Rörig vecka

Vilken vecka det har varit! Vattnet tog plötsligt slut i kranen och rörmokaren fick komma hit. Först trodde vi det var vattenpumpen, så då bytte vi den. Och satte dit en ny hydropress av bara farten. Men vattnet fortsatte att vara försvunnet, så då kallades grävskopan hit. Efter flera dagars grävande, och en stor del av trädgården har förvandlats till blöt jord (lera) så hittades till slut läckan i grunden under mitt hus. Nu är den bytt och vi har vatten igen och kan bada de leriga hundarna som njuter av att gräva runt i leran.
Mitt i allt har Hedda löpt och Nilsson stämt upp sin väldigt ljudliga röst för att tala om att nu. Nu när han för första gången är ensam hanhund här hemma när någon löper så borde ju han verkligen få träffa och flirta lite med Hedda. eller hur? Njaaaa, det tyckte inte jag var en bra idé. Det här var Heddas första löp efter hon hade valpar, hon måste vila sig ett tag till innan det kan bli aktuellt. Och du Nilsson, du är alldeles för gammal för att då bli pappa till dem.   Tyvärr inget argument som bitit på Nilsson, så det är ordentligt stängda grindar som gäller här hemma för att hålla dom isär och så lite vadd i öronen för att slippa lyssna på Nilsson 😀
Som om inte detta vore nog så mitt i röran då rörmokare sprang in och ut i huset, leran från alla fötter, både tvåbenta och fyrbenta, la sig som ett trampat jordgolv här inne. Disken hopade sig på diskbänken, Nilsson skrek…. Ja ni kan nog se det framför er. Då stannar en bil här utanför och det är kennelkonsulenterna som kommer för att besikta min kennelverksamhet.
Vilken tur då att det är två mycket trevliga kvinnor som helt bortser från röran. Sätter sig lugnt vid köksbordet och börjar klia hundarna bakom öronen. När kontrakten på mina hundar och valpförsäljningar var genomgångna och de kunnat försäkra sig om att hundarna inte bara mår bra utan är väldigt trevliga också och att allt står rätt till här hemma, fick vi en trevlig pratstund om hundar och allt kul man kan göra med dom. Och så, innan dom gick, fick jag protokollet, där det stod att allt var utan anmärkning.
Men nu är alltså läckan hittad, vattnet tillbaka och Heddas löp börjar gå över så Nilsson kan ta det lugnt 😀
Och då kan jag se tillbaka till den trevliga helg jag hade, innan allt detta hände, då jag var på besök hos min syster.
Kajsa o Hedda hos Lina 2018
Kajsa och Hedda fick följa med och låg så fint och sov medan vi pratade och pratade, så där som syskon gör.
Kajsa o Hedda Lilljansparken 20181109
Men sen fick dom följa med på en skön promenad och träffa på både många andra hundar, cyklister, folk som sprang, barnvagnar, bussar och mycket annat, som ju inte hör till vanligheterna här hemma i skogen. Hedda och Kajsa tog allt med ro, kul med allt som hände, tycktes de säga. Och de tittade noga på allt – men när det kom någon springande bakifrån och sprang om oss, då trodde de först att de skulle springa de också.
Fast det dröjde inte länge innan de vant sig vid allt och promenerade lugnt och stilla som vilka stadshundar om helst 😀

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s