Rapport från Maxon

Å så roligt!  Idag har jag fått ännu en rapport. Den här gången från Maxons (herr Blå:s ) matte Ywonne. Tusen tack Ywonne för den trevliga rapporten och skönt att höra att allt går så bra! Och oj så söt han är med sin oskyldiga uppsyn bredvid badrumsmattan 😀 )
Maxon bla efter tio dagar hemma

Hejsan i Söderbärke!
Här kommer en rapport från Maxon i Norrköping. Nu har han bott här hos oss och sin 5-åriga morbror Yatzy i tio dygn och börjar känna sig riktigt hemtam. På bilden står han bredvid sovrumsmattan som han med envishet och vassa valptänder har lyckats dra in i köket. Energin verkar outtömlig, men rätt som det är däckar han och somnar tvärt.

Maxon är ju vår fjärde hund, den tredje valpen från Bisse men den första som fick sova i vår säng redan första natten. Den kväll vi kom hem med honom var han en rätt pyttig liten valp, som gick omkring och ynkade sig och helst bara ville ligga alldeles stilla i mattes famn. Innan han lämnade sina syskon tidigare på dagen hade de legat och sovit tätt tillsammans – inte hade vi då hjärta att lägga honom alldeles ensam i vad som verkade en gigantisk canvasbur och ställa den intill min sängkant, som vi gjorde med hans föregångare Harry.
Resultat? Vi har fått en liten hund som sover  lugnt och gott hela nätterna igenom – i morse vaknade han först halv 9 när husse lämnade sängen. Sin friska aptit hade Maxon med sig i bagaget – vi har klockat honom och han äter sin portion på under en minut, för att sedan renslicka skålen i hopp om att det på mirakulöst sätt ska dyka upp mer mat. Vi har dubblerat hans mat, från 3×0,5 dl till 3×1,0, men finge han bestämma själv skulle han lätt äta både oftare och mer.

Han har lärt sig sitt namn och att komma när vi ropar, men nu börjar omgivningen utomhus locka allt mer – stenar, kvistar – för att inte tala om harlortar! – och den där slemmiga moroten han hittade i en häck. Vi har börjat med tricket att ge honom godis varje gång han kommer när vi ropar hans namn och på kuppen har vi kunnat börja lära in kommandot ‘sitt’.
Han är energisk, uppfinningsrik och väldigt förtjust i leksaker och i att attackera Yatzy. Några gånger om dagen utbryter ett race där den yngre jagar den äldre och när han får chansen biter han tag i Yatzys skägg. Yatzy är lite avmätt större delen av tiden, noga med att poängtera att han faktiskt var här först och ibland ryter han till så vi hoppar högt. Men det gör inte Maxon, han bara makar sig en bit och så gör han en ny attack från ett nytt håll.

Det är bara när det gäller nya människor som Maxon är reserverad, han är inte den som springer fram för att hälsa utan snarare backar han och avvaktar. I går var vi på kalas hos goda vänner och alla blir ju överförtjusta när en sån här sötnos dyker upp, men då vill Maxon sitta i famnen hos matte eller husse, till dess han känner sig säker – sen är det inga problem för andra att få klappa och hålla. Han är den sortens valp som lägger sig stilla i knäet och blundar. Att bli klappad och kliad är bra skönt.
Mindre skönt är det när han själv bestämmer sig för att bitas, nagga lite med sina små sylvassa, men nu börjar han förstå att det faktiskt inte alls är uppskattat. Lika lite som när han gnager på benen till matbordet i vardagsrummet.  Det träbordet har nu små strumpor på sig, för att överleva attackerna.
Han är duktigt på rumsrenheten, sätter sig omedelbart på gräsmattan precis utanför porten, om vi bara förstår att gå ut med honom när det är dags.

Det vita på hans nos växer allt mer för varje dag och skägget börjar spreta. Jag har klippt hans klor och pälsen under trampdynorna två gånger och vi har haft en allvarlig diskussion matte och valp emellan om vikten av att sköta detta med regelbundenhet, för att han ska kunna röra sig säkert och inte riskera att halka. Och att enklast och snabbast går det om valpen ligger still, det kändes som om han förstod vad jag menade, hahaha.

Varje dag med vår lilla valp är en stor glädje – ibland önskar jag att man kunde frysa tiden så att han alltid kunde vara så här härligt valpig, med sin kulmage och sina skuttiga ben, samtidigt är det härligt att se honom växa och veta allt roligt som väntar oss tillsammans. I dag får han följa med på utflykt till skogen, i en axelremsväska med fleecefilt, där han kan vila mellan varven.

Nu önskar vi dig Bisse, din flock och Maxons fyra M-syskon ett riktigt gott hundår 2018!
Glada hälsningar från Ywonne

 

 

Annonser

Rapport från Freja

Så trevligt! Jag har fått en rapport igen från Freja ( Nilssons dotter) och hennes matte Cajsa 🙂  Tusen tack för den!
Freja jul 2017

Hej Bisse och flocken!
Så börjar ännu ett år att gå mot sitt slut och ett nytt står och knackar på dörren.
Det är roligt att ta del av allt som händer hos dig och alla dina hundar, både dem som bor hos dig och dem som har flyttat till nya familjer.
Det är fantastiskt med att ta del av nya valpkullar, läshundar och  alla framgångar som varit under året med alla utställningar som varit. Du måste känna dig som en mycket stolt uppfödare och det SKA du verkligen göra!!
Här i Väsby lever Frejdiga Freja sitt liv med sin familj som växer och blir större med fler barnbarn.
Jag är så innerligt glad över att det redan fanns barn då hon kom till oss. Axel var då nio månader och hon var en liten nyfiken valp som utforskade alla i den nya flocken.
Nu har det blivit fyra barnbarn som alla är nyfikna och älskar Freja på sitt sätt:
En kan klappa fint, en har närstudier i hur öronen ser ut inuti, den tredje tittar intresserat på svansens viftrörelser och den fjärde tar ett stadigt tag i skägget för att resa sig upp.

 


Hon är så otroligt tålmodig och fast hon har chansen att gå iväg, vill hon vara ”mitt i smeten” bland barnen.
Jag minns att du sa, att Freja hade lite gemytlighetsmorr för sig när vi var och tittade på henne första gången. Tillsammans med barnen är vi inte ens i närheten av ett morr och det känns så himla tryggt. Enda gången hon morrar är när hon och Axel leker sina vilda lekar, då går det verkligen livat till. Men det känns som de ändå leker på ett sådant himla bra sätt, så även om Feja morrar ingår det i leken och känns inget att oroa sig över.
Vi har under året varit både till Finland och Åland vilket har fungerat hur bra som helst. På Åland fick hon leka med en Stabayhound valp, en ras som jag aldrig tidigare har stött på. Men oj, vad de lekte och hade kul!
Att ha med sig Freja någonstans, vart än det är fungerar hur smidigt som helst! Hon är verkligen en perfekt familjehund.
Däremot så är hon fortfarande lite småjobbig i möte med andra hundar, nu ylar hon dock inte längre vid möten. Men hon måste alltid ”säga något” när vi möter någon hund. 
Såvida vi inte träffar en av våra grannar som har två helt ”galna” hundar.  De skäller, ylar och beter sig allmänt jobbigt åt. Deras matte står och stampar med foten och skriker : tyst!
Detta hjälper inte ett dugg!
Med DÅ är Freja helt exemplarisk. Med sträckt hals och nosen lyft passerar hon dem som om att hon ungefär tänker:
– Vad är det för fel på er, kan ni inte möta en annan hund utan att bete er på det där viset?
Det som enda som känns lite som ett ”problem” är att det inte blir någon riktig ordning på pälsen. Vi går hos en tjej här i Väsby som själv har schnauzer och som jag uppfattar som kunnig och seriös. Hon får alltid Freja att se så himla fin ut efter en trimning, vi brukar gå varannan månad. Men nu sist sa hon att det kanske inte är någon idé längre att fortsätta med att trimma, för det verkar inte som pälsen inte får den strävhet som man önskar. Jag har funderat mycket över detta och vet inte riktigt hur jag ska tänka. Sen är ju frågan också varför blir inte pälsen sträv? Den är det då den har växt ut, men då hon trimmas så blir det bara fläckvis strävt.
Jag tänker på om det kan vara så att när jag lämnade in henne för första gången var det hos en som var specialiserad på pudlar, men som sa att hon kunde trimma schnauzer. Så här i efterhand tänker jag att hon kanske klippte Freja och att pälsen sen var ”körd”
Ja, inte vet jag…. nu är det som det är och jag får väl vara glad över att jag inte försökte satsa på utställning.
Men lite tråkigt känns det när jag vet att så många av dina uppfödda hundar blivit fina excellenta utställningshundar.
För ett par månader sedan blev Freja sjuk. Hon kräktes i flera dagar men var lika pigg som vanligt. Jag försökte med att låta henne fast en dag, sedan fick hon kokt torskrygg som känns lite ”snällt” för magen. Men den kom också upp. Så det blev till att åka till veterinären. Freja älskar att åka dit, hon har ju bara varit där på ”trevliga” besök. Känna härliga dofter, träffa andra hundar, vaccineras och få en hundgodis. Bättre än så kan det väl inte bli?
Den här gången blev det lite annat. Blodprover, en första röntgen som inte visade något. Nästa steg blev att Freja fick äta kontrastvätska med något slibbigt hundfoder. Veterinären sa att en del hundar vill inte äta detta, men att vi skulle göra ett försök att hon åt det själv. Nemas problemas, det var uppslukat på mindre än 32 sekunder! Sen slickade Freja tallriken en lång stund, hon hade ju inte fått så mycket mat det senaste dygnet. Dagen efter var vi på återbesök och en ny röntgen som inte heller visade något.
Vi fick köpa något specialfoder på burk och fick några slags droppar som Freja skulle få i sig tio dagar. Fortfarande vet vi inte vad som orsakade detta problem. Hon är återställd och mår förträffligt bra!
Det enda som jag kan tänka mig är att hon är bedrövlig på att äta och sluka i sig allt möjligt när vi är ute. I skogens skafferi har hon hittat lingon, blåbär, hallon och kantareller vilket inte varit några problem. Fast sen har hon ätit av grannens paradisäpplen. vilket hon inte får. När jag säger : spotta ut, gör hon det. Men ibland är hon snabb och sväljer dem hela. Jag tänker om det kan ha varit ett sådant som täppt till i tarmgångarna. Då borde det ju i och för sig ha synts på röntgen, men kanske kroppen hade hunnit bryta ner det då vi kom till veterinären efter ett par dagar.
Ja, inte vet jag och inte veterinären heller. Huvudsaken är att det gick bra och att Freja är lika pigg som vanligt.

 


Nu närmar vi oss ett nytt år med allt vad det innebär. Freja är inte helt bekväm med smällare.  Hos oss smäller det på ganska mycket på nyårsafton. Varje år innan det är dags igen brukar vi spela en CD med raketer, häxpipor och åskdunder för att träna upp henne för vad som komma skall. Det funkar rätt bra, men är väl kanske inte så kul att stå i köket och laga mat i detta oljud. Men gör det någon nytta så får jag offra mig på det en vecka om året.
Så till sist vill vi från Väsby önska dig ett riktigt Gott nytt år med din flock!
Kram
Caisa, Lasse och en nospuss från Freja.

Ja du Cajsa, det här med pälsen är lite svårt att veta varför den inte blir riktigt sträv. Det vanligaste brukar vara att man inte kammar tillräckligt med underull tillräckligt ofta. För får man inte bort underullen så tar den över och de sträva hårstråna kan inte växa. Men så klart det kan bero på annat också. Kanske hon helt enkelt har dålig päls, trots att båda hennes föräldrar är sträva (nåja, pappa Nilsson var sträv som grisborst i sin ungdom, nu är han dock klippt och därför mjuk och len som sammet och grå istället för svart 🙂  )  Men får ni ingen ordning på den kanske det är skönare för henne att ni börjar klippa henne. Nackdelarna med att ha en klippt hund är att de blir fortare smutsiga och behöver badas oftare, eftersom den sträva pälsen är smutsavstötande, samt att de blir ganska frusna. När det regnar måste de ha täcke på sig eftersom en klippt päls suger åt sig väta istället för att stöta bort den. Så brukar också färgen förändras och det svarta försvinner och de blir grå istället. Men det kan ju ändå vara värt att klippa henne ifall det gör ont när hon trimmas.
Så vill jag önska er ett riktigt Gott Nytt År!

Uteaktiviteter

8v qdgr hitt leksakVädret pendlar upp och ner, varannan dag tö och varannan dag minusgrader. Det gör att isen biter sig fast och på morgonpromenaden idag var, när vi kom ut ur skogen och skulle gå sista biten hem på vägen var det glashalt, isdubbar på skorna till trots. Flocken fick stränga order att gå ordentligt, utan att dra eller sniffa om de upptäckte något intressant. Snälla som de är insåg de allvaret över att lotsa en halkande matte hem på bästa möjliga sätt utan några vurpor, så de promenerade så fint som jag knappt trodde att de kunde. Och hem kom vi hela och vid gott humör.

När de stora fått sitt är det dags för de små att få springa ett tag i trädgården. Oj så kul de tycker att det är. De undersöker varje hörn tillsammans med främst Kajsa, men ibland även de andra hundarna. Roligast är när de upptäcker någon leksak som Kajsa glömt ute. Då samlas de allihopa och sniffar och sen börjar leka med den.

God Jul

OLYMPUS DIGITAL CAMERASå är det då julafton i morgon och jag vill önskar er alla som läser, men så klart också era fyrbenta vänner, en riktigt fin jul!
Valparna växer för varje dag och blir allt duktigare. Deras personligheter blir allt tydligare. De har haft det väldigt mysigt de senaste dagarna då vi har besök av Simon och Antonia och deras mamma Kristina. Så det har blivit massor av mys och gos. Det kommer det också att bli hela julhelgen 🙂
L My o Antonia
Antonia och Lilla My har verkligen funnit varandra.
8v 3dgr Simón och alla valpar
Simón är mest med valparna.

Herr Blå – Maxon – har flyttat Riga Svenska Veteran Vinnare – 17

8v Bla aker Ywone o Jorgen
Maxson med sin familj, husse Jörgen, matte Ywonne och brorsan Yatzy  🙂   

Nu har det gått några dagar sedan jag skrev här och åter har det hänt mycket. Idag har valparna fyllt 8 veckor vilket betyder att de är stora nog att flytta hemifrån. Först ut var herr Blå, som numera heter Amorras Märtason Max, eller Maxon som han numera kallas.
Han njöt genast i matte Ywonnes famn och sen också i husse Jörgens. När det sedan blev dags för honom att åka så hälsade han nyfiket på sin ”storebror” Yatzy (som egentligen är hans morbror)  Yatzy hälsade nyfiket tillbaka och så var det klart.

8v Bla o Yatzy-2Maxon hälsar kavat på brorsan Yatzy 

Det är ju alltid så, att när man vinkat av en valp så går jag här och undrar hur det går. Men snälla Ywonne har redan ringt och berättat att de är framme och att allt går fint. Han har ätit med samma glupskhet som här hemma och han har varit ute och kissat och bajsat, hittat leksakslådan inne – även om Yatzy nog fortfarande är lite njugg när det gäller att låna ut nån leksak till honom…. – och undersökt sitt nya hem. Härligt  ❤
8v sista bilden alla sover
Sista middagsvilan för hela Mkullen. Nu är dom bara fyra kvar här hemma, men det ska dom vara till första veckan i januari.

Igår var det stor Vinnarutställning på Svenska Mässan i Älvsjö och då passade jag och RigaMaria på att åka dit. Å så kul det var! Det var ju ett tag sen sist.
Riga som nu är inne på sitt elfte år, men fortfarande lika fin i päls, kropp och mentalitet fick följa med tillsammans med Jojje, Kajsa och Qaston (och Itsi, Zorro och Lava som mötte upp där)
Riga vinnare 2017
Och tänka sig! Riga fick både Excellent, Ck och blev BIR Veteran. Och som grädde på moset fick hon en ny titel att lägga framför sitt namn: Svensk Veteran Vinnare – 17  Så himla roligt 😀  Tusen tack Maria för att du sköter henne så fantastiskt bra ❤

För alla dom andra hundarna gick det också bra, om än inte någon av dem lyckades sno åt sig en vinnartitel till. Alla fick Excellent och fina kritiker. Jojje vann sin klass, Qaston kom 2a, Kajsa fyra och både Itsi och Zorro kom 3a i sina respektive klasser. Lava blev visserligen precis utanför pallplatserna men domaren vände sig särskilt till hennes matte AnnCatrin och uttryckte hur underbar hon tyckte att Lava var, och att hon bara behövde lite mer tid på sig för ännu är hon inte fullt utvecklad (hon är ju inte så gammal ännu)

Kajsa 4 jkkk Exc Sthlm 2017 o Lava Exc
Kajsa och Lava tävlade i samma klass  😀  

Veterinärbesiktning

7v 1 dgr Rod kliar sig tunga

Igår var det dags för de små valparna att åka till veterinären för att besiktas, få valpspruta och chipmärkning. När jag vaknade så snöade det ordentligt ute, samtidigt som det var runt nollan i temperatur. Inget roligt väder att ge sig iväg ut på vägarna tillsammans med ett gäng små valpar. Först tänkte jag att jag kanske skulle skjuta upp veterinärbesöket, men fredagar har min veterinär stängt och på måndag är det dags för herr Blå att flytta, och då ska han ju vara ordentligt genomgången. Men så härligt med vänner som ställer upp ❤  MajBritt kom farande med sin fyrhjulsdrivna bil och vi kunde ge oss av. Tusen tack MajBritt!
7v 1 dgr Rod kliar sig
Hela morgonen hade valparna varit busiga och sprungit och lekt både ute och inne. Så när de kom in i bilen så slocknade de och sov sedan igenom i princip hela besiktningen. Jodå då, ha ha de vaknade faktiskt ett tag på bordet för att hälsa på veterinären och käka lite godis som hon bjöd på, stod så snällt och fint medan hon klämde igenom dem och sprutade och chipmärkte dem, men sedan somnade de åter i canvasburen och sov där så lugnt tills vi kom hem igen. Då blev det åter fart på dem  😀

Hur veterinärbesiktningen gick? Alla fick UA och mycket beröm från veterinären ❤