Morris o Morra på besök

Dagarna går och det blir mörkare för varje dag. Tänk, redan mitten av november. Jag hinner verkligen inte med. Det är löptider här hemma och då går mycket av tiden åt till logistik så att allt fungerar mellan hanhund och tikar.
Nilsson börjar bli gammal, men det verkar också som om han blir alltmer upphetsad av löptikarna, tidigare har han varit ganska lugn. Så alltid underbara Kerstin har lånat hem honom den här veckan så han får vila sig lite ❤
Morris o Morra morgprom 20181115
Men något vi inte släpper på vad som än händer (nå blåser det för mycket så stannar vi hemma för att inte få ett träd i skallen) är våra morgonpromenader. Här är det Morra och Morris som är på tillfälligt besök som busar loss.
Morris o Morra o L My morgprom 20181115
Skogen är full av underbara dofter
Morra i gran morgprom3 20181115
Och det finns mycket att titta på. Till exempel när sångsvanarna samlas i sjön för att förbereda sin flytt söderut
Natur svanar hostflytt4 20181115

Annonser

Rörig vecka

Vilken vecka det har varit! Vattnet tog plötsligt slut i kranen och rörmokaren fick komma hit. Först trodde vi det var vattenpumpen, så då bytte vi den. Och satte dit en ny hydropress av bara farten. Men vattnet fortsatte att vara försvunnet, så då kallades grävskopan hit. Efter flera dagars grävande, och en stor del av trädgården har förvandlats till blöt jord (lera) så hittades till slut läckan i grunden under mitt hus. Nu är den bytt och vi har vatten igen och kan bada de leriga hundarna som njuter av att gräva runt i leran.
Mitt i allt har Hedda löpt och Nilsson stämt upp sin väldigt ljudliga röst för att tala om att nu. Nu när han för första gången är ensam hanhund här hemma när någon löper så borde ju han verkligen få träffa och flirta lite med Hedda. eller hur? Njaaaa, det tyckte inte jag var en bra idé. Det här var Heddas första löp efter hon hade valpar, hon måste vila sig ett tag till innan det kan bli aktuellt. Och du Nilsson, du är alldeles för gammal för att då bli pappa till dem.   Tyvärr inget argument som bitit på Nilsson, så det är ordentligt stängda grindar som gäller här hemma för att hålla dom isär och så lite vadd i öronen för att slippa lyssna på Nilsson 😀
Som om inte detta vore nog så mitt i röran då rörmokare sprang in och ut i huset, leran från alla fötter, både tvåbenta och fyrbenta, la sig som ett trampat jordgolv här inne. Disken hopade sig på diskbänken, Nilsson skrek…. Ja ni kan nog se det framför er. Då stannar en bil här utanför och det är kennelkonsulenterna som kommer för att besikta min kennelverksamhet.
Vilken tur då att det är två mycket trevliga kvinnor som helt bortser från röran. Sätter sig lugnt vid köksbordet och börjar klia hundarna bakom öronen. När kontrakten på mina hundar och valpförsäljningar var genomgångna och de kunnat försäkra sig om att hundarna inte bara mår bra utan är väldigt trevliga också och att allt står rätt till här hemma, fick vi en trevlig pratstund om hundar och allt kul man kan göra med dom. Och så, innan dom gick, fick jag protokollet, där det stod att allt var utan anmärkning.
Men nu är alltså läckan hittad, vattnet tillbaka och Heddas löp börjar gå över så Nilsson kan ta det lugnt 😀
Och då kan jag se tillbaka till den trevliga helg jag hade, innan allt detta hände, då jag var på besök hos min syster.
Kajsa o Hedda hos Lina 2018
Kajsa och Hedda fick följa med och låg så fint och sov medan vi pratade och pratade, så där som syskon gör.
Kajsa o Hedda Lilljansparken 20181109
Men sen fick dom följa med på en skön promenad och träffa på både många andra hundar, cyklister, folk som sprang, barnvagnar, bussar och mycket annat, som ju inte hör till vanligheterna här hemma i skogen. Hedda och Kajsa tog allt med ro, kul med allt som hände, tycktes de säga. Och de tittade noga på allt – men när det kom någon springande bakifrån och sprang om oss, då trodde de först att de skulle springa de också.
Fast det dröjde inte länge innan de vant sig vid allt och promenerade lugnt och stilla som vilka stadshundar om helst 😀

Agility träning

Häromdagen hade vi så roligt! Ett gäng Amorrashundar tränade agility tillsammans med Perra, Morris husse (han har bra koll på sporten då han tävlat i SM 6 gånger med dvärgschnauzrar) . Tack snälla Perra att du ville träna med oss!

Duktiga Morris som redan kan det här med agility, och har hittat sin absoluta träningsleksak, som han vet kommer fram då det vankas agility.

Tuwa hade inte prövat på det här så många gånger tidigare, men matte kunde. Och då gick det som en dans.

Jojje var noga med att hålla stilen även under själva hoppen. Man vill ju gärna imponera på småtjejerna ❤ 

Även för Lissi  var det ganska nytt med agility, men tillsammans med duktiga lillmatte och Perras god råd, så gick det snart snabbt och fint.

 

Folke som klarar de flesta sporter, var även här en hejjare och hoppade både högt och snabbt. Så matte fick springa allt vad hon kunde för att hänga med.

Hjalmar var även han inne på hur viktigt det var att matte hade med roligaste leksaken. Oj vilken fart det blev på honom!

Kajsa tyckte inte riktigt att det räckte med hoppen över hinder, hon tog gärna ett skutt efter tunneln också 😀 

Ja så roligt vi hade och så härligt et var att se alla glada spralliga hundar. massor av tack Perra för att du tog dig tid med oss!

 

 

M-kullen 1 år Rapport från Maxon

Maxon 1 arDen här bilden på söta Maxon, skulle jag ha lagt ut för en vecka sedan, för då var det M-kullens första födelsedag. Tänk Märtas små valpar: Morra, Maxon, MiraMira(som nu heter Mira), Milton och Melker har blivit stora ❤  Stort grattis till er alla, så här lite i efterskott ❤
Jag har fått en sån fin rapport från Maxons matte födelsedagen till ära (den kom i alldeles rätt tid 🙂   ) . Massor av tack matte Ywonne!

Hejsan Bisse, här kommer nästa rapport från Norrköpingsflocken. I morgon, tisdag 23 oktober,  är det Maxons tur att bli hurrad för – och få smaka rostbiff – för då fyller vårt lilla yrväder 1 år. Han skickar glada hälsningar till sina två bröder och sina två systrar, och till mamma Märta i Vagnhärad i förstås.
När vi åkte för att hälsa på vår lilla valp i november förra året hade vi bestämt att han skulle heta Yuzzy(som en hyllning till dalmasen Jussi Björling), men när vi åkte hem efter några timmars valpmys, så tänkte vi om. Då hade vi valt att hans kennelnamn skulle bli Märtason Max och började fundera…hhmmm, Max är ju inte så dumt, lite kort, kanske, men Maxon som i barnboken Maxon Jaxon, och smeknamnet på vår yngsta son, Mikael. Det fick bli ett sms till Mikael, där han pluggade i Berlin, och ett ok från honom.
Och så fick vi hem vår lilla Maxon, lagom till jul. Världens bästa julklapp, lite ängslig första kvällen, ville bara vara i mattes famn, men sedan alltmer kavat och med en frisk aptit, på valpfoder och på livet. Rumsren blev han rekordsnabbt, matglad har han alltid varit och han har en livsglädje och en framåtanda som är okrossbar.
”Han är så förväntansfull”, sade vår kursledare Maria om honom. Det betyder att han är lite överivrig emellanåt, skäller lite för ofta och drar som besatt i kopplet – framåt, framåt. Men vi har haft privatlektion med Maria och husse Jörgen tränar Maxon flitigt. Då får han gå i sele och avleds från att skälla med hjälp av en svart, lurvig råtta – dock ej levande.
Då och då blir han också lite tilltufsad av sin fem år äldre morbror(Yatzy fyllde ju 6 år i torsdags, den 18 oktober), men det tar han med jämnmod och för det mesta samsas de hur bra som helst. Det märks att de växer ihop mer och mer för varje dag som går.
Vi har valt att gå på separata promenader med dem här hemma, för Maxon blir lite väl nitisk när flocken ska röra sig samtidigt.
Men oftast – varje dag, faktiskt – springer de lösa i skog och mark och då är Maxon – som i och för sig kan dra iväg som en kanonkula – jätteduktig på att kolla av var husse och matte befinner sig. Under tiden står Yatzy en bit bort och långluktar på någon hyperintressant fläck.
Maxon har varit en frisk och robust hund, det enda har varit den magsjuka som drabbade honom i våras och som vägrade att gå över, tills vi började med att ge honom dofilus ihop med maten. Då lugnade magen ner sig, men det tog några veckor med nattspring.
Hans päls är kraftfull, den skulle räcka till åtminstone tre hundar, och det är en kamp att ta sig igenom den. Nu har han gått på underullskamning var tredje vecka och det märks skillnad. Nästa vecka är det dags för trimning – ska bli så roligt att se resultatet.
Sin födelsedag tänker Maxon fira på samma sätt som morbror. Han – som är något för rultig – får lite rostbiff att toppa Magnussons dietfoder med. Han fick provsmaka på Yatzys rostbiff och förtjusningen var omedelbar.
Vi är så glada över vår fina Maxon, vars namn verkligen passar för han är maximalt på, men också en liten kelgroda som gärna sitter i famn och gosar när han inte härjar runt med sina leksaker. Men han kan även ligga lugnt och stilla på sin pälsfäll under soffbordet i vardagsrummet i timmar och bara njuta av att finnas till.
Hälsningar från Sahlbergarna – Jörgen, Ywonne, Yatzy och Maxon
Dag2 Marta o alla fem 2
M-kullens mamma Märta njöt verkligen av sina fem små valpar ❤
5v1dgr Marta o alla m RigaMaria
RigaMaria hälsar på de små busarna

Så roligt att höra hur fint det går med Maxon och vilket härligt liv han har 😀
Skälet varför jag lägger ut rapporten först nu, är för att jag och flocken (förutom Lilla My och Nilsson som har varit och myst med Kerstin ❤ ) har varit i Åre. Jag har jobbat – varit i skolor och skrivit med barn, så fantastiskt roligt det har varit! Medan flocken har väntat i bilen på att jag ska bli färdig för att sedan få komma ut på olika spännande promenader i fjällvärlden.
Ruf Are Kajsa
Ruf. Are tre vid ARESJON

Ruffa smakade på en padda

D-kull-2-v-Ruffa-njuter
Ruffa med de små D- valparna. Oj så hon njöt ❤  Grattis allihopa ❤

Igår fyllde ju D-kullen 6 år och jag skulle ju ha grattat dom här om inte Ruffa – mamma till dom allihopa ställde till det lite för sig själv. När vi var ute på vår vanliga morgonpromenad prasslade det till i löven precis där Ruffa var. Ruffa är en liten hund som alltid reagerar med ryggmärgen. Utan att först tänka över vad hon ska göra. Det gjorde hon i går också. Snabbt försökte hon fånga det rörliga i lövhögen. Men stackars Ruffa. Det visade sig vara en padda, som genast tömde sina giftkörtlar den har bakom öronen. Bläääääää! sa Ruffa och skakade på huvudet och försökte spotta ut den. Men usch så äckligt giftet smakade! Hon dräglade och skakade på huvudet och försökte på alla sätt bli av med det äckliga. Och när vi kom hem satte hon i gång att kräkas. Inte en gång, utan fem, sex gånger. Stackars lilla stumpan. Men eftersom jag visste vad det var hon hade tuggat på behövde jag ju ändå inte bli så där jätteorolig. Utan bara tycka väldigt synd om henne.
Till sist kröp hon in i en öppen canvasbur som stod bredvid mitt skrivbord och la sig där och sov. Och sov. Men så, framåt sen eftermiddag vaknade hon – och var pigg som en mört. Ville ut i trädgården och springa, precis som vanligt. Så det hela gick snabbt över, så skönt ❤
Ruffa mage d38 m L My
Lilla My är orolig för Ruffa 

Rapport från Yatzy, snart 6 år

Yatzy 6 arTänk, snart är det hela 6 år sedan Ruffa fick sin första kull valpar. Det var D-kullen, där bland annat Janne föddes. Men det var fler i den kullen. Hela 7 stycken valpar blev det: Janne, Yatzy, Bosse, Tage, Molly, Rufus (Ruffe) och Alba ❤

Jag har fått en fin rapport från en av dem, Yatzy, tack snälla matte Ywonne för den!!! Bilden här ovan är också på söta Yatzy. (Det är bra Yatzy, se till att matte och husse ger dig lite rostbiff på torsdag ❤ )

Hejsan Bisse!
Hoppas att du och din flock har det finemang! Här har vi njutit av de vackra höstdagarna för fullt. Vi har varit på långa skogsutflykter i Kolmården, både fredag, lördag och söndag.
Både Yatzy och hans systerson Maxon älskar att springa lösa i det fria – de är ena riktiga vildhundar. Yatzy är så pass förtjust att han släpar tassarna efter sig när han ser att vi närmar oss bilen. 
I går när vi var uppe och gått en lång tur på Fjällmossen så gick Yatzy och satte sig under en bänk när vi skulle  packa in oss i bilen.
På torsdag är det 6 år sedan han föddes, som lilla herr Virvel, sist och minst i J-kullen, med dess sju små dvärgar. Han skickar en hälsning till sina bröder och systrar och hoppas att de blir firade som sig bör när man når en så aktningsvärd ålder – själv hoppas han på rostbiff.
 
Glada hälsningar från Sahlbergska flocken i Norrköping