Ett tecken?

Morra framifran20190614Morra är ju fortfarande hemma hos sin matte och husse, men har hon valpar i magen kommer hon att komma hit ett par veckor innan hon ska valpa så hon hinner boa in sig ordentligt ❤ Så den här bilden är från i somras när hon var här och hälsade på.

Så spännande, igår fick jag meddelande från Morras husse Peter att hon har börjat äta dåligt. I vanliga fall blir man ju inte så glad över sådana besked. Men om man har en tik som är parad, blir man jätte glad! Det brukar vara det först tecknet på att de verkligen är dräktiga (säker kan man ju inte vara ändå, men…) att dom i tredje veckan som Morra är i nu, börjar må lite illa och inte vilja äta. Det är nämligen nu som fostren har vandrat till livmodern och ska fästa i den.
Kajsa blev ju parade lite senare, så hon äter fortfarande med en glupande aptit.

Nicke fick Ck på utställning i Finland

Idag har Nicke varit på en stor utställning i Finland. Egentligen skulle jag och Lilla O också vara med, men hon började löpa igångdragen av de andra tikarna här hemma, så vi fick stanna hemma.
Det var hård konkurrens på utställningen men Nicke klarade sig så fint, fick Excellent och Ck (Certifikatkvalité) och kom 3a i den stora Unghundsklassen. Stort grattis matte Anna!

Vi som fick vara hemma har fått roa oss med annat. Jag fortsätter att be Lilla O hämta något att leka med åt mig när hon kommer fram och vill leka då jag sitter och skriver. Och se. Nu har polletten trillat ner 😀
Så nu blev det dragkamp och kul.
Hedda har också fått lite träning. Jag har tidigare tränat lite att backa. Men bara framför mig. Idag provade jag att ta henne på sidan. Och tänk, det var inga problem alls. Så nu backar hon vid sidan, precis dit jag vill komma. Nu ska jag bara öka på längden på backandet.
Blev också väldigt nöjd med hennes liggande. Oj så snabbt hon slog i backen när jag bad henne ligga 😀
Kajsa fortsätter att a det lugnt. Men då och då får hon fart och utmanar Lilla O på kapplöpning i trädgården. ❤
Lo hamtar 20200126

Leka eller inte leka?

Kajsa sot 20190401
Här ligger jag bra, säger Kajsa när Lo vill leka med henne 
Det är lätt att inbilla sig saker när man har en parad tik som man ännu inte vet om hon har valpar i magen. Men nog tycker jag att Kajsa börjar bli lugnare. Eller åtminstone tycker Lo det. Hon har tråkigt. Och då kommer hon gång efter gång fram till mig när jag sitter och skriver och vill att jag ska leka med henne. Ibland har hon med sig en leksak och lägger vid mina fötter så det ska bli lite lättare för mig att kasta den. Men oftast puttar hon uppfordrande på mig för att tala om att jag ska hämta en leksak åt henne. Så då tänker jag, att ska jag ändå busa lite med henne kan jag ju  försöka lära henne vad ”hämta” betyder. Än så länge har poletten inte trillat ner, om jag inte pekar väldigt tydligt på någon av leksakerna hon dragit fram på golvet. Då griper hon den och vi har dragkamp ett litet tag innan jag kastar den och hon kommer farande tillbaka med den för att jag ska kasta den igen. Men så många gånger hinner vi aldrig, för då vaknar Kajsa, som ju egentligen inte alls har lust att leka. Och det blir fart på både Lo och Kajsa – ett litet tag. För så fort jag förnöjt vänder mig tillbaka och börjar fundera på det jag skriver, så tröttnar Kajsa och går och lägger sig igen. Och så är Lo hos mig och puttar… 😀
Kajsa o Morra m Mumin 20180510
En gammal bild på Kajsa med hennes älskade Mumin och Lo som vill ha den ❤

Jag är så nyfiken

Lo o Kajsa i soffan 20191210Lurviga Lo och Kajsa efter morgonpromenaden i skogen
Jag har fått rapporter från Morras husse Peter att Morra blivit väldigt kelig och vill mest ta det lugnt, det är ett gott tecken på att hon verkligen har små valpar i magen 🙂   Så nu håller jag tummarna att tecknen stämmer 🙂 .
Kajsa parades ju nästan en vecka efter Morra, så än kan jag inte se några klara tecken på valpar i hennes mage. Kajsa är ju en lite busa med massor av energi, så hon rusar fortfarande glädjestrålande ut i trädgården varje gång jag öppnar altandörren för flocken. Och i skogen är det full fart. Hon är inte alls särskilt lycklig över att nu behöva gå i koppel, det brukar hon ju aldrig göra. Men parade tikar måste gå i koppel så att inget händer dem, punkt, slut, försöker jag förklara för henne, men jag vet inte om hon riktigt köper det 😀  Men kelig är hon. Svårt att säga om hon är keligare än förut, eftersom hon alltid har en benägenhet att vara närmast, även om någon annan ligger där först. Så när jag plötsligt tittar till så är det Kajsa jag smeker och inte Lilla My eller Hedda som ju också gärna lägger sig tätt intill mig om jag sätter mig i soffan.
Ja, ja snart får jag veta, men spännande är det ❤

Kajsa och Morra väntar förhoppningsvis valpar

Nu har det varit en spännande tid. Morra började löpa och just då skulle hon vara här, så hon drog igång Kajsa. Det blev snabba ryck att organisera allt. Och så till sist ge oss av söderut för att träffa de tilltänkta hanarna och se om tikarna kände för att flirta lite med dom.
RigaMaria var med på resan, så vi tog det lugnt och såg till att ha det trevlig under tiden. Första stoppet var hos min syster i Åhus där vi sov över och gick en härlig promenad bland sanddynorna vid havet. Sen var det dags att låta Morra träffa hanen, Bob, ett par mil därifrån.

Bob badar 2

Bob är en härlig hane som har min gamla Rufus i stamtavlan, vilket har fått mig att kolla in honom lite närmare. Han är lika social och trevlig som Rufus var och under nyårsraketerna, berättade matte Camilla, låg han, precis som Rufus, hoprullad och sov och märkte ingenting.  Ja, han är en underbar familjehund som tycker om barn och älskar att bada i havet och gosa. RigaMaria blev så kär i honom att hon ville ta med honom hem ❤  Och tänk det blev en fin parning, så himla roligt!


Kajsa hade ännu inte riktigt kommit upp i höglöp, men gulliga Jasmine lät oss få låna hennes lägenhet i Växjö medan vi väntade. För i Växjö fanns Kajsas tilltänkta partner – Brillo, som jag ju parat med en gång förut, som resulterade i min älskade Lilla O.

Brillo har en svans som ständigt viftar, kan gå på två ben och älskar sina leksaker. Något som Lilla O ärvt. Hon har ju ett fantastiskt föremålsintresse och aporterar självmant, precis som hennes brorsa Göte.
Brillo star fint 2 (2)
Det blev några roliga dagar då vi hann umgås med Chottis, Brillos ägare, gå på miljötränande promenader med hundarna, där mina skogshundar fick möta massor av hundar både tysta och skällande och stillastående och springande och cyklister och barnvagnar och folk med stavar och sopbilar…ja, name it. Så himla skönt det känns då, när de klarade av allt med bravur. De ångade på som om de vore riktiga stadshundar ❤
Och till sist var det dags för Kajsa att träffa Brillo. Även de fann varandra direkt. Så nu är både Morra och Kajsa parade. Så himla spännande.
I mitten/slutet av mars beräknas valparna komma, om allt går som jag hoppas. Håll gärna lite tummar ❤

Äntligen sol

Ruf sol udden 20200110Vädret fortsätter att vara ombytligt, men även om det har varit det ända sedan november med ömsom snö och ömsom tö är det inte ofta vi sett solen. Men idag gjorde vi det! En tunn ishinna låg på sjön och flocken rusade runt lika lyckliga över solen som jag var. Så härligt att se att de trots lite yraimössan, ändå förstod att isen skulle man inte gå ut på. Till och med Lo aktade sig.
Morra motsol2 20200110
Härliga Morra är här och hälsar på. Hon finner sig så fint i i flocken. Som om hon alltid varit en del av den ❤ Och springer lika fint lös som resten av hundarna.

Lilla O på äventyr i storstaden

Nicke My Dog Exc 2019 3 ukk
Nicke, som ju är utställningsvan vid det här laget tog allt med ro. Men inne i ringen visade han sin härliga attityd – vilket också stod i kritiken på lördagen ”Härligt temperament”

Julhelgen har vi avslutat i Göteborg på den stora Internationella utställningen My Dog. Liv och rörelse, massor av folk och liv och rörelse. Jag ställde Lilla O och så fick Hedda och Kajsa följa med som sällskapsdamer medan Ruffa och lilla My fick vara hos deras älskade Kerstin. Tack Kerstin för att du alltid ställer upp ❤
Jag var väldigt nyfiken på hur Lilla O skulle reagera. Hon har ju bara ställts ett fåtal gånger förut och aldrig varit iväg på en sådan här stor tillställning. Skulle hon tycka det vara kul? Eller skulle hon tycka att det var skrämmande?
Så härligt det då var att se hur självklart och coolt hon tog allt. Första gången när hon skulle in i hissen på hotellet tvärstannade hon och sa – Ska vi verkligen in där? Då behövde jag bara säga – Javisst ska vi det! Och så trippade hon raskt in. Och det gjorde hon sen alla gången. Och världsvant trippade hon gatorna fram. Men när vi kom till parken en bit från hotellet för att rasta henne och de andra två, fick hon syn på ett gäng kaniner. Då blev det fart på henne. För kaniner har vi ju inte i skogen. Sniff, sniff, sniff sa hon och kom strax på att det där med kaninpluttar är väldigt gott 😀  Så sen gick hon med nosen i backen och letade kaninpluttar. Säkert hennes bästa minne från resan.
Inne på utställningen tog hon också allt med ro, även om hon tyckt att det var nog lite väl länge hon fick stå och vänta på trimbordet innan det blev hennes tur i ringen. För det var tråkigt!
Innan henne var det Nickes tur. För Nicke var också där med matte Anna. Han har ju ställt många gånger tidigare, så han visste hur allt var och rullade ihop sig i vagnen och sov under den värsta väntetiden. Men väl inne i ringen blev det fart på honom. Han gick i Unghundsklassen som var en stor klass med många fina hanar i.
Domaren var väldigt trevlig mot hundarna, men mycket sträng i bedömningen och fick man Excellent för honom fick man vara väldigt nöjd. Det var inte många Ck han delade ut. Och inte heller Nicke fick något Ck, men Excellent fick han och blev 3a i sin klass. Så roligt! Grattis matte Anna!
My Dog Nicke pa bordet2 20190105
My Dog line up unghundshanar Nicke 20190105

Så blev det äntligen dags för Lilla O att för första gången springa in i ringen som junior. Oj så kul hon tyckte det var 😀

– Tjoooohooo ropade hon. Nu ska här busas. Hopp, skutt!! Hopp, skutt! Oj, här luktar det gott! Å en godisbit, bara till mig. Tjooohooo vad kul! Hopp skutt! Hopp skutt! Upp på bordet? Javisst! Ser att det vankas godis där! Å, en snäll farbror. Men… vad konstigt. Inget godis av honom???…Men… han kliade ju mig och pillade på mig… Det var ju jätteskönt ju!
Håhå, nu får jag springa lite till. Kul!!!! Sniff, sniff, hopp skutt!
Ja oj vad roligt hon hade lilla bustjejen.
Trots denna uppvisning i total glädje och bus, som måste ha gjort det lite svårt för honom att se hennes steg och hur hon förde sig :D, tyckte domaren om henne och hon fick ett Excellent hon också och kom 4a i sin klass. Det är vi nöjda med. Men allra mest nöjd är jag för att hon tog för sig och hade så roligt i ringen. För en hund som är glad visar sig ju alltid från sin bästa sida. Så det här ska nog bli bra vad det lider
Lo My Dog 2019 (3)
Anna lyckades fånga Lilla O i ett ögonblick inne i ringen då hon faktiskt gick precis som hon skulle 😀

Men nu är vi hemma igen och flocken är samlad och allt precis som vanligt Ruf bus fyra 2 20200105