Gott Nytt År

Natur citronfjaril gott nytt ar 20190602 Oj så tiden går, och fortsätter den i samma fart så dröjer det inte länge innan sommaren är här igen. Den senaste tiden har det ju regnat och snöat om vartannat mest varje dag, så i år blir det en Nyårshälsning utan synliga flockmedlemmar på. Men jag försäkrar att dom stod alldeles i närheten i somras när jag tog bilden. Precis som dom alltid är  i min närhet 😀
(Just nu ligger de alla knappt en meter i från mig och tuggar på några tuggben, efter att ha varit ute och lekt en bra stund i trädgården ❤ )

Året som gått, har trots den myckna nederbörden varit ett fint år för mig och flocken. Duktiga hundar har lyckats kapa åt sig bra placeringar och några cert på hundutställningar och pinnar på agilitybanor. Och Hedda fick sitt första rallylydnadsdiplom.
Gry fick i våras en kull valpar som jag är mycket nöjd med. Ja så nöjd att Lilla O fick stanna kvar här hemma, det går ju inte att skiljas från henne ❤
Och själv har jag, förutom all glädje som flocken och valparna ger  mig, också fått fortsätta att skriva ännu ett år. Vad kan man mer önska ❤
Jo så klart: Att alla ni som läser min blogg också ska få ha det så bra som ni bara kan!!! GOTT NYTT ÅR!!!!

God Fortsättning!

Lo flyger 20191227
Hoppas att ni alla haft en fin jul! Vi har varit borta över själva juldagarna och firat med sonen och hans familj. Gått långa promenader och Lo och Kajsa fick också lära sig vad en häst var, då vi följde med när Agnes var ute och red. Hm, sa Lo när hon såg den stora hästen klampa runt på stallgolvet.  Hm, hmpf, sa Kajsa. Det där var en stor rackare!
Men sen upptäckte de att även hästen gick i koppel och då blev det lugnt och både Kajsa och Lo kunde koncentrera sig på alla andra spännande dofter som dikena var fulla med.

När vi så kom hem igen igår hade det dalat ner lite snö här hemma  så att vi fick lite vit julstämning. Tjooohooo ropade Lo och tog ett skutt som nästan var en liten flygtur.
Kajsa o Lo 20191227

Musfångaren Ruffa

Ruffa musfangare
När vädret hållit på att vela fram och tillbaka om det ska bli snö eller tö, har mössen bestämt sig för att det är för vått att bo ute och letat sig in i mitt kök. Men tji fick dom! Ruffa är en fantastisk råttfångare och springer de inte någonstans där hon kan få tag i dom, så markerar hon den låda som musen finns i, så det bara är för mig att sätta in en musfälla. Ja så effektiv är hon att det nu verkar som att inte den minsta lilla mus vågar sig in 😀
Hedda o Kajsa dec 2019
Och då kan man ju  hålla på med pälsvård istället, säger Hedda och pysslar lite med Kajsa ❤

Helig morgonpromenad

Natur sno sno 20191210Vädret fortsätter att vackla mellan om det ska bli vinter eller fortsätta att vara höst. Ena dagen är det så mycket snö att vi får plöja oss fram på promenaderna och andra gånger så smälter den nästan bort. Så himla skönt att ha en pigg hundflock vid den här tiden på året. De vet att när jag reser mig från frukostbordet, då är det en lång skön morgonpromenad som gäller. Och den börjar med en kapplöpning då jag ger klartecken åt dem att de får springa ut från trädgården.  Oj så de springer. Kajsa först. Hon är kapplöpningshunden i sällskapet. Men de andra är inte långt efter. Jo Lilla My, hon följer med mig. Det har hon alltid gjort. Bäst att ha koll på godiset som kommer lite då och då under promenaden.
Kajsa o Lo sno 20191210
Men snart är Kajsa och Lo tillbaka. De vet ju att det kan vankas godis (godiset är vanlig hundmat, eftersom jag är ganska frikostig på våra promenader. Då kan jag minska den vanliga maten med det de får ute) Ruf alla utom Ruffa sover 20191211
Sen när de kommer hem rullar de ihop sig med varandra och sover flera timmar, medan jag kan sätta mig och skriva i lugn och ro.
Om det inte varit för flocken skulle jag nog inte gå ut vid den här tiden på året. Det ser alldeles för mörkt ut inifrån – och blött eller snöigt. Men om jag inte gör som jag brukar och börjar göra oss i ordning direkt efter att jag dukat av frukostbordet, så blir det hopp och puff på mig. Matte! säger de. Skynda dig! Du har väl inte glömt morgonpromenaden?! Och de ger sig inte förrän vi står där utanför dörren och de väntar på min frisignal att få springa rakt ut i skogen. För morgonpromenaden är helig.

Natur notvacka 2 20191211Och vad har då nötväckan med det att göra? Ingenting alls, mer än den också tjatar på mig. Men inte om att få gå ut, utan att jag ska se till att hålla fågelautomaten full med solrosfrön 😀

Musfångare

Ruf korg eft promenad 20191012Medan vädret här hemma har svårt för att bestämma sig om det är höst eller vinter så har mössen bestämt sig för att det nog är skönare att bo inne i ett hus än utanför. Och i min lilla soldatstuga  är det inte så svårt för mössen att leta sig in.
Vad de inte har räknat med att jag har en väldigt uppmärksam flock, som när de ligger  hoprullade i hundbädden ser ack så sömniga och ointresserade ut.
Men aj den mus som vågar sig smyga in.
Om musen är så oförsiktig så att den skulle våga sig ut och tassa på golvet, lever den knappt en sekund till innan Ruffa i första hand, men sen även Hedda och Kajsa är där och spärrar alla vägar så den snart ligger i någons mage.
De lite mer försiktiga mössen håller sig i en låda, lyckligt ovetande om att det är lika farligt det. För flocken är lika snabb på att höra dem i lådan. Så markerar de tydligt:
– Matte, matte, ropar de medan de hoppar upp mot lådan och nosar. Här inne är en mus!
Och då tar jag och sätter dit en musfälla. Och i samma ögonblick som musfällan slår igen så är flocken där igen.
– Matte, matte. Vi har fångat en mus i fällan! Kom!
Och så kan jag snabbt befria musfällan från den döda musen och förpassa den ut i skogen till någon hungrig uggla som kommer förbi i kväll.
Bra teamwork har gjort att mössens intrång här hemma har minimerats. I år verkar det vara ett musår. Så flocken får jobba lite mer än vanligt. Men trots allt är det betydligt mer musfritt här hemma nu med schnauzerflocken än det var på den tiden jag hade katter. Katterna kom inte i närheten av den vaksamhet som Ruffa har inpräntat i sina ättlingar ska gälla 😀  ❤

Lilla My sjuk

L My 20191105Lilla My, den tokigaste och roligaste i flocken, börjar komma upp i åren. Snart är hon 11 år. Något som inte har märkts något av. Men plötsligt började hon dricka mer än hon brukar och betedde sig också konstigt.  Som om hon plötsligt blev rädd för något, fast det inte fanns något att vara rädd för. Dessutom fick hon hotspot på kinden och i ljumskvecket.
Så klart jag blev väldigt orolig! Och jag fick snabbt tid på Strömsholm för undersökning. Hon fick komma till en specialist som gick igenom henne totalt och tog alla blodprover, urinprover och ultraljud. Ibland brukar jag tycka att de gärna vill göra för mycket vid undersökningar, när det bara är något enkelt som hunden drabbats av. Men nu var hennes symptom lite diffusa så det känns verkligen tryggt att hon nu är totalt genomgången, lilla busälsklingen ❤
Lilla My själv tyckte det var väldigt trevligt att få så mycket uppmärksamhet – är det något hon gillar så är det ju uppmärksamhet, ha ha. Veterinären kliade henne lite bakom örat och Lilla My satte ut tungspetsen och pussade henne på näsan. Så stod hon blickstilla medan veterinären lyssnade på hjärtat kollade igenom pälsen, så la hon henne på rygg och kollade huden och hotspoten hon hade. Ååååå, sa Lilla My klia mig på magen, det älskar jag….
När allt var klart hade veterinären några olika teorier varav ett var urinvägsinfektion. Å så jag önskade och hoppades att det skulle vara urinvägsinfektion. Och se. När alla prover var analyserade och klara så visade det sig att det var urinvägsinfektion hon hade. Så himla skönt besked! Tror sällan jag blivit så glad över ett besked på urinvägsinfektion tidigare.  ❤  😀
Så nu kan jag fortsätta att hoppas på många härliga och äventyrliga år till med Lilla My, flockens drottning ❤

Rolig träning

Ruf fyra 20191129Nu har det börjat töa igen, men än finns snön kvar och flocken kan busa i det vita.

Häromdagen var jag och tränade Hedda och Lo i brukshundsklubbens stora inomhushall. Första gången för Lo. Hedda, som verkligen älskar att träna, måste ha viskat till Lo att nu kommer något som är jätteroligt. För Lo kastade sig ur bilen och drog tillsammans med Hedda in mot hallen. Och väl inne så gick svansen i pur glädje, trots att där var flera hundar som skällde riktigt ordentligt och länge, något som Lo inte alls tycker om. Men här, med Hedda vid sin sida, hade hon ingen tanke på det.
Hedda fick gå en fortsättningsbana och en nybörjarbana i rallylydnad. Trots att det nu var ett tag sena vi tränade på allvar så var det som om hon aldrig gjort något annat. Oj så kul, sa hon och gick vid min sida och tittade upp hela tiden för att inte missa en enda signal.

Lo fick ännu inte börja gå en bana. Istället satte jag mig ner och började lära henne att följa handen. Det tog inte någon lång stund för henne att förstå vad jag ville av henne. Trots att jag hade godiset i den andra handen, så var hon snabb på att sätta fram nosen till den godisfria handen. Och när jag rörde armen hit och dit följde hon glad efter.
När all träning var slut och vi plockade ihop alla skyltar tillsammans med det trevliga träningsgänget där, fick Hedda och Lo springa lösa vid min sida. Även det var jättekul! Jag såg till att banka lite extra på plåtskyltarna för att det skulle låta lite för att vänja Lo vid såna ljud. Inga problem. Alltid så härligt att se hur valpar beter i träningssituationer. Lo kommer bli underbar att jobba med. Det märktes direkt ❤