hel del i ringen också 😀
Morra blev Bäst I Rasen valp och Melker blev Bäst I Motsatt Kön valp och MiraMira blev 2a Bästa tikvalp. Alla tre fick Hederspris. Morra gick vidare till gruppfinalen (då alla hundrasvalpar som tillhör grupp 2 och hade blit Bäst I Rasen valpar – det finns 10 olika hundrasgrupper med många olika raser i – tävlade mot varandra. Och se! Duktiga Morra med matte Maria placerade sig på 3e plats!  ❤  Massor av grattis duktiga mattarna Maria och Heli!!
Degerfors Morra o Maria BIRvalp
Morra med sin fina rosett 😀
Degerfors Melker domaren halsar
Domaren studerade Melker noga och tyckte mycket om honom 🙂
Degerfors Melker myser med Heli
När man är färdig i ringen blev det lite gostid för Melker ❤


Mira Mira var duktig på att stå fin för domaren, men när det skulle springas i ringen tyckte hon och syrran Morra att här fanns ett bra tillfälle att busa och stojja på 😀

Morra

Morra Kajsa o Hedda pinne jan 2018

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Dagarna försvinner snabbt när man har två små busiga valpar i huset. De ska ju ha både mat, motion, lek pälsvård och ompyssling. För att inte tala om det de själva anser sig vilja ha så fort jag försöker göra något annat…. kanske torka golvet…hm nästan omöjligt med två små huliganer som hänger i golvmoppen….sopa även det nästan omöjligt med två busar som biter på sopborsten… ja det blir inte mycket gjort förutom att pyssla med dem eller att skotta snö. För snön har bestämt sig för att min trädgård är ett jättefint ställe att vila på, och så faller det mer och mer snö för varje dag.
Morra uppfor pulkabacke 180220
Men lite annat hinns ju ändå med. RigaMaria och jag har till exempel äntligen bestämt oss för vilken av valparna vi ska ha kvar – och som kommer att flytta till fodervärden Peter. Det blir Morra.Morra star 180221

Ett svårt val eftersom båda två visserligen är busiga, som alla valpar, men också underbara, kärleksfulla, kloka och roliga. Egentligen ett väldigt lyxigt problem att kunna välja mellan de båda fina småtjejerna.
Så nästa vecka flyttar de båda, Morra hem till sin fodervärd och MiraMira till ett väldigt trevligt par inte långt härifrån. Där kommer hon få det perfekt och jag kommer att få fortsätta att hålla lite kontakt med henne ❤

Qaston dna-testad

Kajsa i sno feb 2018 2Även om det är så mycket snö i skogen så att vi nu måste ta våra promenader i koppel på vägen, så ser Kajsa till att få ordentligt med motion. Att springa i den djupa snön i trädgården är jättekul 😀
Kajsa i full sprang feb 2018 2
Men det är också urroligt att dra järnet ordentligt genom gångarna som matte skottat upp i trädgården.

Qaston snorejs feb 2017_
Häromdagen fick vi ett roligt besked vad gäller Qaston. När man avlar så gäller det att försöka undvika sjukdomar på de blivande valparna så mycket som det går. Dvärgschnauzern är ju en frisk ras, men rasen har ändå några sjukdomar man ska vara försiktigt med – bland annat ögonsjukdomen PRA.  Nu har ett forskningscenter i USA hittat den muterade genen som kan ge PRA typ B på dvärgschnauzrar. Det innebär att man nu kan dna-testa och se om hunden har just den här sjuka genen. Så jag bestämde mig för att ta en test på Qaston ifall han ska användas till avel i framtiden. Nu har jag fått resultatet som visar att han är fri från den genen. Oj så roligt att veta det! Visserligen måste man ändå fortsätta att ögonlysa även de hundar som är fria från den här genen, för det finns andra typer av PRA (men PRA typ B är den vanligaste PRA typen) och så finns det andra ögonsjukdomar man vill undvika också. Men det känns underbart att veta – och inte bara hoppas – att Qaston åtminstone varken själv kan få sjukdomen PRA typ B eller nedärva den 😀
Qaston PRA B test

Livet med två små valpar

Morra o Ruffa 180207_

Det här med att ha valpar hemma… och att alltid komma för sent….
– Valparna! Kom nu vi ska åka på en utflykt!
Tass, tass, tass.. slir i svängen och så snabb inbromsning.
– Godis! Var är godiset! Morra och MiraMira pratar i munnen på varandra.
Jag stoppar handen i fickan och får upp två små godisbitar (valpfoder) och ger dem. Så plockar jag fram ett halsband för att sätta på Morra.
– Wow! Säger hon, biter tag i halsbandet och vänder om på en tusendels sekund och så är jakten i gång. Morra först, MiraMira sen och så jag (som inte alls är lika snabb) Men smartare, ha ha! För Morra hamnar i en återvändsgränd och jag kan fånga henne, få loss halsbandet ur hennes min och så sätta det på henne.
– Kom nu små älsklingar, säger jag med min snälla röst. Nu går vi ut. Så öppnar jag grinden ut till hallen. Strax efteråt förstår jag varför jag har en grind där. För Morra rusar förbi mig, slirar åter i en sväng och far snabbt uppför trappan till övervåningen.
Nåväl jag lyckas få tag i MiraMira innan hon också försvinner uppför trappan. Öppnar farstudörren och knuffar vänligt ut henne i farstun och öppnar samtidigt ytterdörren så hon kan springa ut. Så  ger jag mig upp på övervåningen där jag till slut hittar Morra som gömt sig under sängen i mitt sovrum.
Ner igen med Morra under armen och går ut med henne. Då ser jag MiraMira. Hon har fått tag i två koppel som hon lyckats släpa ut i trädgården. Ut i trädgården och hämta kopplen som nu både MiraMira och Morra hänger i…..
Jodå, till sist lyckades jag få på koppel och halsband på båda två och även få in dem i bilen, där de direkt somnade i sin bur. För där går det ju inte att reta någon matte 😀 för hon är alldeles för upptagen med att hålla i ratten och trampa på gasen.

Valp och trimträff

Igår var en så rolig dag! Då var det dags för valparna i M-kullen att träffas och få sin första trimning. Så himla roligt att se dom och deras mattar och hussar igen. Mamma Märta hade så klart också tagit sig till Fagersta Brukshundklubb där vi höll till.
Här kommer dagen i bilder: (Tack Peter och AnnCatrin för dem!)
trimkurs
Full koncentration
Melker trimkurs1
Husse Peter och matte Heli med kämpade på bra med Maleker
Milton trimkurs2
– Du och jag matte, säger Milton kärleksfullt till matte Heidi. För visst är det skönt att få pälsen iordning. Även om den där klippmaskinen lät väldigt högt och vibrerade så att det kittlade väldigt.
Melker puss Johanna trimkurs
Puss fina Melker, sa Johanna, mamma Märtas lillmatte.
Mamma Marta
Matte AnnCatrin visade upp fina Mamma Märta, så snygg hon redan har blivit bar drygt 3 månader sedan valpningen. Bra jobbat!
MiraMira pa min fot trimkurs
MiraMira tyckte det var skönt att ta en slummer på mina fötter 😀
Morra o Miramira trimkurs
Systrarna MiraMira och Morra

Härliga Melker ❤

Ljuvliga Milton ❤
marta o Milton
Så här (till vänster) såg MammaMärta ut när hon var i samma ålder. Till höger är sonen Melker ❤
Tack alla för en jättetrevlig dag och för att ni tar så väl hand om era små guldklimpar ❤